Jag tycker skolan realiserar ut sin oförmåga om man ger läxor som föräldrarna ska hjälpa eleverna att göra. I de flesta hem blir det också konflikter: Den gamla matematiken möter den nya, fröken gör si och föräldern gör så.
Jag vill vända på resonemanget. Läxan ska vara en brobryggare mellan hem och skola och eleverna ska vara stolta barn som visar upp och fram sitt lärande i form av resonemang och reflektion och kanske i det enkla att få läsa upp ett arbete som eleven gjort under dagen. Jag hänvisar också till min krönika!
Jag vill ha läxor men inte i läxans gamla förpackningar. Jag tänker att en hemuppgift exempelvis kan vara att undersöka en film på Youtube, välja en film där, som ska analyseras och diskuteras och som inte är möjlig att visa för att tekniken brister i klassrummet. Det finns mycket och många läruppdrag man kan ge eleverna som handlar om det vi gör i skolan men behöver få infallsvinklar genom hemarbeten och utforskarsökanden.
I läxornas värld framstår dessvärre samtliga som misslyckade. Och de föräldrar som inte hinner köper sig till en läxutvecklare och så har vi skapat klyftor som är alldeles för stora i en skola för alla!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Jag svajar beträffande läxors vara eller icke vara som höstträden i vinden. Och visst ska läxan vara meningsfull om den ska ges, kanske en ”rolig”, undersökande uppgift man kan göra tillsammans. En uppgift som alla kan må gott utav.
Men betänk också att för att få en kunskap förflyttad från korttidsminnet/arbetsminnet till långtidsminnet så bör det ske en repetition inom en viss tidsrymd: första repetitionen inom 7-8 timmar, nästa inom 24 timmar, sedan inom 3 dygn och sista inom 1 vecka! Så ibland kanske läxorna ändå fyller ett syfte, och då inte bara som länk till hemmen.
Håller dock med dig att om läxorna blir fog för ovänskap och bråk i familjen då kanske eleven tappar sin skollust. Så jag svajar vidare…