Vad händer i oss då vi läser. Här är ett utdrag ur Om läsning, av Marcel Proust, 2007
”Vi kan inte utveckla en kraft i vår känslighet och vår intelligens annat än inom oss själva, längst inne i djupet av vårt själsliga liv. Men det är i denna kontakt med andra sinnen, vilket läsning ju är, som våra sinnens ”sätt att vara” fostras.”
Om textrörligheten skriver Proust (som givetvis inte kände till begreppet, det gör däremot Caroline Liberg vid Uppsala Universitet och all textrörlighet ska därför hänvisas till henne). Nåväl:
Proust (2007) skriver:
”I denna håg och lust att läsa går de stora författarnas preferenser mycket snabbt mot äldre tiders böcker. Till och med de som för sina samtida framstod som de mest ”romatiska” läste knappast annat än klassiker. När Victor Hugo talar om det han läser, är Moliere, Horatius, Oividus och Regnard de namn som oftast återkommer i hans samtal.
/ … /
Publiken går och lyssnar på Vincent d’Indy musik, Vincent d’Indy går tillbaka till Monsinys. Publiken går till utställningar av Vuillard och Maurice Denis, medan dessa går till Louvren.” (s.77-79)
och avslutar med orden:
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
