Från blyerts, till bläckpenna och tangentbord

Jag läser här och minns min egen undervisning och frågorna om pennan! Jag har aldrig haft förmånen att arbeta med digitala redskap. Däremot har jag haft underbara lektioner med blyertspennor och suddigum och frågorna om pennans roll i utbildningen. Ja, jag hade som  sagt inget annat.

Pennan är ett av världens mest fantastiska redskap. När människor blev skrivkunniga hade de också redskap att skriva med. Och pennan är ett sådant redskap. Det är också ett farligt redskap. Ord kan produceras och spridas. Brev kan skickas. Böcker skrivas. Lappar förmedlas. Ja, jag berättade magiskt om pennan för mina elever. Det är inte vad som helst – en penna är en penna.

Då kom diskussionen om den innovativa bläckpennan. Den ville eleverna ha. I alla klasser kommer bläckpennan som nummer ett. Och javisst. Vi fick en drös med reklambläckpennor och började skriva med dem. Vi jämförde och diskuterade hur texten tog sig ut med bläckpennan. Eleverna valde alltid bläckpennan. Den var ballare och det blev finare och man kände sig helt enkelt större och mer skrivkunnig. Det var något med bläckpennan!

Det är något speciellt också med tangentbordet på den gamla skrivmaskinen. Den där tunga kolossen som har tangenter som man kan trycka ned med kraft. Som kräver fingertoppskänsla och bokstavskraft. Det kommer tider då unga människor önskar sig gamla skrivmaskiner för att det blir en annan känsla då man skriver. Och det är väl det där med känsla.

Jag har intervjuat en del författare om vikten av penna och papper, samt känslan för vilken penna att skriva med, på vilket papper och i vilken slags bok och var man skriver. Det har blivit fantastiska berättelser om ”just den där pennan” och ”just den där platsen” och ”just det där anteckningsblocket” och ”just den där …”

När den digitala texten och skrivandet kommer in så kan vi alltid diskutera med eleverna – vilken texttyp de väljer att formulera sig med – och därmed ge bokstavsvalens form och utförande en plats i undervisningen. Vi kan göra så mycket av det vi har – och jag tänker – vi ska aldrig ersätta saker och ting utan vi ska tillföra och behålla. Jag sörjer fortfarande att skolbibliotek kastades ut och in kom datorsalen. Vi kunde ha låtit böckerna finnas kvar och bjudit in tekniken. Inte antingen eller utan både och.

This entry was posted in Barns rättigheter, Redskapen, Strategier, Styrdokumenten. Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>