”Du kan inte läsa” och sen då?

Att ha ett utvecklingssamtal där bristerna förklaras men utan att ge föräldern och barnet framtid är … ja, jag vet inte vad jag ska skriva. Jag tänker att jag går till läkaren med ett brutet ben. Läkaren konstaterar att jag har ett brutet ben. Sen händer inget mer. Läkaren säger inget om någon plan han/hon har för att hjälpa mig. Däremot ger han/hon mig en homekit med några snabba råd om hur att kanske göra. Det viktiga är att jag har någon hemma som kan kladda på gipset och vrida benpiporna tillrätta. Väl hemma sitter jag så med mitt paket gips och mitt onda ben och beklagar läkarvården, läkarens kompetens och tittar med förtvivlade ögon om den hjälp som den handfallne partnern ska bistå med.

Så tycker jag dessvärre det är när vi i skolan konstaterar att eleven inte kan, kanske rörande läsningen, och eleven får rådet att läsa hemma.

Det borde finnas en plan som skolan presenterar genast, och kanske är det så att åtgärderna redan har satts in innan föräldern blir kontaktad, för det är en akut smärta att inte kunna läsa, ingenting vi kan vänta med, och åtgärderna är generösa och inkluderande. Så här gör vi nu i skolan.

  • Ditt barn kommer få höra mer av högläsning
  • Texter kommer att visas fram dagligen och där klassen och läraren samtalar om förståelse och hur man angriper texten
  • Ditt barn kommer att få sitta med sin lärare, dvs, mig för att dagligen få stöd i sin läsning, och den läsningen kommer att dokumenteras
  • Din läsning/Ditt barns läsning handlar också om att få texter som gör läsningen till något intressant och viktigt. Vi vet att du/ditt barn är intresserad av xxx och har därför kontaktat biblioteket och skolbiblioteket för att ta fram böcker som är av det slag att de intresserar och kan beröra.
  • Det finns böcker och texter på nätet som vi har tagit fram.
  • Det visar sig också att läsningen underlättas om vi förstorar texten några grader. Det upptäckte vi, jag och eleven, då jag kopierade upp en liten text till större – då gick läsningen mycket lättare
  • Vi har också gått igenom hur texterna ser ut och vilka hinder de kan utgöra, alla texter är inte så lätta att förstå även om de till en början ser ut så
  • Vi har också noga kartlagt vad ditt barn kan kring läsning och där ska vi ta vår utgångspunkt för att skapa möjligheterna.
  • Här är den kartläggningen. Ni kan nu se hur vi ser på barnets läsförmåga.
  • Alla lärare vid skolan vet om att uppdraget är att ordberika eleverna och ge dem stöd och uppmuntran att delta i text
  • Eleverna kommer alltid få läsa ihop och under ledning av läraren
  • Det kommer att finnas fler texter att välja på som berör samma ämnesområde som lektionen handlar om
  • Då det gäller läsning och skrivning kommer vi använda paddorna och den funktion som finns där elevens skrivande kan lyssnas av som talat språk
  • Vi har förändrat textsamtalen och alla elever diskuterar dagligen text och textförståelse med sin lärare
  • Den tysta läsningen ska ses över till förmån för den delade textundervisningen där alla kan inkluderas
  • Det kommer att finnas dokument eller underlag att följa barnets läsutveckling
  • Och jag är lärare: Jag ger aldrig någonsin upp uppdraget att utveckla din barns läsförmåga

Ja, vi kan säkert mångfaldiga mina tankar med andra lärares vägar till att utveckla elevernas läsförmågor. Och de pedagogiska diskussionerna vid skolan har fokuserat på detta uppdrag. Jag undrar hur du och ditt barn tänker sig denna möjlighet?

Det kan hända att ditt barn också känner motgångar och det är helt naturligt. Vi ska hjälpas åt, inte ge upp. Hemma?

Ja, läs mycket för ditt barn tänker jag. Läs ofta och mycket. Fråga om vad ditt barn kan och vad barnen lär sig i skolan.

Läs också här!

Ja, så tänkte jag! Det ska inte vara ett faktum som läggs i elevens knä utan ett utvecklingsuppdrag för skolan, varje lärare och hela kollegiet.

Läs också här – Om hur vi kan bidra till att lösa läskrisen!

This entry was posted in Kommunikationen, Konsultation av något slag, Läraryrket och lärarrollen, Litteratur och läsning. Bookmark the permalink.

One Response to ”Du kan inte läsa” och sen då?

  1. Pingback: Överge inte en nybliven läsare, överge aldrig läsande elever | Anne-Marie Körling

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *