Skuggorna på golvet återger inte fönstrets ornament. De fiskliknande figurerna återges
inte på salsgolvet. Det finns förklaringar till det. Hos mig skapar det frågor.
Vad gör att man inte ser dem?
Vad betyder det att dessa två figurer inte återges på golvet?
Kommer de att bli skuggor på golvet?
Vad har hänt då de blir det?
Jag är inte ute efter svaren på dessa frågor. Den pedagogen är jag inte, mer letar jag möjligheter att problematisera tillvaron och skapa frågorna.
Jag tänker på hur lärare har tystats och därmed också låtit sig tystad genom åren. Jag vet inte när denna tystnad fick sitt fäste i yrket – men jag undrar om det inte har med den matematikundervisning som infördes med mängdläran. Det var en tid då lärarna inte fick undervisa längre utan man gav instruktioner till eleverna via lärarna. En ny slags teknik gjorde att lärarna blev förmedlande av undervisning som man utifrån beslöt att lärare skulle genomföra.
Jag var en elev då detta infördes. Jag minns ljudband med anvisningar och papper med uppgifter och kryssa-i-blanketter. Jag minns att läraren tryckte på en knapp och att vi sedan lyssnade på den röst som kom ut i klassrummet. Jag vet också att ingen förstod den matematik vi nu skulle få lära oss. Min mamma fick gå på en slags kurs tillsammans med min lärare och alla andra som eventuellt skulle möta ett barn med frågor av matematiskt slag. Jag vet att min mamma inte längre kunde hjälpa mig, och jag vet att min lärare blev frustrerad då jag inte förstod då det synliggjorde att min lärare inte förstod. Min lärare kunde något annat, och det gällde inte just nu då jag var elev. Jag blev hej-då-matematikutbildad. Det är en av mina största sorger. Att ha missat ett ämnes djup, kreativitet och fantastiska samspel med verkligheten och allt det som omger mig där utanför.
Men det var ju det här med Sputnik och erövrandet av rymden. USA kunskapsrustade för framtida månlandningar och kanske en liten möjlighet att sätta en liten mänsklig tå på Mars. USA behövde de räknande, beräknande, exakta, de stapeldiagramsordnande, de kurviga och de procentuellt möjliga… och då behövde Sverige det också. Jag vet inte, men jag undrar om kanske en lärarkår hamnade i något som kunde kallas – månskugga och ”vi litar inte på er lärare” – vi tar över det här och så här ska nu undervisningens innehåll vara och så här ska undervisningen se ut. Mallar för det! Varsågoda!
Det blev görande matematik. Hur vi tänkte? Jag vågade inte ens tänka – ingenting förstod jag. Men samhällsstrukturen innebar att vi medborgare litade på folkhemstanken och var trygga med att någon annan ansvarade och att vi gemensamt var inne på den rätta vägen – vi skulle en dag få vår egen måne!
Jag satt i nyskapade rum, där bänkar och stolar hade skärmar för isolation från min nästa. Jag hade stora tunga hörlurar på mig, det var sladdar hit och dit och jag var rädd så jag skakade. Framför mig låg ett papper och den gula skrivpennan började jag genast tugga sönder. I hörlurarna kom den mekaniska rösten och talade om matematiken jag aldrig förstod ett dugg av. Mina ögon letade efter min lärares. Läraren kring vilken kunskapen fick en kropp och för mig betydde en slags relation och en länk till själva lärandet. Läraren stod med blicken vänd mot något slags tangentbord, vid alla knapparna och tryckte på start. Allt sattes igång. Vi var utelämnade allesammans.
Och där satt eleverna och var hänvisade till sin egen frustration och förstod inte att det här berodde faktiskt på Sputnik. Det hade kanske hjälpt en aning om vi elever fick förstå att det handlade om månen och planeterna som var där utanför. Så stort var det.
Idag då?
Jodå, jag vet att vi lärare kan så ofantligt mycket om våra elever, om lärandet, om vad som behövs, hur ungar är och vad att göra, tänka och utveckla i en skola. Vi har bara svalt orden. Vi har gömt dem i magarna. Det är den tystnaden. Men nu är det så – att lärare faktiskt kommer att höra av sig och börja sätta ord på det lärare gör och det lärare kan och då talar vi med gott magstöd ! Det behöver lärare få göra.
Tystnad i klassen? Näe!
Tystnad i kollegiet? Näe!
Tystnad i förhållande till omvärlden? Näe!
Vi har alldeles för välfyllda magar att hämta information ur.
Och dessutom en talande och beskrivande tradition – minns Sagabiblioteket och Selma Lagerlöfs Nils Holgersson – det var lärare som krävde och arbetade för att elever skulle få mer spännande litteratur för att utveckla sina språk. Det var lärare som skapade det en gång i tiden. Förändringen!
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Bra där! Mindre tystnad, mindre rädsla för jante = bättre skola.
Åter har du satt igång hjärnvindlingarna.
Lider med alla som fick uppleva dumheterna i början på 70-talet med mänglära och annat otyg. Samtidigt började ju samhället utvecklas i teknikfientlig riktning under den tiden. Den hänger tyvärr fortfarande kvar.
Du är underbara med att du inte vill ha svar på frågorna. Jag är tvärt om! Kanske en last av att vilja få veta varför saker hänger ihop på ett visst vis. Frågorna du ställde har ju både med matematik och fysik att göra. Det som kallas optik, hur ljuset bryts. Där finner du förklaringen på det du ställt frågorna kring.
Samtidigt berättar du om en kuslig miljö. På den tid, har jag förstått av Peter Bratt att TRU (Television och radio i utbildningen), föregångar till UR, stod för detta. Där expremterades det med pedagogiken i en riktning som skulle tillfredsställa den då förhärskande statsideologin. Det var väl där någonstans och med SÖs hjälp lärarna tystnade som du riktigt påstod. Förövrigt är Peter Bratts bok ”Med rent uppsått” en skakande berättelse om en tid jag hoppas vi aldrig får tillbaka.
Några osorterade reflexioner en januarisöndag av Plura
Är det inte två diskussioner? Den naiva teknikromantiken med individualiserad träning är hopplöst föråldrad (även om den återkommer i nya former)
Men mängdlära och praktisk matematik är väl något helt annat och inte med självklar logik dåligt? Sortering och klassificering tänker jag fortfarande nödvändiga element i allt tänkande och här öppnar sig ett spännande mellan matematik och språk:
– Vilka element ingår i begreppet?
– Vilka kriterier sätter vi upp för att definiera de element som ingår i mängden (begreppet)?
Bratt finns på listan över nödvändiga böcker!
Hej ni två – jag ger ett perspektiv! Jag förstod inte saker och ting och jag tror att flera saker medverkade till detta. Jag tror visst att Hej Matematik kunde varit den rätta matematiken – men en idé utifrån måste få tid på sig att sippra igenom till de som ska omsätta tankarna för eleverna. Jag tror inte att jag vill lägga en stämpel på Hej Matematiken utan ser den mer som en tanke kring det goda som kom in fel i skolan. UR gör ett oerhört fint arbete med skolfrågorna och vi ska värna och stötta vårt UR… det är svårt att beskriva såväl innanförskapet som elev och utanförskapet och de aha-upplevelser man får då man år senare läser läroplaner och funderar över hur det egentligen var…
Jag måste pröva alltsammans inför öppen ridå… Och som sagt … börjar man tala, skriva så kommer gensvaren… litteraturtipsen…. perspektiven… allt välkomnas. Anne-Marie
Hej!
Är nog mer präglad av mängdlära (och det ideologiska hoppet om något de kallade för SIA-skolan;-) än jag vill tro… men vad som gör att nya sorters praktiker inte sipprar ner i skolans vardag är en så mycket större fråga där omvärld, ideologi, diskursiv makt och så vidare skapar ett sociologiskt skolfält som till sin grundkaraktär uppfattar uppdraget som byggande på det evidensbaserade med stort E. Att utbilda ”in the age of insecurity” (Hargreaves) där många av dessa stora E:n snarare måste förstås som mångfaldigheter av möjligheter (och där den solitära pedagogen står sig slätt) tycks i början av 2000-talet skapa mer hängivande åt handfallenhet (alternativt polariserande diskussioner om flum) än uppkavlade armar och möjlighetiserande skaparkraft… Om det är något webben kan göra så är det att något luckra upp ensidighet och visst skulle det vara spännande (om än en aning 1900-talsmässigt) att exempelvis kunna beordra in Tweetdeck på alla pedagogers datorer i Sverige (så som ett av de större mediaföretagen just nu gör med sina journalister)…
PS. Tack för den härliga, spännande bilden – funderar på den…
WOW! A-M
Jag måste tänka… det tycker jag är tillåtet … och det där sista… Jag återkommer! A-M
Du ser – jag måste tänka – du måste tänka. Så är det. A-M
TweetDeck is your personal browser for staying in touch with what’s happening now, connecting you with your contacts across Twitter, Facebook and more.
TweetDeck shows you everything you want to see at once, so you can stay organised and up to date.
Jag funderar på om din blogg skulle vara mer lättläst med 1,5 radavstånd?
Den breda spalten ställer till det och det blir många tecken på raden.
Jag anar att du gärna vill ha en bred sida för bildernas skull. Det kan vara min dator som inte gillar typsnittet?
Annars följer jag matematikdiskussionen med försiktighet. Det blir fort starka känslor i ämnet!
Jag kan tänka mig det. Men jag är fundersam. Jag älskar matematiken. Men jag kom att gå totalt vilse då jag själv fick ämnet. Kanhända det inte var själva hejmatematiktanken utan alltsammans som blev en enda röra… kanske lärarna inte kunde… jag vet inte… men så var det i alla fall. A-M