Så här skrev jag i Kiwimetoden, 2006, idag lägger jag till och modifierar mina punkter:
Detta gör jag då jag undervisar och vägleder:
- utvecklar frågor som utmanar eleverna
- lyssnar och antecknar det eleverna frågar om
- noterar såväl elevernas styrkor och undervisningens utmaningar
- utmanar eleverna att tänka
- utvecklar lärarrelationen, mellan elev och lärare, mellan lärare och elever, mellan elever och elever och alltid genom och via ett innehåll
- förstår och verkar för styrkan i innehållet
- överger inte undervisningens fokus
- har fokus på att utveckla elevernas lärande strategier, såväl lässtrategier som andra strategier för lärande
- verkar för att förändra lärandeklimatet och klassrumsklimatet
- vägleder varje elev genom läsning av modellad text och att vidga innehållet för såväl elev som lärare
- skapar förutsättningar för elev att lära av elev
- modeller att lära genom ska verka för elevens självständiga prövande och utforskande av samma modeller men att göra dem till sina egna
Jag tänker egentligen att jag alltid kan undervisa mer och mer och mer. Det finns alltid undervisningstillfällen som jag kan utfoska. Eget arbete är främmande för mig. Gemensamt arbete verkar för något större.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
