Det är en underbar rubrik – SLARVA INTE BORT LÄRARNA – i Dagens Nyheter. Det är viktiga saker belyses i denna artikel av Åsa Beckman. De stora frågorna om lärarlegitimationerna, rektorsuppdraget att vara såväl pedagogisk ledare som att genomföra det som krävs för att lagen säger så men kanske inte verkligheten möjliggör i all hast. Lärarfrågan är ett dilemma.
Goda pedagoger som har lyckats med såväl ämne som eleverna borde istället för att splittras få möjlighet att sprida sina undervisningsidéer och verka för att inspiration sprids mellan lärare. Lärare borde få dela med sig. Lärare ska tillåtas göra det. Den enda lärarkollega vi ska visa ut och det är den dystre och mycket snåle Jante som sitter och pyser i lärarrummen. Jante är det verkliga problemet med svensk skola.
Lärande äger rum kring de lärare som med stor entusiasm tror på såväl eleverna som på innehållet. Det är ett långt arbete att få ett klassrum att fungera, att få eleverna att gifta sig med innehållet och att värna den lärande relationen mellan lärare och elever. Det handlar mycket om relationer till lärare, till innehåll, till klasskamrater, till den egna upplevda meningen av lära och den märkbara skillnad detta betyder för var och en av eleverna. Ja, också för lärarna.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Visst är det viktigt med generositet och goda exempel, Anne-Marie. Jag kanske har haft tur, för jag har mött mycket sådant och väldigt litet Jante bland mina kollegor.