Lärande och inte lärande

Körling fotograferar 2010

Igår läste jag något intressant; ”Elev som självständigt når målen.”

Om man har en elev som självständigt når målen måste man ju tänka att man som lärare ska utmana ytterligare. Man måste också fråga sig vilka mål eleven har nått självständigt. Kanske har eleven nått målen för flera år sedan, kanske kunde eleven det här när eleven kom till skolan. Kanske kan eleverna saker och ting som vi tar för givet att de inte kan istället för att undersöka vad eleverna kan och utgå ifrån det. Dessutom anser jag att alla ska få utmaningar i skolan. Jag vill inte att eleverna sitter och gör saker och ting, jag vill att de gör och tänker. Jag ser hellre till processen än till resultatet. Men som lärare tror jag att man ständigt måste ställa sig frågor, och dessa frågor ska verka framtidsriktande och kunskapsutmanande och gärna fyllda av autentisk undran och nyfikenhet.

Hur gör du? Hur tänker du? Berätta?

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Frågekonsten, Läraryrket och lärarrollen, Styrdokumenten, Värdegrunden och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Ett svar på Lärande och inte lärande

  1. Morrica skriver:

    Jag frågar och testar och lyssnar och tittar, ser och iakttar, utvärderar och dokumenterar, puffar och knuffar, retas och lockar och utmanar, berömmer och belönar, omväxlar och varierar så mycket jag någonsin kan, varenda dag och hela tiden. Men jag ger inga prov, det behövs inte.

    Hur gör du själv?

Kommentarer är stängda.