Thomas Tidholm om berättande och högläsning! Njuter av den.

P1250486

”En berättelse kan vara som ett snöre, hårt spänd. Så att man känner att man måste klamra sig fast för att inte ramla av. Den kan också vara som en låda, man får svårt med utsikten, och det kan kännas för trångt. Risk för överhettning finns också därinne. Eller att den är som en labyrint. Den kan vara spännande med svårt att hitta ut då man kommit längst in. Kan vara som en banan också, att man skalar den och äter upp den och så är den slut. Somliga berättelser blir som pussel, man lägger ihop bitarna och sen är det klart. Vore bättre om det fattades någon. Då skulle det bli mera lik. Bäst vore en berättelse som liknade musik när det blåser. Man hör inte alla tonerna, för ibland kommer vinden och blåser bort dem. Då hör man vinden istället men ändå uppfattar man en melodi.”

Thomas Tidholm, Aftonbladet Kultur, extratidning december 1992

 

 

 

This entry was posted in Boken i undervisningen, Högläsning and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>