Jag läser Jens Andersens biografi över Astrid Lindgren; Denna dagen, ett liv, 2014. Astrid beskriver hur hon provläst ur Bröderna Lejonhjärta, s. 338:
”Det enda jag tror mig kunna säga, är att boken blir spännande, så pass spännande att men kanske inte ska sätta den i händerna på barn under sju år. Fast det förstås – jag har provläst för ett litet hårdkokt fyraårigt barnbarn. Och han somnade. Möjligen i självförsvar. Men hans nioåriga bror log belåtet, när det började hemska till sig. jag kan säga så här om boken: Först blir det sorgligt, sen blir det härligt ett slag, och sen blir det hemskt. Och sen – sen kommer slutet! Och det är det jag ska skriva nu.”