Våra helvetesgap

Körling fotograferar 2014

 

 

 

 

 

I Astrid Lindgrens bok Ronja Rövardotter, 1982, finns den där sprickan mellan två världar. Tillräckligt stor är inte sprickan än att det går att hoppa över den men det krävs både mod, vilja och nyfikenhet för att göra det. Då Ronja och Birk lär känna varandra är de på varsin sida om detta helvetesgap. Två världar är åtskilda. Sprickan mellan dem är djup och farlig.

Detta helvetesgap finns överallt. Sprickan mellan två som träter. Sprickan mellan en förälder och ett barn. Sprickan mellan lägren. Sprickan som delar upp och som skapar avstånd. Sprickor som kan repareras då vi tar språnget att förstå den andra sidan och då vi antar perspektivet som följer med att stå där. Sprickan kan bli mindre då vi inser att vi själva kan agera genom att röra oss över den väl medvetna om att den finns och att den påverkar oss. Ibland måste vi helt enkelt lämna något bakom oss och hoppa över till något annat. Världarna möts genom osynliga brobyggen där vi i tanken tar stora kliv över något vi inte trodde oss om för att plötsligt finna oss i att vara där vi trodde vi aldrig skulle befinna oss.

Sprickor finns överallt. I samtalet som kom av sig. I relationen som bröts itu. I kontakten mellan de egna känslorna och tankarna. Sprickorna som blir större då isen lägger sig mellan, då kylan sväller sig stor och tvingar sprickan att bli större och avståndet blir längre. Kylan isolerar, förlamar och medverkar till distansen. Den där inre kylan. Den där oförrätten som håller sig för evigt ung. Som isblock i det inre. Och den där sprickan vi ärver av någon annan. Den som inte är vår egen.

Det krävs något av oss då vi upptäcker sprickor. Medvetenhet om sprickan. Medvetenhet om att vi står på en annan sida av problemet och upplevelsen. Vi kan göra sprickan och klyftan mindre genom att våga oss på hoppet. Ronja Rövardotter handlar om klyftor, om hopp och vad som krävs av oss för att våga språnget.

This entry was posted in Boken i undervisningen, Litteratur och läsning and tagged , , , . Bookmark the permalink.

2 Responses to Våra helvetesgap

  1. Sara Axelsson says:

    Hej Ann-Marie!
    Jag skulle så gärna vilja höra om dina tankar om de estetiska ämnena, jag går nu bildlärarutbildningen och är den enda från 4-6 lärarna som valde den inriktningen då vi ”skrämts” med styrt att de inte ger jobb och att mer eller mindre får verkligen känslan av att det inte anses viktigt från politikers sida då vi hade en föreläsning med en aktiv lärare som sa att de i F-3 nu har 30 min bild i veckan.. de är så skrämmande. Hur hinner man behandla läroplanen på 30 min? hur har man ett bildsamtal med ett 30 elever på 30 min? man hinner knappt plocka fram vattenfärger och tillbehör i en årskurs 1 tex.
    Jag tycker det är så oerhört viktigt att eleverna får utlopp för sitt bildspråk och för dem som tampas i andra ämnen att få en fristad i ett övningsämne.. håller du med mig? behöver din inspiration då jag känner mig ambivalent och lämnad in i framtiden som bildlärare !! tack för en bra blogg ! Bästa hälsningar sara

  2. Anne-Marie Körling says:

    Hej. Jag funderar på ett blogginlägg. Ditt mail är angeläget. Fick du mitt mail?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>