Om att bläddra när andra bläddrar – om långsamma läsare

Ben was a very slow reader, and the teachers at school made him feel stupid because he could´t keep up. The headmistress had even put him down a year in the hope that he would catch up on his reading.

ur David Williams; Gangsta Granny, 2011, s.27

De långsamma läsarnas förtvivlan. Jag har mött dem många gånger. De som tror sig läsa sämre därför att de inte läser i samma hastighet som bänkkamraten. Den jämförelse som kommer då läsningen i klassrummet ska vara tyst och då eleverna bläddrar för att man tror sig vara långsam och att man borde läsa som kamraten intill, dvs, fortare. Den där tysta läsningens jämförelser som  skapar osäkerhet om den egna läsningen eftersom det finns en risk för att läsare ständigt jämför sig med någon annan. Frånvaron av samtal med läsaren om hur läsaren läser och förstår och utan att jämföra med någon annans läshastighet. Jag har intervjuat läsare som under hela sitt läsande liv upplevt sig vara långsamma läsare och som inte vill tala öppet om hur de läser. Jämförelsen finns kvar och den kom med skolans läsning. Läraren som bad eleverna läsa igenom något i klassrummet och när den större delen av läsarna var färdiga bildades en norm, alltså att det tar si eller så lång tid att läsa igenom, och var man utanför den – ja, då var man långsam.

Åtgärderna för långsamma läsare, som presenteras inledningsvis, är att man sätter den långsamma läsaren i en annan klass och hoppas att hastigheten förbättras. Jag ser alldeles för få åtgärder.

Undervisning för långsamma läsare:

• Jag ser först att man inte talar med läsaren i jämförelse med andra elevers läsning. Det är förödande att tala om läshastighet för att klasskamraten läser fortare och vänder blad i en takt som läsaren intill inte förmår.
• Jag ser hellre att vi talar med läsaren än om läsaren. Hur läser du? Berätta om hur du läser? Hur löser du din läsning? Vad behöver du när jag säger till er att läsa? Och att vi lyssnar mycket noga innan vi yttrar oss om vad vi tänker om saken.
• Jag ser hellre till att läsning blir en daglig aktivitet för alla elever och att läsning inte handlar om att reparera det man inte kan utan att det handlar om att få träna för att få kunna och genom många olika texter som utmanar olika sätt att läsa på.
• Jag tänker ofta på att vissa texter behöver mycket långsam och noggrann läsning medan andra texter inte kräver det på samma sätt. Det handlar alltså om vilka texter vi läser och vilken vana vi har av att läsa dessa. Undervisningen ska innehåll fler samtal om texterna och vad de kräver av oss som läsare.
• Funderar över hur fort/långsamt vi själva läser samma text
• Vad betyder att vi kan läsa fort och vad betyder det att läsa långsamt
• När behöver vi läsa fort?
• Kan du läsa?

Det tar tid att läsa och det är som det ska. Det går inte fort att läsa en bok och det är som det ska. Ju mer vi läser ju mer tränas vi i att läsa. Somligt läser vi fort för vi är redan förtrogna med berättarteknik och struktur, annat kräver mer av oss, vi har aldrig tidigare läst något som liknar det vi just läser. Då läser vi på ett annat sätt. Detta sätt måste vi prata om. Det är inte fel på oss. Men föreställningarna om att vara en långsam läsare gör att trösklarna till läsningen görs högre och att en slags hackspett sitter på axeln och pickande påminner om att du inte läser som du ska. Och kanske också att boken som läsaren läser också dras med i fallet. Du läser inte det du ska. Man duger helt enkelt inte som läsare. Men också – att vi kan läsa. Med långsam läsning menar jag inte den läsningen som kommer med att man läser två, tre ord i följd och att läsningen kräver mycket tankeverksamhet och inte alls är automatiserad. Det är något helt annat. Då kan man ännu inte läsa utan är i färd med att lära sig. Vi får aldrig överge eleverna när de lär sig och vi måste pågående undervisa samtliga elever så att de får fortsätta att lära sig – både att läsa och upptäcka vad att läsa.

Jag har undervisat elever som varit långsamma läsare. Inte i meningen att de är så långsamma att de inte kan få fatt i innehållet, att de läser två, tre ord och sedan måste stanna upp, utan långsamma läsare som tar tid på sig att läsa. De har ursäktat sig – jag läser för långsamt – och läshastigheten har kommit i förgrunden för vad läsaren tänker om det läsaren läser. Det som sker är att den yttre rösten, den som kunde vara jag som bedömer om läsaren läser på korrekt sätt – en dag blir en inre röst som säger att något jag gör är fel. Och hindren för att tala om själva läsandet blir därmed högt.

Många elever har som lässtrategi att bläddra när andra bläddrar. Ett sätt att motverka är att ge undervisningens innehåll ur fler texter än en. Jag brukar låta eleverna läsa olika texter men som belyser samma innehåll, för att motverka jämförelsen och för att vidga innehållen i undervisningen.