Det händer när jag läser högt;
att håren reser sig på armarna, hjärtat snörs ihop och gråten sipprar fram mellan bokstäverna. Det händer att orden kittlar mig att skratta och att fantasin rusar iväg mot andra-sidan-jorden-upplevelser.
Det händer när jag läser högt; att jag ser in i gapande ansikten där ögon irrat sig bort mot lyssnarhorisonten oändlighet och öronen är stora och precis lagom för en upplevelse på någon minut eller två.
Det händer när jag läser högt;
att faktarutorna blir ett livligt samtalsämne och atomerna klyvs för att vi med ord kan säga att de kan klyvas, att molnen blir benämnda och att vattnets kretslopp också omfattar oss med våra tårar, spott och spill.
Det händer när jag läser högt;
att barn räcker upp sina händer för att fånga ord, ställa frågan och säga att de vet något om det som berättas och så tar de orden från boken och ger dem liv genom att formulera ett eget innehåll.
Det händer när jag läser högt;
att intresset blir frågvist på sidorna 134 och 135 och att jag läser om dem hundratals gånger för att gåtan fortsätter att leka med mig.
En stillsam lek med tanken, godnatt, godnatt,
Anne-Marie Körling