Lilla jag och mormors syförening

P1400117

Syföreningen var mycket viktig och angelägen. Det förstod jag på mormor. In i hemmet kom kvinnorna och deras röster var tydliga. Jag satt på en stol och lyssnade. Det förhandlades om saker och tidningsartiklar lyftes för diskussion. Också litteratur och teater omnämndes. Jag minns ”tant Anna” som en livlig personlighet. Hon hade ett öga till mig. Spelade upp små draman och ledde långt senare ett litet teatersällskap. Hennes åldrade kinder och hennes skrynkliga händer stämde inte ihop med hennes nyfikna och glada ögon. Jag satt ofta nära henne. Kaffe och kakor, mjuk kaka hörde ihop med denna träff. Mormor bakade ofta men jag tror inte att hon egentligen ville. Det hörde till sysslorna. Mormor var utbildad sjukgymnast men fick aldrig utföra sitt yrke. Det var så på den tiden. Därför var syföreningen en mötesplats. Jag minns att jag fick servera. Den enda gången mormor inte gjorde några av dessa vanliga sysslor. Syföreningen var nummer ett.

Jag läser om syföreningarna och filantropiska hjälpföreningar i boken Selma Lagerlöf, Sveriges modernaste kvinna av Anna Nordlund och Bengt Wanselius (2018):

Syföreningar och filantropiska hjälpföreningar var vid denna tid kvinnors möjlighet till organiserat föreningsliv och verksamheten vittförgrenades till socialt och kulturellt umgänge av många olika slag. Selma Lagerlöf fick visa sin kreativitet i anordnandet av avancerade sällskapsspektakel och välgörenhetsbasarer. Hon valdes in i syföreningen redan hösten 1885, inte för att hon kunde sy, men det ryktades om hennes diktning och högläsningskonst.

s. 78

Jag misstänker att namnet syförening var en täckmantel för möten där kvinnor fick utlopp för sin mångsidighet. Jag är nästan lite lycklig över att jag deltagit i så många möten och mött så många kvinnor som berättade, gestikulerade, diskuterade och ordnade basarer för välgörenhet där pengarna gick till behövande. Där satt jag och tänkte, undrade och lärde mig ett och annat, inte om att stoppa strumpor utan mer om världen, litteraturen, konsten och umgängesformen.

HEJ HOPP!

Anne-Marie Körling 

 

This entry was posted in Relationer och vänskap, Skriver om ditt och datt and tagged , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>