Det var efter x antal år i skolan som jag bestämde mig för att fundera över hur jag ville ha mitt medarbetarsamtal. Jag önskade mer besök av rektor och mer samtal om pedagogik, undervisning och elevers lärande. Jag ville att min rektor skulle ha insikt i det jag gjorde, vad jag undervisade om och hur samtidigt som jag ville ha respons på hur eleverna lärde sig och relaterade både till mig som lärare och till det innehåll jag presenterade eller som eleverna diskuterade eller processade. När jag blev kallad till medarbetarsamtal frågade jag min rektor om jag kunde lägga fram mina önskemål. Rektor var lyhörd. Jag bad om följande:
- att rektor någon vecka innan medarbetarsamtalet besökte klassrummet och deltog i undervisningen
- att rektor hade medarbetarsamtalet i klassrummet och inte på rektors kontor
- att rektor lyfte aspekter av undervisningen, elevernas lärande och innehållet samt något som problematiserade det hela
Rektor kom någon vecka innan och deltog inte en timme utan en hel dag. Rektor både deltog i undervisning, dvs, antog elevernas perspektiv samt studerade det som ägde rum både rörande relationer mellan elever och mellan mig och elever. Medarbetarsamtalet hölls i mitt klassrum. Det underlättade för mig då jag skulle prata om förutsättningarna för undervisningen, eventuella brister i miljön samt att kunna på plats lyfta fram elevarbeten för att exemplifiera. Det är ett av de medarbetarsamtal jag minns. Det var innehållsrikt och det var fokuserat på det centrala i skolan; dvs undervisningen och aktörerna kring den.
Jag är mycket medveten om att rektorer dränks av arbetsuppgifter och att, som allt annat i skolan, inte ges tid eller möjlighet till detta. Det betyder inte att man ska lägga en idé åt sidan utan om rektor och lärare, för den delen också elever som får se rektor i verksamheten där de är, är värdefullt så måste vi tillsammans bidra till möjligheten genom att påtala den och beskriva värdet av den.
Rektor ska verka som pedagogisk ledare. Bland annat. Frågan är i vilken grad och hur mycket tid som läggs på den inre verksamheten. Med detta vill jag också belysa att fritidsverksamheten bör upplevas på plats, med barn och med dem som arbetar där. Det är då vi kan förstå och förändra det vi ser, vet och upplever. Det är en fråga om hur vi ser på skolans inre arbete.
Jag minns en rektor på Nya Zeeland. Hon läste högt i varje klassrum, varje dag, alla dagar i veckan. Det kom att betyda att hon fick se och verka i klassrummen, 10 minuter om dagen, och därigenom kunde hon uppfatta både läraren och eleverna och miljön de befann sig i. I skolan ska rektor synas men också visa vad rektor kan komma med. I en annan skola i ett annat land höll rektor lektion i engelska för hela skolan på en och samma gång. Den avsatta tiden var 15 min per vecka.
Det här betyder att tilltron till rektors roll i skolan måste frigöras genom tid för den inre verksamheten. Det ger också en vink om att lärarens arbete kräver både förberedelser och efterarbete så att skolan kan förklaras för omvärlden och för dem som verkar i den.
Hej HOPP
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
