Vi säger att vi vill att barn och unga ska läsa. Vi ska främja deras lust att läsa. Vi ska verka för att attityder till böcker blir gott. Vi ska se till att barn också väljer en bok ibland och någon digital aktivitet en annan. Boken som flämtar ska konkurrera med så mycket annat. Bokläsandet är en av de fritidssysselsättningar som minskat kraftigast under åren 2007 och 2018. Det är illa. Och pojkarna … ja, de läser mindre än flickorna. Men skillnaden är inte så stor. Men det är skillnad. Så främja läsandet med att se till att det finns böcker. Skolbiblioteken i centrum. Utbytta och nya böcker i väntrummet hos skolsköterskan. Rektorns namn och vilken bok rektorn läser. Fritidspersonalens bokval denna vecka. Vi läser för att vi är i skolan. Och eleverna läser för att vi har böckerna i skolan. De läser för att vi ger dem tiden att läsa. Vi underhåller därmed läsningen. Men inte hinns det med. Tröskeln till läsandet och tiden att läsa på är hög. Och den som inte har hittat sin bok och inte har den där vanan att strosa omkring i ett bibliotek och ana att boken för just mig finns där är nästintill omöjlig. Att skapa en läsande skola börjar med att vara generös. Ge böckerna en plats. Behandla böckerna med värdighet. Ge böckerna värde. Visa eleverna att läsförmågan öppnar för det läsande som de knappt kan vara utan.
Men var är böckerna i klassrummen? De lyser med sin frånvaro. Den engelska läsfrämjaren Adain Chambers talade om att varje klassrum skulle innehålla 500 böcker. Denna underbara tanke. I en del klassrum är det ett faktum. Men det är i andra länder. I ett land som producerar så fantastisk barn-och ungdomslitteratur vore det en tanke att också hos oss är klassrummen välfyllda med böcker. Vi har ett av världens största barnbokspris i Astrid Lindgrens anda. Varje klassrum skulle andas denna tanke. Ordnade böcker i bokhyllor som gör allt annat än dammar. Frontade titlar på hyllor som gav boken ett ansikte. Lärare som läser både högt och för sig själva i klassrum där barn och unga läser för att det finns rikt med tid att läsa i ett svenska klassrum.
Vad önskar jag – förutom de 500 böckerna –
- en daglig dos böcker, om minst tio, bilderböcker, fakta och skönlitteratur som kommer in i klassrummet varje dag, byts ut varje dag, och att läraren och bibliotekarien säkerställer att böcker inte längre betraktas som något gammalt och trist
- att läraren läser högt inledningsvis och avslutningsvis – det kan räcka med 2 min högläsning för att väcka intresse för boken och avslutar lektionen med att högläsa 2 minuter ur en annan bok
- rikt med tid att läsa på, varje dag, varje dag, varje dag. Inte tjugo minuter. Utan en hel timme. För dem som vill och kan och för att möjliggöra för de som ännu inte kan koncentrera sig på att läsa. Här gäller anpassning och utmaning. Men timmen den är vikt åt läsning.
- att lästiden inte betraktas som en möjlighet för läraren att göra annat eftersom läsningen behöver stöd ibland, lärarens nyfikenhet andra gånger och att läraren agerar läsare så att eleverna ser att aktiviteten att läsa är något som läraren tycker om (jag brukar använda lässtunden till att sitta ner med elever och lyssna till deras läsning. Jag lyssnar till alla elever och under en vecka har varje elev i klassrummet läst tillsammans med mig. Det gör jag oavsett årskurs.).
Hej HOPP kära läsare.
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
