Ljus är spännande. När treåringar har ljuset i sin läromiljö blir det spännande. Här jobbas det med spindeln. Tekniken är den vanliga och bekanta, en overhead och en plastspindel. Effekten är påtaglig. Spindeln blir genast rumslig. Jag tycker mycket om det här. Och ungarna är ljudligt glada och lite pirriga. Men de har full kontroll över det som händer. Spindeln får de röra. Overheaden får de röra. Och själva får de röra sig. Hoppa upp och hoppa ned. Springa runt. Spindeln blir med ens lite levande. Jag tror tanken är att man tillsammans ska förstora den till en bild. En jättespindel som alla har hjälp till att göra.
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Det är fantastiskt vilken frihet förskolebarn har att använda material, allt i ta-höjd, allt tillgängligt för kreativitet.
När vi, jag och dottern, hämtade lillebror på dagis så gick dottern avundsjukt och fingrade på allt möjligt. Hon sa att de har mer skolgrejer på förskolan än vad de har i skolan. Jag frågade vad hon menade. Hon visade på en balansvåg, tillgång till vattenexperiment, byggmaterial, overhead som barnen fick använda.
Visst har hon rätt. I skolan är det bokstäver på väggarna och siffror över tavlan, pennor, papper och böcker. Men inget utrymme för att testa hypoteser och utforska, bygga modeller eller frihet att använda det material som finns om det inte är tydligt sagt att det är det som ska göras.
Hon saknar sin förskola, tycker att skolan i ettan är trist. ”Vi gör samma saker varje dag”. Ändå lugnas jag av att hon ser väldigt glad ut varje dag jag hämtar henne, men orden hänger kvar i bakhuvudet.
Det är väldigt fina verksamheter på förskolor som antar ett pedagogiskt innehåll och pedagogiskt förhållningssätt där miljön är pedagogisk. A-M