Vad säger det om skolan när den saknar läromedel?
Inte ens ämnets texter finns att läsa. Läromedel framtagna av kunniga för att ge ämnets ingångar, sammanhang och öppna fönster mot nya världar att utforska saknas. Vad gör det med skolan när inte ens läromedel finns. Det är så fattigt, så dränerande fattigt.
Och de läromedel som trots allt finns. De ligger i högar i klassrummet. Slängs dit av eleverna eller samlas ihop av läraren. Kantstötta är de. Småtrasiga är de. Någon har ritat en bild på ett kön och den har ingen suddat ut och fortsätter därför att pryda omslaget. Den ointresserades avtryck. Om vi inte tar hand om böckerna så visar vi att dessa inte har något som helst värde och vad värre är – att innehållet inte heller har det.
Det problematiska är att böcker är böcker. Om en slags böcker förringas smittar det av sig på andra böcker. Jag har försökt att läsa läromedel i skolan. Det är svårt. Inte för att böckerna inte är intressanta utan för att de är så illa behandlade. Det känns gammalt och nött och mitt öga ser slarvet, inte omsorgen.
Jag talar ofta om värde. Jag talar ofta om identitet. Skolans inre värden. Skolans identitet. Vad säger den när böckerna inte syns ordnade? Vad betyder det att läsa när läromedlet inte görs attraktivt eller ens finns? Hur påverkar omsorgen om böckerna omsorgen om läsaren? En annan aspekt är den att läraren behöver fixa en kurs, ordna med innehåll, printa ut på nätet, ta kopior ur böcker, vara kreativ med att skapa material. Det behöver naturligtvis läraren få vara och möjligheterna ges att vara det om det finns en grundbok att orienter
Då jag undervisade i matematik brukade jag samla på mig ett bibliotek av läromedel. Jag hade alla matematikböcker från år 1-9 och jag hade en varierad uppsättning av olika matematikböcker. Det gjorde att eleverna kunde gå tillbaka, kunde utvecklas mer och att de tillsammans med mig kunde jämföra olika sätt att beskriva samma innehåll, dvs, att författarna hade olika förklaringar. Det ledde till att eleverna kunde välja vilken matematikbok de ville göra uppgifterna genom. En elev i årskurs fyra älskade ett visst moment i matematiken. Hon kom att gå en egen kurs där hon gjorde momentet i årskurs fyras bok, fortsatte i årskurs fem, sex, sju och åtta. Hon älskade just den möjligheten att läsa vidare. Andra kunde behöva få gå tillbaka och reparera en känsla av att inte kunna. Om böckerna fanns där kunde ju det få äga rum. Jag var mycket rädd om det fina lilla biblioteket av läromedel som jag byggt upp i klassrummet och som gagnade både min undervisning som elevernas lust till matematiken.
Lärarens kreativitet i ämnet ska frigöras
Jag tänker på ämnet geografi. Läromedlet kan utgöra den bas kring vilken läraren kan bidra med andra texter och fotografier, för att fördjupa och bredda men också genom att väcka förståelse och möten. Det är den kreativiteten läraren kan bistå med och lägga till det faktiska. Som att ge eleverna denna text, läsa den högt eller be eleverna omvandla sina kunskaper genom att förklara den här texten med det de har lärt sig. Här är den inledande texten om Sargassohavet. Den som Patrik Svensson skrivit i Ålevangeliet (2019):
Sargassohavet är nämligen ett hav som mer än ett tydligt definierat vattenområde är ett hav i havet. Var det börjar och var det slutar är inte helt lätt att säga då det inte låter sig fångas av den vanliga världens mått. Det ligger en bit nordost om Kuba och Bahamas, öster om den nordamerikanska kusten, men det är samtidigt en plats i rörelse. Med Sargassohavet är det som med drömmen, du kan sällan helt säkert säga exakt när du träder in eller ut, du kan bara veta att du har varit där.
Jag sörjer ibland klassrummens innehåll. De syns onödigt fattiga. I ett sådant rikt land.
Hej HOPP!
Anne-Marie Körling
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
