Undervisningen ska trigga igång eleverna. Inte alltid gör den det. Lärare som kan känna att de arbetar i motvind där eleverna inte är så intresserade eller ens vill. Det är också lätt att hamna i samma känsla och uttrycka:
– Du behöver bara göra tre.
Eller det mer uppgivna:
– Om du inte gör klart får du ta hem och göra det som läxa.
Det här är mycket svårt för en lärare. Man börjar tvivla på det man gör och det man ska lära eleverna och tvivlet leder till eftergifter. Det sitter snart en lite hackspett på axel som berättar att det inte fungerar och att du inte når fram. Men man gör det egna innehållet en björntjänst och reducerar det till ett pyttelitet innehåll, bara göra tre, där läraren vet att ”tre” inte alls räcker utan det handlar om att lära sig mer än tre.
Många gånger har jag hamnat där. Det är en eftergift och jag känner mig sällan nöjd med just ett sådant svar på det vaga intresset. Det är också att förringa ett rikt innehåll. De gånger jag sagt så har jag suttit och grubblat på hur jag kan göra annorlunda och hur jag kan säga på ett annat sätt för att främja lusten och viljan. Ofta handlar det om pojkarna.
I en rapport från Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien läser jag om den där tävlingsandan som kan vara en triggande faktor för lärande. Jag nickar då jag läser för jag har många gånger vänt på engagemang genom att tillföra just den. Jag gör inte någon tävling men jag triggar lusten att göra mer än tre. Den fällan vill jag inte hamna i.
– Kan du hjälpa mig att räkna hur många böcker det finns i bokserien xxx? frågade jag en elev.
Eleven räknade.
– Det finns 22, svarade eleven som fått i uppgift att räkna x antal böcker.
– Tack för din hjälp, svarade jag.
Pojken som läst fyra av böckerna i serien fick nu en bild av hur många andra böcker det fanns i samma serie. Alltså en bild av det som eleven ännu inte kände till.
– Får jag läsa dom, frågade eleven.
– Ja, välkommen till äventyret, svarade jag.
– Jag ska läsa alla, sa eleven.
Jag nickar bejakande utan att säga något. Jag måste hålla tillbaka mina ord eftersom dessa kan förstöra elevens vilja. Jag frågar istället nyfiket:
– Vilken ska du börja med?
Eleven tittar på böckerna. Får tänka en stund. Bläddrar lite fram och tillbaka i dem.
– Den här tror jag.
Eleven läste samtliga böcker. Under en veckas tid läste pojken alla och kunde inte sluta. Eleven var stolt över sin läsning. Så många hade han läst. Den glädjen får han njuta av. Jag delar den genom att säga:
– Hur var det att läsa den sista?
Eleven sa att det var svårt att välja nästa och nästa bok men konstigast blev det när det var två böcker kvar. Då bestämde han vilken som skulle bli den sista.
Ett annat exempel är det kollektiva uppsamlandet av ord. Jag har skrivit om detta i mina böcker och några lärare har återgivit för mig hur väl det har fungerat och hur roligt eleverna har tyckt att det varit.
Uppgiften lyder: ORD PÅ FEM BOKSTÄVER
Det här är ett annat exempel på kollektiv uppsamling av ord. Eleverna arbetar med bokstaven g. Jag får många ord att skriva upp och hinner inte riktigt med. Det tycker eleverna om.
Eleverna säger några ord och jag skriver upp alla de säger. De småpratar lite med varandra eftersom de frågar – hur många bokstäver har det här ordet – innan de ger iväg det till allas beskådan. När eleverna börjar ta slut på ord ber jag någon om hjälp att räkna de ord vi tillsammans har kommit på.
– Va, det är 89 ord, säger eleven.
Det går ett förvånat sus i klassrummet.
– Vad tror ni om att komma upp till 100, frågar jag.
Aktiviteten blir nu mer intensiv. När vi räknar nästa gång är vi uppe i 423 ord. Eleverna triggar varandra och säger att
– Vi måste komma upp till 500 ord.
Och så blir det. Den lilla frågan om att jämna ut 89 till 100 triggar igång ett litet tävlingsmoment. Den skadar ingen eftersom alla är med. Det är ett gemensamt arbete som skapas. Innehållen som skapas är också ett mått på den samlande tankeverksamheten. Eleverna måste tänka. Skolan är en plats för just tänkande och här kan jag se hur de tänker, prövar och utforskar.
– Nej, åh, det jag tänkte på hade sex bokstäver! A-M kan vi göra samma sak fast med sex bokstäver?
Det som avgör kvaliteten är att både arbetet och innehållet ges värde. Värdet med att hitta 500 ord tillsammans är kraften av det gemensamma arbetet samt att vi tillsammans kan mer ihop än var och en för sig. Värdet är också att vi får ord att upptäcka, stava och använda.
Elevernas egna förslag är en del av undervisningens utveckling
Efter rasten bad eleverna om att få göra 1000 ord. De hade upptäckt att man kunde ta hjälp av böcker och leta i dem. Ett förslag som bidrar till undervisningens utveckling. Och när elever öppnar böcker gör böckerna ofta arbetet med att ha något att säga. De läser lite här och där och bekantar sig med böckernas innehåll.
Hej HOPP!
Anne-Marie
Litteratur: