Det finns brister i alla miljöer som inte samspelar med lärande utveckling och omvärld. Det finns all anledning att stanna upp, tänka efter och fundera över vilken kunskaps- och människosyn som skolan gestaltar, formar, skapar och vilka hinder det finns för att genomföra den skola som berör alla elever och sätter utvecklingen i fokus. Jag tror visst att Skolverkets analyser är korrekta, jag tror vi kan skapa tydligare fokus för undervisningens innehåll.
Egentligen är skola något helt annat än en lokal, det är en rörelse och utveckling av kunskaper, förmågor och sociala samspel. En modern skola bygger in detta tänk i lokalerna. Andra skolmiljöer är byggda i en annan tradition där lärandet såg annorlunda ut och lärarrollen var fast och given. Lokalerna är inte förenliga med det lärande som syns i kursplaner och läroplan. Skolans miljöer för lärande är en eftersatt fråga tänker jag och drar paralleller till hur man utvecklat arbetsplatser för att möjliggöra nyheter, samspel och kommunikation. Ute i arbetslivet tänker man i termer av möjligheter. Skolan är inte alltid organiserad för blivande möjligheter utan mer till en viss form av anpassning till. Det gäller också mig som lärare. Skolmiljön är min arbetsmiljö med både hinder och fördelar.
Jag tror på miljö och samverkan – jag tror på en lärande miljö som stimulerar och jag tror att trånga korridorer utan något att göra i, kapprum som inte hyser den klass den är avsedd för, ensamma och övergivna toaletter är en grogrund för elevernas otrygghet och möjliga platser för obekväm trängsel som per definition skapar knuffar och bråk mer än nödvändigt.Jag tror också att regler som aldrig blir allmänna i skolan och som i stort inte betyder annat än onödiga sidospår kring de verkliga pedagogiska diskussionerna är av ondo.
Skolan är en komplex plats med oändligt många intressenter. De som borde få mer än ett ord med i diskussion är eleverna, lärarna och rektorer och skolledare och naturligtvis övrig skolpersonal såsom mattanterna, bibliotikarierna, vaktmästare, skolsköterska, kurator och vikarierna. De är alla på plats!
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
När jag ser din klassrumsmiljö längtar jag tillbaka till att vara lärare igen. Mina klassrum för barn från förskolan till år 6 var alltid kreativa, spännande och lustfrämjande – och anpassade till alla de små individer som har så många olika behov. Nu är jag ny rektor på en 7-9 skola – där klassrummen (och korridorerna) är strama, enkelriktade – uppifrån kated ner till elev, så omotiverade. Detta skall ändras när jag fått vara rektor här ett tag – men jag behöver inspiration att inspirera med. Finns det kreativa, spännande, lustfrämjande klassrum för de äldre barnen ute i vårt avlånga land???
Ja, stackars ungar, elever. Det är miljön som kan stagnera. Och högstadiemiljöer anses inte behöva kreativitet tycks det mig. A-M
Tack för att jag får titta in igen! Är det så du har det i ditt klassrum nu! Bra, då vet jag hur jag ska tänka när jag visualiserar din undervisning. =)
Funderade en del på detta på min blogg nyligen.Det är väldigt intressant med vad rum kommunicerar till dess användare. Gamla skolor (som min VFU-plats) berättar om en sorts lärande medan det klassrum på bilden (förmodar det är ditt) berättar om ett annat.
Detta är mitt gamla klassrum. Jag har ett nytt – kanske att jag ska publicera en bild av det jag har just nu. A-M
Rummet signalerar vilket förhållningssätt läraren har till eleverna och till lärandet som sker i klassrummet. A-M