Jag har alltid med mig papper och penna när jag undervisar och är med eleverna. Det är för att spara något av det som sker i klassrummet. Jag kan inte förlita mig på min förmåga att minnas. Eleverna är många och det är ofta många saker som påverkar min uppmärksamhet. Jag läser ett litet citat ur Tove Janssons citatbok Ordets gåva (2022)
Jag måste skriva ner mina observationer. Hur små som helst, de är det viktigaste. Varje dag.
Det har jag gjort sedan jag började som lärare och jag har inte slutat. Jag noterar elevernas frågor eller något de säger som får mig att tänka och uppmärksamma. Jag har anteckningsblock där jag också kan visa en elev hur jag tänker kring ett problem som eleven har.
Till en början var de här anteckningarna inte så värdefulla. Två små rader i ett i övrigt tomt block. Men över tid kunde jag se att de hjälpte mig att bygga upp undervisning som relaterade till det eleverna hade frågat om. Jag lärde mig över åren att anteckna mer och mer. Ibland läste jag upp mina anteckningar för eleverna.
Jag kunde också skriva upp vad jag upptäckte eller undrade över – saker jag behövde fundera lite mer på och som kanske handlade om att jag måste ändra på något eftersom det hindrade eleverna att fullt ut komma till sin rätt.
Det är inte oväsentligt att skriva två rader i en tom anteckningsbok. Under sju lektioner (tänker mig att vi har 7 lektioner per dag) blir det 14 rader. På en vecka har du skrivit 70 rader och har en hel berättelse om det som ägt rum i klassrummet och det du som lärare vill fortsätta att fundera på. Men minns att du inte ska värdera det du skrivit ner, inte tänka bra eller dåligt, utan tänka att det här upptäckte jag. Dina anteckningar kommer att ge dig en inblick i det arbete du gör i klassrummet och hur eleverna frågar och undrar om det ni tillsammans möter. Minns också att anteckningarna är dina, de är inte ett underlag för någon annan än dig och ingen kan begära att du ska göra dem.
Med vänliga och omtänksamma hälsningar,
Anne-Marie Körling