Prata i telefon med en liten en

Postat den 23/12/2015 av Anne-Marie Körling

Jag pratar på i telefonen. Liten är på andra sidan. Jag hör de där andetagen som en liten med spring i benen tar. Och den absoluta tystnaden. Inga ord. Inga svar. Jag sjunger en sång. Favoritsången. Och plötsligt anar jag att telefonen ligger kvar på någon kudde eller bland några leksaker och att jag pratar rakt in i tomma rummet och barnet är på någon annan plats. Jag fortsätter sjunga.
Då hör jag en vuxen röst. Den skrattar kluckande och från magen. Liten gör alla gesterna i sång och telefonen med min röst hörs i hela rummet. Liten skrattar och dansar. Inga smileys på telefon. Skratt i nuet.


Inlägg som berör samma teman:

  1. – Får jag prata med dig om det jag lär mig?
  2. Handledning via telefon
  3. Fördelar med fast och stationär telefon
Publicerat i Till J | Kommentarer inaktiverade för Prata i telefon med en liten en

Ord från Magdalena Ribbing

Postat den 20/12/2015 av Anne-Marie Körling

”Aldrig någonsin får man säga att en present från ett barn är något man inte vill ha. Varje julklapp från ett barn är det mest fantastiska man alltid har önskat sig.”

Magdalena Ribbing listar fem bästa råd för en trevlig släktjul. Läs mer i DN 20 december 2015. 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärarrollen om tre år, fem år, tio år…
  2. Låt eleverna berätta om skolan: ”Tips från oss”
  3. Körlings Ord föreläste hos Skolverket idag… och några viktiga ord från Tomas Tranströmer
Publicerat i Ansvaret | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Ord från Magdalena Ribbing

Jag föll pladask för ”Sagornas stickbok”

Postat den 19/12/2015 av Anne-Marie Körling

Tvärstannade framför boken Sagornas Stickbok av Celia B Dackenberg. Tog upp den och började läsa. Om raggsockan ur Olles Skidfärd, om ränderna i Too-tickis tröja och ja, jag köpte boken. Jag föll pladask.

Jag brukade sticka tröjor, vantar i mängder en gång i tiden. Nu följer jag Öpedagogens stickproduktion. Och ofta tänker jag att jag borde börja igen. Det var vilsamt och kreativt, många tankar som följde med händerna och det tar tid. Jag gillar när saker tar tid. Det är därför jag bakar bröd. Det tar tid. Går inte att forcera och ha bråttom.

Jag läser i ”Sagornas stickbok” om ränderna:

”Vi förknippar gärna ränderna med vågor och vatten. En linje på ett papper blir genast en horisont. Allt vi tar med när vi beger oss till stranden för att möta det oändliga och outgrundliga havet är också randigt. Alltifrån de tält man slog upp på badstränderna förr till de parasoller och vilstolar vi kånkar med oss idag. I slutet av 1800-talet när intresset för friluftsliv slog igenom och bad i det vira blev något nytt var också baddräkterna randiga.”

Och ja, jag kommer att läsa den. Kanske också sticka något. Språket är vackert och allt vävs samman och blir större, berättelserna gör så. Sammanhang och mening breddar. Och vill vi kan vi ta boken till skolan. Den passar in i flera kursplaner: bild, textilslöjd, svenska och historia.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Två böckers läsning och detta tänker jag:
  2. Nutida skolan och det allra, allra viktigaste för eleverna
  3. När brevet jag får är en bok jag läser
Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Jag föll pladask för ”Sagornas stickbok”

Gemenskap i nuet

Postat den 15/12/2015 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2015

Då jag får möjligheten att vara tillsammans med mycket små barn funderar jag mycket över den nutid de befinner sig i och den framtid jag tycks se och skapa. Barn sitter nära när de upptäcker och de relaterar genom att vilja dela och få oss att delta. Det handlar mer om gemenskap i nuet än om att lära sig för det framtida. Och ändå är vi där vi vuxna och gör framtid av det nu som barnen befinner sig i. Barn utmanar oss med att kräva närvaro här och nu. Inte distansen som kommer med att vi anar deras framtid och börjar dra alltför stora växlar av det vi tror oss se in i.

Vi kan och ska naturligtvis som pedagoger möjliggöra för det kommande, ordna miljöer som utvecklar barnens lekar och kognitiva utveckling – det är en professionell hållning och ett professionellt uppdrag. Men det kräver att vi är där barnen är för att se, närvara, delta och förstå vad det är barn intresserar sig för och hur vi själva bidrar till det som sker här och nu. Genom närvaro, kontakt och delat intresse.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Barn kommer inte före
  2. Den välfyllda hjärnan och förhållningssättet
  3. Två små barn fick höra…
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Gemenskap i nuet

Jag blir ett knytt och sitter lyssnande vid författarens fötter

Postat den 09/12/2015 av Anne-Marie Körling

Jag lyssnar.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Sitter vid datorn – eller – sitter med ett innehåll
  2. De lyssnande!
  3. Lyssnar på barnsagor – och njuter
Publicerat i Boken i undervisningen, Högläsning | Etiketter , , | Kommentarer inaktiverade för Jag blir ett knytt och sitter lyssnande vid författarens fötter

Gör eleverna till en del av ämnet

Postat den 09/12/2015 av Anne-Marie Körling

Under matematiklektionen är vi matematiker.

Under biologilektionen är vi biologer.

Under bildlektionen är vi illustratörer och konstvetare.

Under hem-och konsumentkunskapen är vi kockar eller bagare.

Under samhällskunskapen är vi samhällsvetare.

Under …

Jag döpte om klassrummet till redaktionen. Eleverna blev tidningsutgivare för en dag. Nästa dag var vi samhällsvetare och klassrummet fick ett annat namn. Det är länge sedan nu. Jag minns då vi var förläggare. Hur vi granskade böckerna ur ett förläggarperspektiv. Den läsningen! De diskussionerna.

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Barnet på utställningen och jag som en del av konsten i den
  2. Böckerna minns
  3. Åhörardag?
Publicerat i Barns rättigheter | Etiketter , , , | Kommentarer inaktiverade för Gör eleverna till en del av ämnet

Min bok är sin egen bok

Postat den 09/12/2015 av Anne-Marie Körling

thumb_IMG_1400_1024

Jag har läst igenom boken. Från pärm till pärm. Nu är boken sin egen. Och jag är läsaren av den.

Det är märkligt att se en bok bli sin egen. Så involverad som jag var i dess tillkomst. Jag skrev sidor upp och sidor ned. De som nu inte finns med. Jag skrev med boktravarna runt omkring. På bordet låg travar med böcker. Ibland handlade skrivandet mer om läsandet. De andra rösterna som talade till mig och kring vilka jag förde dialog. Det syns i hemmet då jag skriver. Kamraterna och familjen märker att jag är upptagen. Jag är någon annanstans än där de är. Stunder avbryts för något som måste skrivas ned i all hast. Lilla blocket och lilla pennan närmaste redskapen.

Nu läser jag boken. Den är sin egen. Borta är pappershögarna. Böckerna prydliga i bokhyllan. Pennan utsliten.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Skrivlektion: Min förälskade penna …
  2. Från pärm till pärm och från en sida till en annan – om bok och nät
  3. Skriva; Att lära sig skriva – den första tryckfriheten!
Publicerat i Undervisningen | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Min bok är sin egen bok