Alla lärare har sin första gång

Körling fotograferar 2014

Kära lärare. Du som alldeles nyss var lärarkandidat. Nu står du på tröskeln till verkligheten. Några skälvande dagar innan upprop. Jag får frågor om hur man gör. Alltså inte hur man gör alla efterföljande dagar utan hur man gör på uppropet. Så här kan man förbereda sig.

  • Klä dig i kläder som du trivs i.
  • Ha en servett gömd i ärmen eller i en ficka.
  • Öppna fönstret så att det kommer in ny luft under uppropet.
  • Gå ett varv i klassrummet. Känn in dig i rummet.
  • Ställ möbler tillrätta. Skjut in stolar. Gör rummet harmoniskt genom att skapa ordning i det.
  • Förbered dig för att ropa upp eleverna.
  • Minns att eleverna möter sin lärare i dig.
  • Berätta om dig själv som lärande; så här lär jag mig.
  • När du ska avsluta uppropet är avslutet viktigt. Stå i dörren. Ta i hand. Se in i ögonen. Säg att det är roligt att ses igen. Att du ser framåt.

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Alla lärare har sin första gång

Skam: Innan kritiken blir konstruktiv

Körling fotograferar 2014

Det tar ett tag att förstå att kritiken är konstruktiv. Skam kan aktiveras. Då tystnar allt inom den som känner skam. Känslan av att vara dålig ersätter allt. Inte förstår man då att kritiken handlar om just denna sak utan man tar kritiken inåt. Mot sig själv. Man blir en dålig människa. Så går skammen sin rundvandring i systemet. Och då man vågar prata om sina känslor spricker den upp, blir tanke, och i tanken kan kritiken bli mer hanterlig och begriplig. Det handlar om det här, alltså om något i det yttre. Det handlar inte om mig.

Då kan man gå tillbaka, se, förstå och ta till sig kritiken och därmed blir den mottaglig. Då först blir den konstruktiv. Ofta tänker jag på hur eleverna kan känna skam. Den ordlösa. Den som skapar mörker över tankarna. Den som låser tankarna till försvar eller flykt. Till ilska ibland. Och hur lite vi talar om känslorna i lärandet.

Publicerat i Känslor, Läraren inom mig, 2014 | Kommentarer inaktiverade för Skam: Innan kritiken blir konstruktiv

Terminsstart! Upprop, inrop, anrop!

Körling fotograferar 2014

Upprop!

Jag har alltid tyckt om uppropen. Det är då jag ska möta mina elever. Kanske är det för första gången, kanske är det för andra året, kanske för mitt sista år med eleverna. Jag tycker om att med värme högläsa elevernas namn, se in i elevernas ögon och se att de alla är där. De mänskliga rättigheterna att få ha ett namn tänker jag då jag tittar över mina elevlistor och uttalar elevernas namn, ja, prövar att uttala dem, prövar att minnas dem, och det innan jag träffat eleverna.

Inrop!

Att terminsstarta innebär att ropa in eleverna från ledigheten. Det betyder att jag har ett innehåll jag ropar in dem till. Jag tror inte på en långsam skolstart. Vi ska ge något direkt. Skolan är så rikt på innehåll. Klassrummen ska vara en plats för mötet mellan eleverna, läraren och innehållet.

Anrop!

Det är kring något vi påkallar uppmärksamhet. I ett speciellt sammanhang. Alltså skolans anrop. Låt oss skapa nyfikenhet, ge möjlighet till kreativt tänkande och få fakta att undersöka och ställa sig frågande kring.

Det är skolklart!

 

Publicerat i Ordförrådet, Pedagogik, Pedagogiska miljöer | Kommentarer inaktiverade för Terminsstart! Upprop, inrop, anrop!

Tack för alla berättelser och fönster in i lärande klassrum

 

En av det fina med att föreläsa är att besöka lärare och skolor. Det betyder att jag får se skolor, klassrum och träffa skolledare och lärare.  Jag ser skolgårdar, skolbibliotek, korridorer, lärarrum och får titta in i bokhyllor och aktuell forskning, den man lyfter fram just i den här skolan och jag ser hur man hälsar på elever och varandra. Det är roligt. Det känns hoppfullt.

Publicerat i Föreläsningar jag ger | 2 kommentarer

I skolan, om skolan, för skolan, av skolan

Föreläste idag. I skolan, om skolan, för skolan och skapade tankar om det skolan ger – av skolan. Vi har ett ansvar om skolan. I den, för den, om den och att hålla av den.

Publicerat i Läraren inom mig, 2014 | Kommentarer inaktiverade för I skolan, om skolan, för skolan, av skolan

Packa lärarens kappsäck

Körling fotograferar 2014

Idag börjar skolan för lärarna. Vi packar lärarväskorna.

  • Välkomstbrevet från rektor. Dagens program står där. Välkomna är vi.
  • Läroplanen. Den bär vi med ryggraden. Och i väskan ryms den. Om vi har någon.
  • Kam, borste för den håret som växt sig oredigt under ledigheten.
  • I ett litet fack lägger vi ned den där oron vi känner.
  • I ett annat litet fack några mynt för kaffet och kaffeautomaten. Hur skulle det annars gå?
  • En burk med sommaridéer lägger vi ned också. De där lektionerna vi skulle vilja göra.
  • Mobilen! Den som man kan pillra på om föreläsningen blir långrandig. Eller twittra sig ut i till det utvidgade kollegiet?

Jag önskar oss alla en underbar skolstart. De pedagogiska diskussionernas vecka kan inledas.

Publicerat i Läraren inom mig, 2014 | Kommentarer inaktiverade för Packa lärarens kappsäck

Bara för att man behöver hjälp är man inte hjälplös

Körling fotograferar 2014

Skolan är en plats för lärande. Men ofta är det en plats där eleverna måste visa upp att de kan. De ska tidigt kunna sitta stilla i en ring. De ska lära sig att tygla sin spontana iver att berätta och vänta på sin tur. De ska lära sig att göra allt de blir tillsagda att göra. När de behöver ska de få hjälp.

Då jag utbildade mig i skolan vid Nya Zeeland lade man stor vikt vid att utbilda eleverna i  att gå i skolan. Eleverna fick lära sig hur och varför man gjorde saker och ting. Allt hade ett syfte. Lärarna räknade inte med att eleverna skulle kunna utan att de skulle få lära sig. Därför lade man stor vikt vid att utbilda eleverna i skolgång, hur man gick på toaletten, hur man rörde sig i klassrummet, vad en gemensam läsning innebar, hur man gjorde då man ville ha hjälp, vad som fanns att göra då man väntade på läraren eller en klasskamrat som kunde hjälpa till.

Detta med att läraren ska utgå ifrån att eleverna kan och vill ta ett personligt ansvar är något vi måste föra in i de pedagogiska diskussionerna. Om eleverna ska kunna ta ett personligt ansvar handlar om att få möjlighet att göra det. Det handlar inte om att ta utan om att få ett ansvar. Jag har skrivit ett kapitel om detta ansvarstagande i ”Läraren inom mig” under kapitlet ”Hjälp till självhjälp”. Min utgångspunkt är att skolan ska verka för lärande, stöttande och att målet ska vara att det skolan ger eleverna ska de en dag självständigt kunna något om. Men vet eleverna vad de kan få för hjälp av en lärare? Eller är hjälpen given lika för alla:

Eleven räcker upp handen, får vänta på att läraren kan ge hjälp, då läraren kommer har läraren bråttom och hjälper eleven över problemet så att eleven kan fortsätta arbete för sig själv, lämnar eleven utan att eleven har fått lära sig något.

Att gå igenom hur man hjälper och med vad man själv kan formulera att man behöver för hjälp handlar om att utbilda i ansvarstagande. Det betyder att läraren skapar förutsättningar, alltså inte förväntar sig att utan undervisar så att det blir en möjlighet för eleven. Att påpeka att elever inte tar ansvar eller ge elever ansvar som bara handlar om ordningsfrågor:

– Nu måste ni städa upp. Ta ansvar för det!

är knappast att ge ansvar. Det är att ge order. Att istället skapa ett ansvarstagande genom att ge ansvar utifrån det eleverna visar sig ta. Många, många elever tar mycket stort ansvar för sin skola men får mycket lite uppmärksamhet för att de gör det. Det handlar om att se hur och till vad. Att behöva hjälp betyder inte att man är hjälplös. Det är viktigt att komma ihåg. Att behöva hjälp betyder just det. Att behöva hjälp. Inte för att man är hjälplös utan för att man har ett problem. Den lärande frågan är – Vilket är problemet? Vad behöver du för att lösa ditt problem?

Jag listade elevernas hjälpbehov tillsammans med eleverna. Så här såg det ut:

  • lite närhet till läraren (lärande relation)
  • att läraren högläste texten eleven skrivit (lärande relation och strategier för lärande)
  • att läraren lyssnade till elevens tankar om problemet de hade (strategier för lärande)
  • få samarbeta med läraren (strategier för lärande, lärande relation)
  • få göra om uppgiften, skriva den på ett annat sätt, nya ord, nytt språk (strategier för lärande)
  • läraren visar hur läraren skulle göra så att eleven får se hur läraren gör och tänker (strategier för hur att lära)
  • få berätta för läraren om hur man tänker (strategier för hur att lära)
  • få en diskussionspartner (strategier för hur att lära)
  • behöva en knuff för att komma vidare (bekräftelse och feedforward)
  • få veta att man är på rätt väg (bekräftelse och feedforward)
  • få utmaningar hur att tänka (strategier för hur att lära)
  • lite mer tid att tänka på tillsammans med andra (strategier för hur att lära)
  • få hjälp att anpassa uppgiften till den egna verkligheten (strategier för hur att lära)

Detta är en ofullständig lista på olika önskemål eleverna hade då de behövde hjälp. I grova kategorier handlade alltså hjälpen om:

  • strategier för hur att lära
  • lärande relation
  • bekräftelse och feedforward
  • språkutveckling

Jag insåg att min förhållningssätt betydde att jag inte längre kunde springa runt i klassrummet utan slå mig ned. Inte skynda över elevernas hjälpbehov utan stanna upp. Jag behövde också utveckla tydlighet att samma sak som man behöver av en lärare kan man behöva av en klasskamrat. Det förhållningssätt jag kom att modella blev över tid också det sätt eleverna stöttade varandra. Att ställa frågan:

– Hur vill du ha hjälp?

pekar respektfullt in mot elevens ansvar över sitt behov. Att få ett språk för vad och hur är också utbildning. Det tar tid att lära sig att ta ansvar. Det är en lärande tid att få öva, pröva, utforska och tillägna sig det ansvaret. Det handlar i stort sett om hur läraren bemöter det.

 

 

Publicerat i Läraren inom mig, 2014, Lärarens språk, Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar