Att tala om undervisningen är att hålla sig till något synbart i det yttre. Det gör att undervisningen kan bli ett objekt som vi kan dela. Det kräver naturligtvis ett högt tak i skolan, en vana att diskutera undervisningen och inte eleverna och rikta sig mot det vi kan dela professionellt. Och våra förbättringsområden är inte kritik utan mer inom räckhåll för det vi kan åstadkomma då vi blir medvetna om vad det är vi gör.
Det livslånga lärandet och lusten att lära sätts på sin spets då eleven frågar om läraren kommer sätta betyg på det som eleven gör just nu. Samma dilemma uppstår då eleverna ställer den fråga som handlar om den kommande bedömningen och det annonserade provet
– Kommer det här på provet?
Innan eleverna har börjat sina arbeten kommer frågan. En elev sa finurligt att man får något nytt på måndag, man får läsa på några dagar och sedan prov på fredag. Check. Den eleven var nöjd med att det var så. Det handlade mer om att läraren gjorde allt för att eleverna skulle få lära sig och utvecklade undervisningarna så att det var möjligt. Att det fortfarande var lustfyllt och roligt att lära och att läraren måste få kontrollera att eleverna hade lärt sig det de skulle. Andra elever har inte den tanken kring sitt lärande. De känner press. De lär sig för provet. Efter provet får de en markör var de befinner sig på betygsskalan. Check. Nästa område att lära presenteras och nästa prov ger läraren ett betygsunderlag. Det blir en slags produktion.
Grad av angelägenhet
Det livslånga lärandet och lusten att lära är begrepp som vi måste blåsa liv i, föra in i de pedagogiska samtalen, undersöka vad de kan innehåll och framför allt samtala med eleverna om. Lust att lära är ett problematiskt uttryck. I Kiwiboken, 2006, skrev jag om att lust att lära handlar om att få pröva. Lust att pröva. Att vilja pröva handlar om att få möjlighet att pröva. Att pröva är att utforska något ännu okänt. Frågan om det kommer på provet eller om läraren sätter betyg kan då handla om att eleven upplever att det inte är värt att pröva för om jag inte kan vill jag inte utsätta mig för att pröva och få mitt prövande betygsatt. Att inte kunna och inte pröva för att rädslan för att betyget då ska bli lägre.
Jag skrev också att undersöka grad av angelägenhet gjorde det möjligt för läraren att orientera sig i undervisningen, göra den angelägen och därmed påverka elevens nyfikenhet och motivation genom att på många olika sätt locka dem in i undervisningen och hur det vi samtalar och diskuterar, gör eller utvecklar också påverkar elevens känsla av angelägenhet. De ska inte tänka på betygen. De ska uppleva att de är i en miljö där vi lär oss och det kan innebära att frågan om lärandet inte ens kommer upp bland eleverna. De lär sig för att de involveras, engageras och är aktiva.
Det lustfulla kunnandet
Det är lustfyllt att kunna. När vi kan, då vi förstår, då vi uppfattar att vi kan kommer lusten. Att stanna vid det vi kan och utforska det är att befästa kunskaperna och ge kunskaperna utrymme och ny avstamp. Då vi kan och då vi vet är äventyret stort. Att lära mer om det vi kan.
Lusten att pröva är att ge eleverna ett innehåll de ska få lära sig av och genom. Det är en början. Genom och i undervisningen får eleverna möta något nytt och får upptäcka att det eleven lärt sig också kommer till användning i det nya. Att få pröva ska inte innebära en begränsning. Att redan i inledningen fråga om betygen och provet gör något med helheten av det lärande som ska äga rum i klassrummet.
Man ska lockas att äta kakan med russinen i.
Ofta önskar vi lösningen genast. Elever som gör si borde genast göra så. Vi önskar att det vi ständigt säger till om ska förändras för att vi just säger till men mycket lite förändras för att vi säger till. Vi blir arga i stunden. Vi blir trötta i stunden.
Kanske bättre att se till vad vi vill förändra, låta känslorna rinna av, låta tanken ta vid, de pedagogiska samtalen stötta och så en plan som vi prövar och utvärderar. Vi behöver en plan.
Jag sätter mig ned framför eleven. Ser in i elevens ögon. Ler och frågar om arbetet eleven gör. Nyfiken. Jag frågar om eleven vill läsa högt för mig. Det gör eleven. Eleven läser sitt arbete högt för mig. Jag lyssnar. Jag låter ingenting komma mellan mig och elevens arbete. Närvaron övar jag mig i. Då eleven får berätta eller läsa upp sitt arbete så hör eleven det eleven skrivit. Jag säger att jag är glad att jag fick lyssna. Jag frågar eleven om elevens tankar om arbetet, hur eleven tänker sig fortsättningen och så säger jag något om att ”det där med att vinna i fotboll måste vara en känsla, hur känns det inom en?” Eleven får en fråga och börjar berätta om den känslan.
– Kanske du kan skriva något om den där känslan, säger jag.
Eleven skriver vidare. Jag lyssnar till nästa elev. Det tar inte lång tid att göra detta. Jag har tagit tid då det är frågor om tiden som alltid är den första som ställs. – Hur hinner du? Ett textsamtal där eleven läser upp det eleven skrivit tar knappt 90 sekunder. Att gensvara och ställa nyfikna frågor till elevens arbete och föra samtal med eleven tar inte lång tid alls. Men tiden som ges är innehållsrik och värdefull. Den ger elevens arbete det ljus som eleven behöver. Ett ljus som stannar kvar och gör det möjligt för eleven att arbeta vidare.
Eleverna ska få uttrycka på vilket sätt jag som lärare kan hjälpa dem. Då eleverna får berätta hur de vill ha hjälp så kan jag möta dem på det sätt de önskar och behöver.
Denna lektion bidrar till elevernas förmåga att lyssna, fundera, tänka och argumentera, analysera och fundera över fakta de hör eller tar del av. Lgr 11 berättar att skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Samtidigt som eleverna ska få denna möjlighet ska undervisningen vara saklig och allsidig. Det betyder att vi måste utbilda för möjligheten att i stort och i smått tycka, tänka, belägga och uttrycka hur vi tänker och samt att skaffa argument för varför vi säger som vi gör.
Gör så här:
Förbered med att välja en text. Den text du väljer ska beskriva någonting. Du kan välja vad som helst. Jag väljer att göra detta med en faktatext om ett djur. Lektionen fungerar såväl i svenska som i engelska, ja, som i arabiska som i lettiska.
Förbered dig genom att ta bort det texten beskriver:
Här är den text jag kommer att göra med mina elever. Jag kommer att läsa den högt för eleverna. Därefter får de tänka vad det kan vara för djur, kryp, insekt eller vad de själva associerar till. Jag kommer be dem att lyssna igen och lägga ord på minnet som förklarar hur djuret ser ut och som kan stötta dem i att belägga sina egna berättelser med fakta. Alltså jag läser den lilla texten flera gånger. Jag är generös med tid att tänka. Jag kastar mig inte genast över berättelsen igen för att ge dem ledtrådar. Meningen är att de ska få gissa, fundera och tänka. De ska också få berätta, förklara och ställa frågor. Här är texten. Det gröna orden tar är de jag inte uttalar, visar eller säger något om.
Alltid, alltid en tydlig koppling till Lgr 11. Varför gör jag detta?
Undervisningen brukar utvecklas till att bli mycket språkrik. Eleverna ska ges rika möjligheter att samtala, läsa och skriva och få utveckla sina möjligheter att kommunicera (Lgr 11, s. 9).
Skolan ska stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende att pröva egna idéer och lösa problem. (Lgr 11, s. 9). Eleverna blir nyfikna och berättar ofta rikligt om vad de tror att det är och varför.
Undervisningen ska vara balanserad och varierad sammansättning av innehåll och arbetsformer. (Lgr 11. s. 10). Att vända och vrida på innehåll, hitta andra vägar in i texter genom att inte ge eleverna allt. Kittla hjärnan lite!
Innan jag berättar vilket djur/insekt det är ger jag lite mer information:
Tre till fyra begrepp ska åskådliggöras. Dessa begrepp ska eleverna få pröva i sina munnar, undersöka värdet av och därigenom härleda till vad för slags djur det handlar om. Eleverna ska också få den generösa möjligheten att pröva att uttala och säga meningen:
”Om du inte är försiktig kan de sticka dig ordentligt.”
Eleverna kommer att grubbla och fundera, gissa och säga alla möjliga djur. Det handlar inte om att få rätt eller att komma på svaret utan att få näring till att fantisera och gissa, prata, lyssna och tänka. Naturligtvis kan ni ta ett annat litet djur eller insekt, eller en maträtt där ni tar bort den viktigaste ingrediensen, eller en plats som finns förklarad men som ni inte berättar om. Jag valde buksimmaren.
Den här lektionen träffar flera kursplaner; ämnet svenska, ämnet biologi, ämnet geografi. Det beror på hur diskussionen utvecklar sig och hur kreativt du ser på lektionens möjlighet.
Jag brukar utvärdera mina lektioner genom att fråga eleverna:
Buksimmarna behöver luft ibland. Det behöver elever också.
Skriv ut!
Om du vill skriva ut den här lektionen kan du göra det genom att klicka på kommentarer så kommer en liten ikon att synas. Tryck på den och bums har du en utskrift att hålla i din hand.
Skolan är en plats kring vilka många, många rör sig. Runt skolan är hastigheten låg. Bilförarna får ta det försiktigt. Barn kommer från alla håll. De tar sig till skolan på olika sätt. Barn träffar kompisar på vägen. De tänker inte på trafiken. De tänker på att de ska till skolan. Hastigheten är låg runt en skola.
I skolan är det högt tempo. Där rusar vi omkring. Vi springer uppför trappor. Vi kommer ibland med andan i halsen till lektioner. Hastigheten i skolan är hög. Petter Iwarsson, BRIS, säger att vi kör 30 km/tim runt skolan men att vi kör i 150 i den.
Ibland är det mer än okej att störa
Detta hände när jag slutade läsa en sommar
Ingen frågar mig längre vad jag ska bli när jag blir stor
Känslan av att kunna cykla gör mig fortfarande lycklig
Det som inte får hända på en begravning
Händerna och generationernas görande
Man blir aldrig för gammal för kurragömma
Att läsa sig till ett humleintresse
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om skärmstopp och den viktiga ögonkontakten
Högläsning ger vinster som inte går att mäta
Föräldrar ska inte träda in som lärare
Låt oss bli lite mer som världens bästa Karlsson
Därför fortsätter jag envist att hälsa på alla elever jag möter
Inom varje stökig pojke finns en vetgirig elev
Det är inte skryt att berätta om sitt viktiga arbete som lärare
Läslistorna är här – låt oss läsa
Läsförmågan får aldrig överges och bli en förväntad kunskap
Vi måste väcka liv i lärares tystade kompetens
Nu är nyfikenheten viktigare än förra årets dystra resultat
Låt oss aldrig bli för gamla för barnböckerna
Så drabbar stressen både lärare och elever i skolan
Skolan är det bästa skydd våra barn har
Stöts man ut från skolan, stöts man ut från samhället
Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Så försvinner elevernas rädsla för att göra fel
Om högläsning på ett främmande språk
En sommar utan läsning – då gick min hjärna i dvala
Det gör fysiskt ont i mig när eleverna inte får läsa det de vill
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Barn läser inte för att göra vuxna glada
Om lyssneläsningen – inte antingen eller – utan både och
Låt oss inspireras av alla lärare i litteraturen
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Min respektlösa fråga gav mig en funderare
Fler borde ha min mammas tillit till skolan
När läsningen inte fungerar – lägg allt annat åt sidan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Pajkastningen mellan hem och skola är destruktiv för alla
Galet att lärare inte vågar vara sjuka
Vi lärare har mycket att lära av varandra
Läs gärna porträttet i Läraren Här
Böcker jag har läst 2026:
Böcker jag lyssnat till 2026
Böcker jag läst under sommaren 2025:
Böcker jag läser under december 2023:
