Anne-Marie Körling

Det är alldeles för lätt att lägga skulden på läraren. Samma system som lägger skuld och ansvar på eleven. Om eleven inte lärt sig det eleven ska så är det elevens fel. Det är lika lätt att säga att läraren gör si och så. Men vi måste lyfta blicken. I vilket system verkar läraren som gör si eller så? Vilken lärarutbildning utbildades läraren i? Vilken kultur verkar skolan för? Har läraren tagit klivet över från en läroplan till en annan, inte bara i utförande utan också i det inre tankesystemet? Och har skolan identifierat sina kulturer? De många?

Låt oss tänka:

Om det är en lydnadskultur, där ordning och reda definierar skolan, så kommer läraren verka för att den kulturen bibehålls och följs. Om det är en ansvarskultur som skolan verkar i så kommer hela skolsystemet verka för att läraren kan ta klivet över från en kultur till en annan.

Det är naturligtvis lättast att klandra läraren. Men det är då saker och ting förväntas utan att ha blivit synliggjorda blir det svårt att förstå för den enskilde. Dels måste den egna verksamheten synliggöras, dels måste det finnas en plan för hur förändringen stegvis ska gå till och så måste läraren i  sin tur förstå och inse hur läraren förstår den kultur läraren verkar i och hur och vad förändringen kräver av läraren.

Jag minns då min rektor fick ett uppdrag att förändra i skolan. Jag minns hur jag ryggade tillbaka, kände att kravet på oss skulle bli så högt, så mycket vi redan gjorde. Men rektorn behövde vårt stöd och vårt ja. Vi fick tänka om vi kunde stötta rektor och ingå i projektet. Vi stöttade rektor.

Det blev ett ordentligt förändringsarbete. Det var mycket att lära. Det slår mig i efterhand att den tid vi lade ned på att lära oss nytt tar mycket tid i anspråk. Men när man väl kan och väl utför blir det inte längre något som stjäl tid från annat. Det bidrar som en del av skolverksamheten, integreras. Det tar tid att lära sig. Det vet varenda pedagog. Men att lära sig som lärare tar också tid. Den tiden måste vi ge oss själva. Inte spjärna emot. Förstå den som en del av lärandet. Se tiden som krävs för att lära om. Se till det som automatiseras och blir en del av utförandet. Då tänker man inte längre på tiden. Då är den inte längre ett problem. Tills nästa uppdrag kräver samma insats …