Stråk av sorg i inläggen

Postat den 25/09/2012 av Anne-Marie Körling

”Du är sorgsen va?” frågar någon som känner mig väl. Och ja. Så är det. Om ni anar sorg i mina inlägg så må det vara så. Jag är människa.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Sorg – jo – det är ett stort ämne
  2. Barn i sorg: Modet att ingenting göra
  3. Liten novemberdikt om sorg
Publicerat i Skriver om ditt och datt | 1 kommentar

”De där som gör som man säger”

Postat den 25/09/2012 av Anne-Marie Körling

Vi klumpar ihop dem till ”de där som gör som man säger”. De där eleverna som man aldrig behöver säga till men som alltid får ta del av kollektiva tillsägelser. De där eleverna som kommer i tid men som aldrig får sin lektionsstart då utan får vänta på att lektionen börjar då de andra eleverna kommer. De där eleverna som knappast räcker upp  handen för de verkar förstå så bra och de andra behöver så mycket hjälp. De där eleverna som går hem och säger att det var bra i skolan men lite stökigt men läraren är snäll. De där eleverna som vi inte någon säger något om annat än de där eleverna.

Jag brukar ha en elevlista med mig till mina klassrum. Efter varje lektion säger jag elevernas namn högt för mig själv. Jag behöver också lägga till vad jag vet om eleven idag, helst då om elevens lärande, och har jag inget att säga är det den eleven jag anar att jag måste ge mer uppmärksamhet.

Det finns inga ”de där som gör som man säger”.


Inlägg som berör samma teman:

  1. De som inte är i skolan och de som är där fast det är ett helvete!
  2. Men vad gör dom – de där unga?
  3. De pedagogiska samtalen: DEN DÄR LEKTIONEN, den som bara var så där rätt …
Publicerat i Ansvaret | Kommentarer inaktiverade för ”De där som gör som man säger”

Minnen från en skoltid som ingen vill komma ihåg

Postat den 25/09/2012 av Anne-Marie Körling
Jag fick ett mail. Och jag får publicera det. Minnen från en skoltid:
Jag kommer ihåg min egen skolgång och är förvissad om att många av dina läsare skulle nicka igenkännande med  mina kommentarer.
 
Kommer ihåg skamkänslan när bleckpennan gav en plump på det vita linjerade pappret…..
Den gången hela bleckhornet ramlade ned i bänken och det blev en stor fläck i den bok som skulle följa mej genom några klasser….
Den gången jag fick gå in till en tant som jag tidigare varit in hos för att säga R och S och att återbesöket fick mej att tro att det berodde på det utspillda bleckhornet…..
De gångerna vi stod knäpptysta bredvid våra bänkar och ”magistern” med sin pekpinne pekade på räknetecken och siffror. Vartefter den elev fick sätta sej i bänken när han/hon sade det rätta svaret…..
De gånger jag vid dessa tillfällen blev den sista att få sätta mej….
De gånger som jag förstod att detta hemska skulle upprepas….
Den gången jag skulle rita en katt på svarta tavlan och inte kunde…..
De gångerna ”fröken” stod över mej för att se vad jag ritade för bild efter uppsatsen om sommarlovet.
Den gången jag skulle högstava och nämnde bokstaven ”K” till ke istället för kå och alla, t.o.m. ”magistern” skrattade åt mej.
Den gången alla i skolan åkte om mig i skidspåret och jag kom sist…..
 
Listan kan bli mycke’ längre!
Jag har haft det i bagaget gemon livet.

Dessa hemska minnen har hjälpt mej genom mina yrkesår.
Att känna sej som förlorare, om än så i en oskyldig gemensamlek, kan sätta hemska spår.
Dessa, mina hemska skolminnen plockade fram kreativiteten i mitt tänkande.
Inget barn skall behöva känna sej som förlorare i dagens skola!
OBS! Inget barn!
 
 
 
 
 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Om skammen att få kvarsittning
  2. Tänk att få läsa så vackra ord en morgon som denna!
  3. ”Det fanns en lärare …”
Publicerat i Intervjuer, Mina läsare | Kommentarer inaktiverade för Minnen från en skoltid som ingen vill komma ihåg

Synen på barn

Postat den 25/09/2012 av Anne-Marie Körling

– Alltså, barnet kan vara ont, säger någon. Man måste ha hårda tyglar med en del barn och föreställningen om barnet hämtas från en tid då man såg ett ont barn i ett gråtande.

– Barnet kan resa till Frankrike ensam, menar någon myndig. Och barnet hamnar i historien och den tid då barn föddes som vuxna men bara var lite kortare.

– Barn ska fyllas på med kunskap, menar andra. Och Lockes tomma barn blir återigen en slags verklighet.

– Barn kan vara fria, sa en tänkare, och ska inte styras av vuxna, det naturliga barnet springer på gröna ängar och leker fri från det sociala andra livet.

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Förnya synen på barnet!
  2. Hur ser vi på barn?
  3. Barn behöver sammanhangen inte strålkastarljusen
Publicerat i Barns rättigheter | Kommentarer inaktiverade för Synen på barn

Varmt tack till mina läsare

Postat den 25/09/2012 av Anne-Marie Körling

Ur nattens svarta himmel

hämtar jag bläck

och skriver med morgondagens bokstäver

in det jag hoppas på för barn.

Och jag hoppas att barn 

är barn i framtiden.

Inte klädda för avresa härifrån till Frankrike

Inte räknas vuxenlivet från två år?

Och jag tänker på skogen.

Får barn gå i den?

Jag såg nyss ett barn klättra i träd.

Jag såg nyss ett barn klättra upp och inte ned.

Jag tänkte framtid.

Jag tänkte så.

Och jag skrev med bläck som inte doppades i mörker.

Jag skrev i bläck som aldrig någonsin försvinner.

Och ändå har jag fläckfria händer.

Digitala skriften ger inga plumpar.

Tack för att ni finns.

Mina läsare.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Idag fick jag en …
  2. Att litterärt klättra i träd
  3. Mina skolresor utanför landets gränser …
Publicerat i Relationer och vänskap | Kommentarer inaktiverade för Varmt tack till mina läsare

Likgiltighet

Postat den 25/09/2012 av Anne-Marie Körling

Det finns inget så farligt för barn som likgiltighet. Det väcker en sådan avgrund. Känslor är inte farliga. Det farligaste är likgiltigheten.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Uppgivenheten
  2. Barns rätt till sina känslor
  3. Strindbergs inledning till fröken Julie
Publicerat i Ansvaret | Kommentarer inaktiverade för Likgiltighet

Gammal barnuppfostran och verktygen för att sitta

Postat den 24/09/2012 av Anne-Marie Körling


Inlägg som berör samma teman:

  1. Att sitta på pedagogiska stolar
  2. Att köpa en begagnad gammal kamera…
  3. Föräldrar, skola, elev och en gammal åhörardag!
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Gammal barnuppfostran och verktygen för att sitta