Jag sitter på ett tåg och färdas mot Göteborg och bokmässan. Jag sitter i min egen ensamhet. Lyssnar ofrivilligt till samtal om ditten och datten. Jag kan inte stänga öronen men jag kan sluta ögonen. Jag hör hur det arbetas, jag hör om träningar, jag hör misslyckade föräldrasamtal där föräldern försöker stå på sig men inte lyckas, och jag hör vilken middag som ska ätas, vilka avtal som ska slutas i affärer.
Jag fårdas in i andra människors liv. Det är en ofrivillig resa.
Jag tänker: Handskrift är ett innehåll i kursplanerna. Jag tänker på min egen handstil. Då jag skriver med penna är syftet oftast att anteckna så att jag själv ska komma ihåg, alltså är texten min egen. Men om eleverna ska lära sig skriva måste texten få möta en läsare. Om man ska kunna skriva med handstil är det för att skriva till någon. Därför måste texterna som eleverna skriver läsas upp, delas och inte endast värderas utifrån rätt eller fel utan också för sitt innehåll och vad den har att säga. En elev som vet att texter eleven skriver läses lägger ofta ned större omsorg om att texten verkligen ska gå fram, dvs, förstår syftet med att skriva för någon annan.
Många elevtexter är skrivna som de vore till sig själv och sedan är de oftast rättade. Alltså förloras innebörden att skriva för och till någon.
En stark och mycket obehaglig film om mobbing visas nu på Svt. Den visas i 13 dagar och den måste varje skola se, varje lärare fundera över, varje vuxen tänka kring. Jag ser också hur vuxenvärlden berövar den mobbade sina upplevelser genom att säga åt den som är mobbad att lösa situationen, eller i skolan, blunda och inte ge föräldrarna en mötesplats för en så allvarlig pågående situation. MÅSTE SES!
… kalla fötter kan vara något helt annat än kalla fötter. Men det kan också vara kalla fötter. Kalla fötter är då kalla tår, kalla stortåar, kalla fotsulor, kalla … ja, vad kallar vi fötternas delar. Så kan man också starta en lektion!
… och Pär Lagerkvist dikt ”Det är vackrast när det skymmer, all den kärlek himlen rymmer, ligger samlat i ett dunkelt ljus, över marken … så långt kunde jag utantill…
och så den här versraden: Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Och så singlar löven ned, regnet multnar dem till marken, solen når över trädtopparna för att försvinna, och kärleken är ömheten som håller våren kvar. Om vi vill, om vi vill. De sista två meningarna är mina tankar och inte Pär Lagerkvist. Så kan man göra. Så kan det bli.
Det är höstdagjämning! Tjohej vilka lektioner vi kan skapa av den här dagen. Det finns spännande sidor att undersöka på nätet.
Man kan exempelvis titta på SMHI´s sida. Och man kan jämföra med vad wikipedia skriver. Vi kan slå i en analog ordbok eller kanske jämföra med två olika ordböcker:
”det är den tidpunkt under hösten då dag och natt är lika långa”
Då får jag en liten fråga – vilken tidpunkt under den här dagen ska jag utgå ifrån? Hur ska jag förstå ordet tidpunkt, jag söker mig vidare i ordboken:
”bestämt punkt i tiden”
Japp, inte blev det tydligare för det. Detta med tid. Jag slår på tid:
”en abstrakt men mätbar grundstorhet som kan uppfattas som analog med de rumsliga dimensionerna och omfattar det förflutna, nuet och det tillkommande”
? Nu händer det grejor. Man ställer sig frågande helt enkelt.
Ja, jag blir mer och mer konfys och detta med tid mer och mer svårbegripligt. Men jag antar att jag kan göra tiden mycket rumslig och närvarande. Jag sitter där jag sitter, här och nu, och … tiden har redan gått. Så det där med punkt… det får jag grubbla på.
Och då jag ändå är där och söker på ordet tid i min ordbok, här och nu, ser jag mängder med ord som väcker min nyfikenhet:
Och då tänker jag att jag kan ta ett ord ur min nyfikenhetsordlista (vilket härligt undervisningsord) och sätta in det i meningar lite som det faller sig:
Ibland är det mer än okej att störa
Detta hände när jag slutade läsa en sommar
Ingen frågar mig längre vad jag ska bli när jag blir stor
Känslan av att kunna cykla gör mig fortfarande lycklig
Det som inte får hända på en begravning
Händerna och generationernas görande
Man blir aldrig för gammal för kurragömma
Att läsa sig till ett humleintresse
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om skärmstopp och den viktiga ögonkontakten
Högläsning ger vinster som inte går att mäta
Föräldrar ska inte träda in som lärare
Låt oss bli lite mer som världens bästa Karlsson
Därför fortsätter jag envist att hälsa på alla elever jag möter
Inom varje stökig pojke finns en vetgirig elev
Det är inte skryt att berätta om sitt viktiga arbete som lärare
Läslistorna är här – låt oss läsa
Läsförmågan får aldrig överges och bli en förväntad kunskap
Vi måste väcka liv i lärares tystade kompetens
Nu är nyfikenheten viktigare än förra årets dystra resultat
Låt oss aldrig bli för gamla för barnböckerna
Så drabbar stressen både lärare och elever i skolan
Skolan är det bästa skydd våra barn har
Stöts man ut från skolan, stöts man ut från samhället
Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Så försvinner elevernas rädsla för att göra fel
Om högläsning på ett främmande språk
En sommar utan läsning – då gick min hjärna i dvala
Det gör fysiskt ont i mig när eleverna inte får läsa det de vill
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Barn läser inte för att göra vuxna glada
Om lyssneläsningen – inte antingen eller – utan både och
Låt oss inspireras av alla lärare i litteraturen
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Min respektlösa fråga gav mig en funderare
Fler borde ha min mammas tillit till skolan
När läsningen inte fungerar – lägg allt annat åt sidan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Pajkastningen mellan hem och skola är destruktiv för alla
Galet att lärare inte vågar vara sjuka
Vi lärare har mycket att lära av varandra
Läs gärna porträttet i Läraren Här
Böcker jag har läst 2026:
Böcker jag lyssnat till 2026
Böcker jag läst under sommaren 2025:
Böcker jag läser under december 2023:
