Om jag var en rebell då – vad är jag månne nu?

Hej hej, A  här. Du kommer kanske inte ihåg mig eller så gör du det, vad vet jag.
Gick iaf i B tills trean då jag flyttade till Bandhagen. Ville bara säga (nu när jag är sjukt trött på mina sura lärare) att du är utan tvekan den bästa läraren jag haft och nästan den enda jag kommer ihåg namnet på av mina ”förbrukade” lärare! Du var alltid glad och lärde ut på ett annorlunda sätt vilket är grymt skönt, kändes som att du var en liten rebell som vågade vara originell 🙂 Önskar att alla lärare var lite mer som du (iaf som jag kommer ihåg dig)! Hare bra!


OM JAG KOMMER IHÅG DIG?

JAG MINNS DIN MUS! DITT HUSDJUR! DIG OCH DEN KOMMER JAG IHÅG. JAG KOMMER IHÅG DIN ORO ÖVER DIN MUS! OM DEN MÅDDE BRA… JA DU VET … ALLT DET DÄR… DET ÄR MÅNGA, MÅNGA, MÅNGA ÅR SEDAN VI TRÄFFADES och jag ser dig ju just som den du var då… den där lilla killen som älskade att gå i skolan. Jag minns också att du reste iväg och att jag fick en jättefin present med en bok i en slags låda och när ni slutade fick jag två glasstatyetter, jag minns din mamma… JAG MINNS DIG! SÅ KLART JAG GÖR. DITT BREV KAN INTE NOG VÄRMA MIG… JAG SKA LÄSA DET… FLERA FLERA GÅNGER!

Lyfter fram det här,

FRÖKENHJÄRTAN ÄR SEGLIVADE!

Anne-Marie

Det här inlägget postades i Barns rättigheter, Läraryrket och lärarrollen, Värdegrunden och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.