Pedagogiska funderingar om tankeverksamheten mellan två språk

Nu är allt som sägs och skrivs på engelska. Nu ska allt jag säger och skriver formuleras på engelska. Jag är i McMinville, Oregon och träffar lärare, undervisningscoacher, lärarkandidater, professorer och vi möts i skolfrågorna och i språket.

För svenskar är engelska ett språk vi tycker oss behärska men trots det kräver de inre översättningarna och den språkliga formuleringskonsten en annan form av tankeverksamhet än då jag talar svenska. Jag tänker mer på vad som sägs och hur jag ska formulera mitt svar. På kvällarna är jag väldigt trött. Jag vill höra saker på svenska och jag vill tala svenska. Jag vill inte koncentrera mig på orden jag inte riktigt förstår utan ledigt koppla av i det språk jag växte upp med.

Idag talar vi om hur mycket tankeverksamhet som krävs för den som är med på en lektion där språket inte är det man talar hemma. Det där andra språket som inte kommer med ryggraden utan kommer ur tankeverksamheten och det inre arbetet med att förstå och söka skapa mening av det man förstår och söka lösa det problem man har med det man inte förstår.

Jag tänker på de barn som kommer till den svenska skolan. Hur de ska lära sig språket för det sociala livet samt det språk som rör vattnets kretslopp och hur populationen av isbjörnar minskar på grund av att isarna smälter. Jag tänker på hur de praktiska ämnena som slöjd, musik, hem- och konsumentkunskap och idrott är praktiska och ger språket rörelse och möjlighet att titta på.

Jag tänker att då jag inte förstår ord kan jag slå upp dem på min telefon och söka läsa mig till vad som menas men då kan jag söka för att jag kan skriva med samma alfabet och med samma riktning som det jag är van vid. Och då jag inte förstår så ökar antalet förklaringar, teckningar, rörelser kring det man önskar att jag förstår så att jag kan fortsätta delta i samtalet. Av huvudet fullt somnar jag varje kväll. Min trötthet är större än den brukar vara.