Tack alla författare som skriver så att vi häpnar, skräms, blir nyfikna och gör att vi lutar oss över det gemensamma och får ett innehåll att prata om. En gemenskap över alla gränser. Åldern betyder inget alls när vi läser.
Tack alla illustratörer som får oss att bilda oss, känna, tänka och omedelbart kliva in i äventyret.
Det finns så många, många böcker jag vill lyfta, sprida och hylla. Här är ett urval:
Tack för att
En Pippi Långstrump att låna styrka av,
en brorsa som också är en kung,
en jacka som är köpt på realisation,
en mätarlarv som ger sig ut på ett grönt blad,
magiska gympaskor som ger ett märkligt mod,
en resa som är läskig och känns fel,
en liten, liten gumma med en liten, liten stäva,
en gubbe som heter Åskan men är snäll som ett mildväder,
en hund som hjälper den som tragglar med läsningen,
en fågel som flyger vart den vill,
en konstnär som sitter i ett träd,
en muminmamma som gör ett barn synligt,
en unge som är kung,
en familj som inte har råd en vecka innan barnbidraget,
en flicka som värmer sig med stickor,
en cykeltur med en farmor som skriker
och Palle som är ensam i hela världen.
Alla äventyren vi får. De som både speglar oss, vidgar tankarna ger
språket en dräkt för oss att klä oss i och låna av. Tack för böckerna
vi minns från en gång. Tack för böckerna vi låter en ettåring mumsa
i sig i famnen på en farmor. Tack för Astrid Lindgrens ord som säger
att förtroligheterna mellan bok, högläsare och lyssnar frodas.
Låt oss lägga örat till boken och intill varandra.
Det vi berättar och det boken berättar.
Hej HOPP kära ni,
Anne-Marie Körling
Här kan du läsa en intervju med mig om läsning:
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
