Låna kompetens ur tekniken

Utifrån Vygotskijs tankar om att vi lånar kompetens har jag egna tankar om nutidens redskap och dess inneboende kompetens och hur vi kan låna och utveckla tingens och redskapens kompetens då vi har dem i våra händer.

Jag tänker på min kamera. Jag vill ta fotografier, spara ögonblick och pröva mitt seende öga. Den kamera jag köpte som 13 åring fick jag låna all kompetens jag behövde genom min farbror som då fotograf till yrket. Jag klarade inte kameran själv. Kameran var ett redskap men nycklarna till att använda den fanns i någon som redan hade en kamera och förstod dess funktioner. Kameran i själv var inte särskilt välkomnande. Dessutom så fanns det inte pengar till verkliga fotografiers trial and error. Varje misstag blev kostsamma; att framkalla en film om 36 bilder var dyrt. Det krävdes också en fördröjning – jag hade ingen kunskap om vare sig mina lyckade fotografier eller mina misslyckade förrän jag kunde hämta ut dem hos framkallaren långt senare.

Idag kan jag ta ett fotografi på alla upptänkbara sätt, snabbt se om jag lyckades eller inte, radera och göra nytt eller om igen. Självklart behöver jag den yttre kompetensen som finns hos erfarna fotografer eller i litteratur som ger mig stöd. Men jag kan också helt förlita mig på mitt försökande med det redskap jag har och undersöka hur jag kommer åt den inneboende kompetensen kamera har.

Då datorn kom var det samma sak med den. Mycket lite har jag hämtat utifrån då det gäller min kompetens vid datorn. Tekniken i datorn har varit en egen väg att söka hela innehållets kompetens och erövra det. Viljan och nyfikenheten bidrar till min förmåga att undersöka vad jag kan göra med ett redskap som dator och internet.

Internet – ja – är inte det en enda stor och gigantisk möjlighet att låna kompetens – jag kan gå in och läsa där jag vill och för att jag erbjuds göra det och därmed låna den kompetens jag själv inte äger men vill utmana mig med. Jag ser på min bloggutveckling, eller låt säga mitt blogglärande. Det är en gigantisk resa jag har gjort via mitt prövande av redskap och klurande på vilken kompetens de har att erbjuda mig. Min första blogg var lånad efter en mall, och den tröttnade jag på, jag ville ha en egen slags sida, min alldeles egna och så tittade jag runt omkring i den bloggvärld som öppnade upp sina Sesamdörrar – och jag erbjöds lärande och fick titta, låna och erövra. Jag skulle vilja kalla mig autodidakt, alltså självlärd, och det är jag därför att jag själv tagit mig vidare men fullt så självständig är jag inte – en autodidakt behöver andra och de andra tjänstgör modeller.

Jag tänker på den miniräknare som kom en gång för urminnestider. Den var ett hjälpmedel. Den krävde matematiskt kunnande, adderande, subtraherande och uppställningar måste stötta miniräknarens erbjudande som redskap. Men det miniräknaren erbjöd, skänkte och tillät, var prövandet och utforskandet.

Jag tänker utifrån Vygotskijs tankegångar om den kompetens de lärande kan låna. Redskap av idag har kompetens att erbjuda. Om vi ser det så är det dags att sätta redskapen i händerna på de lärande. Och vara en levande utlånare av nyfikenhet, tilltro och verklig och genuin vilja att lära ihop med någon som är i färd med att förstå.