Mina tankar om läroplan och kursplaner

På begäran skriver jag detta inlägg:

MINA TANKAR OM LÄROPLAN OCH KURSPLANER

Mot detta är jag kritisk

Läroplan och kursplaner är skolans uppdrag, dvs alla vi som arbetar i skolan har dessa dokument att följa. Därför ska dokumenten följa oss. Jag är så bestämd i denna fråga att jag säger att vi ska bära dem med oss i alla möten, i alla rum, i alla samtal, till alla lektioner. Helt krasst – den är skolans bibel. Dessvärre ser jag dem aldrig som aktiva dokument, har aldrig under min skoltid sett dem vid samtal med rektor, i arbetslagen… inte någonsin. Detta skrämmer mig.

Däremot har jag några få gånger ingått i grupper där kursplanernas mål ska brytas ned till pillimetermål och därmed har kursplanerna inte blivit de målorienterande dokument de ska vara i en mål- och resultatstyrd skola. Då vi bryter ned mål in absurdum skapar vi regler. Och därmed har skolan inte förstått sitt uppdrag.Väl nedtecknade och nedbrutna är dessa pillimetermål skrivna i sten och är sedan inte i fokus för diskussioner och omvärderingar.

Dessa nedbrutna mål har också en tendens att göras avprickningsbara. Det KAN eventuellt vara bra om det är lärarens uppdrag och inte elevens uppdrag, dvs att ansvaret för målen är lärarens. Och att läraren därigenom kan följa, dokumentera och kunna sätta ord på hur, vad och varför eleven kan just det eleven kan. Frågan är om de nedbrutna målen är subjektiva – dvs – att lärarlagen lägger in sina egna tyckande och därmed förringar målens möjligheter. Det kan ha skapa mål som konserverar det gamla och inte ger utrymme för det nya. Det kan betyda att skolan inte alls genomför sina uppdrag. Det här är min kritik.

Jag har aldrig någonsin diskuterat syftet med ämnet eller ämnets innehåll, dvs det som sägs i kursplanernas text innan själva målen definieras. Detta är en fara – då inledningstexten är den text som ska förstås som bakgrund till de mål som anges som de väsentliga och nationella.

Jag kan ha fel i mina synpunkter – dvs – att lärare är så förtrogna med skolans styrdokument att de kan dem som rinnande vatten och kan rabbla innebörd, uppdrag och mål utan något större besvär. Men jag tror inte att det är så. Jag tror inte att de ens råder samma läroplan och kursplaner i våra skolor generellt. Jag tror lärare undervisar med den läroplan de har fått sin utbildning i. För att de just har fått utbildning i dem. Detta är ett problem.

Varje läroplan har sin berättelse, sitt svar på samhällsutveckling, politisk styrning, kunskap om hur det ser ut i andra länder, kunskapsutvecklingsförväntan, fostransuppdrag – och vilar i olika teoretiska förklaringar. Den förra läroplanen byggde på Piaget och den nuvarande kan appliceras på Lev Vygotiskijs teorier. Klart att det blir skillnad. Vad för skillnad är mycket intressant att diskutera? Vad betyder denna övergång för våra praktiker? Hur ser det ut i ett klassrum där Piaget sitter på en stol? Hur ser det ut om Vygotskij sitter där? Vad händer om Skinners tankar om betingning är allmänt rådande men saknar pedagogisk medvetenhet? Vad händer om alla teoretiker sitter i samma rum? Hur förstår vi det vi ska göra i ljuset av den teori som i denna tid är den vi anses luta oss mot? Har vi kunskaperna? Har vi det?

Om läroplan och kursplan inte är genomförda och styrande syns det i

  • avsaknad av dessa dokument i praktiken
  • bristande kommunikation om dem i praktiken
  • undervisningens relation till kursplanerna
  • förhållningssätt om inte är hämtade ur läroplanen
  • nedbrutna mål som blir regelverk
  • lärares konflikter som syns i olika kunskapssyn och människosyn kopplat till olika läroplaner
  • förståelse för teori och diskussion kring dem
  • svårigheter för nyexaminerade lärare att förverkliga sin utbildning i skolpraktiken

Ja, så ser jag det. Vid ett skolbesök för några år sedan blev jag mycket nyfiken på den skola som sa – vi kan inte våra styrdokument – vi tänker börja om som om vi fick dem nya till skolstart. Det var ett modigt grepp av den skolledningen tänkte jag då. För det är kanske så att då vi fick dessa styrdokument så glömdes den viktiga utbildningen bort. Läroplanen kom då dt va mycket stora förändringar i vår skolnation – kommunaliseringen kan ses som en stor del i detta (ingen kritik men det är en mycket stor omorganisation att göra detta – och där kom en ny läroplan. Och det ville inte säga lite det.

Men det såg ut att vara just lite. Den nya läroplanens omfång var på några få sidor. Med ord som syntes sväva vackra över en skolvärld där uppdraget nu låg och vilade i skolan och i lärarens pedagogiska ansvar. Men orden var stora och kursplanernas mål vida möjliga för kreativa ingångar för läraryrkets profession. Det var ett icke styrande dokument vi fick – där lärarna fick en större professionell frihet. Frågan är om den var för stor? Skolnationen tog ett sjumilasteg och lärarkåren stannade upp och ställde sig frågande och tog ett kliv tillbaka, till det trygga och välbekanta.

Steget blev alldeles för stort tror jag. För som skolan är – en utbildningsplats och en process för lärandet – så fick inte vi lärare det. Och det är och var synd. Jag kan inte annat än att beklaga det här. Så såg det ut. Och utanför skolvärlden rusade människor in i nya system, samhället gick från ett informationssamhälle till ett kommunikationssamhälle (mina tankar) och skolan hamnade stå.

Nu är skolan medveten om detta. Mål och resultat har krävts och utifrån filar man på hur att styra skolan. Det är nog nödvändigt att styra. Det betyder att säkerställa dem det berör – alltså eleverna. Det är varje dag en uppgift att utveckla våra elever – såväl kusnkapsmässigt som demokratiskt. Svensk skola har alla möjligheter.

Svensk skola har alla möjligheter att bli en skola i världsklass tänker jag alltid. Vi har förutsättningar. Vår demokratiska fostran och skolans demokratiuppdrag skulle vi kunna bli världsledande i – dvs – om vi tog den på fullt allvar och genomförde den enligt intentionerna i läroplanen. I demokratiuppdraget ligger också rätten att lära. Rätten att utbildas. Rätten att bli en lärande i alla sammanhang och oavsett vilka behov man har för att träda in i skolans lärande. Det är kursplaner och läroplan för den lärande.

Ja!

Det var min kritik om mina tankar om det som varit. Så här ser jag på möjigheterna:

Lärarens profession och styrdokumenten

Styrdokumenten, läroplan och kursplaner, kan tjänstgöra som en professionell trygghet. Då läraren använder dessa aktivt så är det en slags gemenskap med uppdraget. Det betyder för mig en förtätat diskussion med de texter som står i kursplanerna. Det gör också något med professionen:

  • läraryrket är kopplat till uppdraget i kursplanerna och den omslutande läroplanen.
  • läraryrket har sin trygghet i samma dokument. Vid diskussioner är det inte lärarens subjektiva åsikter som framläggs utan lärarens relation till uppdraget – alltså hamnar uppdraget i fokus vid de diskussioner läraren har med andra om sin undervisning
  • läraryrkets frihet syns i våra styrdokument: Lärarens yrkesprofession är tydligt uttalat – styrdokumenten lämnar stort frirum till lärarens genomförande. De pedagogiska frågorna VAD (innehållet) VARFÖR (syftet) lämnar ett stort och generöst HUR (genomförande) till yrket lärare. Så ser uppdraget ut i Skola 2011 också.
  • Det gör läraryrket till ett kreativt yrke som kan samspela stort och generöst med elevernas här och nu.
  • Alla samtal som styr in i våra styrdokument är innehållsliga och ger oss därför frihet. Hur kan vi utveckla många HUR till förmån för elevernas särskilda och olika sätt att lära.
  • Styrdokumenten är en trygghet vid samtal med föräldrar och med andra aktörer runt skolan.
  • Styrdokumenten säkerställer elevens rätt till ”samma” lärande innehåll men HUR detta ska lärande kring VAD och VARFÖR kan gestaltas olika beroende på lärarens ingång och samspel med eleverna.

Det betyder att lärarprofessionen kan utveckla mångfaldsHUR. I min värld tänker jag att detta är en fantastisk möjlighet att göra innehåll av läraryrket. Vässa pennan och dokumentera våra undervisningar för att dela med oss till varandra. Det är också tillåtet att i dessa mångfaldsundervisande HUR misslyckas och våga pröva. VAD och VARFÖR har vi klara. HUR ska vi göra dessa VAD och VARFÖR är utmaningen. HUR gjorde vi? Varför lyckades vi?

Tidspress och tidsbrist – tankar om det framträdande läraryrket

Vi talar alltid om tiden i skolan. Och vi hinner ingenting. Men om vi renodlar det vi ska göra så ger det oss mer tid. Styrdokumenten avgränsar oss och sätter saker i fokus och lämnar annat. Denna förståelse av styrdokumenten är viktig. Vi kan skapa massor av uppdrag, dolda för oss själva eller givna av andra. Så länge de svarar upp mot något i våra dokument och kan förklaras utifrån dem är vi på rätt spår. Annars kan vi säga att detta kan och ska vi inte göra – det är att avgränsa sig. Begränsa uppdraget till själva uppdraget i styrdokumenten. Detta är viktigt. Läraryrket är ett stort och svårt yrke. Och av en lärare krävs allt. Det kan aldrig en lärare axla. Det är omänskligt. Men lärarprofessionen har sitt uppdrag. Det är att skala av allt det där andra och börja fokusera och säkerställa också yrket. Polera fram innehållet i yrket genom uppdraget.

  • Vad sägs om lärarprofessionen i styrdokumenten?
  • Vad är uppdraget?
  • Hur kan läraryrket förstå professionen utifrån strävansmålen?
  • Hur kan läraryrket bli ett innehållsförklarat utifrån några dokument?
  • Ser vi vår professionella frihet och ansvar i dokumenten?
  • Ska vi tala läroplan eller ska vi bygga läroplan?

Bygga läroplan

Jag tänker på den passivitet som vi signalerar då vi säger att vi har en läroplan eller att vi får en sådan. Kanske vi kan tänka att vi får en vägbeskrivning som vi kan styra in verksamheten med. Jag ser inte styrdokumenten som döda dokument eller något jag förhåller mig passiv till. Tvärtom – jag ser mig som en del av styrdokumenten – att dessa styrdokument kräver mig för att förverkligas. Jag blir läroplanernas aktör.

Vid mina utlandsbesök talar lärare om att bygga läroplan. Det handlar om att förvalta det HUR som gives professionen. Att bygga läroplan är en aktivitet. Att få en läroplan en passiv handling. Det är aktiviteten läroplan jag vill verka för. Det ska synas att den är verklig, aktuell och levande i våra skolor. Att bygga en läroplan! Det är aktionerna som erbjuds oss. HUR gör vi? Underbara utmaning och kreativa spelutrymmen för läraryrket. Och låt oss föra in detta positiva anslag – BYGGA LÄROPLAN – i svensk skola. Skolan kan sedan berätta om HUR vi gjorde. Och det kan bli många, många berättelser. Att det kommer påverka elevernas lärande är jag helt övertygad om. Men det måste givetvis följas upp och dokumenteras. Vilken undervisning och genom HUR blev resultatet si eller så? De här frågorna är viktiga. De är skolutvecklande frågor. De är begränsande frågor. Men stora! Mycket stora!

Hur förstå kursplanerna och läroplanen:

Läroplanen är för mig ett omslutande dokument för allt i skolan. Den handlar om människosyn, demokratiuppdraget, ansvarfördelningen, kunskapssyn. Den läser jag för att säkerställa de större aspekterna av det jag gör i skolan, i möten med eleverna, i mitt klassrum. Bara detta ord – demokrati – som självklart ska omsluta arbetet i klassrummet. Hur gör vi? Hur gör vi? Och hur dokumenterar vi det vi gör – hur ser undervisningen ut? Hur ser demokratin ut i skolans matsal? Hur gör vi den i verkliga rummet? Den rumsliga demokratin? Bara stora, stora utmanande frågor.

Kursplanerna är fokuset. Det är inte preciserade kunskapsinnehåll utan VAD och VARFÖR. Detta vad innebär också en viss frihet för lärarens profession. Det är stora målformuleringar i årskurs 3, 5 och 9. Vi kan välja i våra vad så länge de relaterar till de mål vi ska arbeta mot. Jag ser kursplanernas innehåll som kärnan. Och i klassrummet görs dessa mål verkliga. Hur de blir verkliga syns i våra aktioner, relationer och lärande fokus tillsammans med eleverna. Får jag önska skulle jag vilja att vi varje lektion – eller dag – skrev ned 3 LärarHUR som presenterar våra undervisningar. Så att vi kan diskutera dem.

DELA / SHARE

Dela med sig av undervisningar. Bygga läroplan! Dela innehåll. Vi kan det om vi diskuterar öppet och prövande och tillåtande mellan varandra. Hur gjorde du? Berätta gärna hur man undervisar i adjektiv? eller i hur man undervisar matematik i en gymnastiksal? Lärandets processer sätts i lärarens fokus tillsammans. Min vision är att vi börjar att befolka styrdokumentens HUR och berikar skolan men mångfaldsHUR.

Lärandet sätts i fokus – inte barnets tillkortakommanden

Detta medför en förskjutning från barnet till elevens lärande. Det gör att undervisningarnas mångfald innesluter eleverna. Vilket lärande kan jag åstadkomma hos dig kan läraren tänka. Hur försätter jag dig i lärande? Hur blev det? Se morgondagen i elevens lärande och bygg läroplan också med eleverna! Barn är olika, elever har olika förutsättningar och det är så det är – men om lärare erbjuder 100 undervisningar istället för att begränsa till en form och ett innehåll så spelar det inte så stor roll om en elev kan si eller så och en annan något helt annat. Undervisningarna möter upp. Det som är olika erkänns – vi talar mångfald ur flera aspekter.

****

Är det någon fråga jag ska lyfta fram här – så ge mig en vink – så fortsätter jag att skriva – jag ser egentligen hela detta arbete som en process – varför just detta blogginlägg inte kan betraktas som klart eller färdigt. Jag bygger läroplan. Och jag anser mig absolut inte klar eller färdig. Varje dag innebär nämligen att jag måste grubbla på hur jag bygger i gemenskap med andra. Vi bygger läroplan! Det är svårt men väldigt professionellt. Jag gillar det vi gör! Tillsammans.

This entry was posted in Barns rättigheter, Läraryrket och lärarrollen, Misstagen, Pedagogik, Skolorden, Skolrättigheter, Styrdokumenten, Värdegrunden, Vetenskap och teori. Bookmark the permalink.

15 Responses to Mina tankar om läroplan och kursplaner

  1. Pingback: Tweets that mention Mina tankar om läroplan och kursplaner « Anne-Marie Körling -- Topsy.com

  2. Bra inlägg som sammanfattar många intressanta aspekter på kursplan/läroplan och lärares och elevers förhållande till dessa. Jag tänker särskilt på tendensen att styrdokumenten blir döda dokument, genom att de belastas med så många floskler och vackra ord som ingen ”törs röra” (och inte heller ifrågasätta).

    En tanke som spontant slår mig när jag läser under rubriken Dela/Share är att man ju idag har viss (primitiv) teknik för detta. Jag ska själv undervisa i en åk 4 det här läsåret och jag skulle gärna dela mina lektioner via t.ex. Bambuser. Kanske inte för att lektionerna kommer att vara så bra (det är en ny inriktning i min lärarbana), utan mer för att få möjlighet till feedback, tips och kritik.

    Den som är intresserad av ett utbyte får gärna ta kontakt med mig!

  3. Plura says:

    Bra att bygga en läroplan.

    Det frihetsutrymmet ger skollagen i fortsättningen mer tydligt. Inom den nationella läroplanens hägn har varje pedagog sitt uppdrag att bygga det utifrån syfte, riktlinjen och målen.

    Och det är det här med målen jag ser att skolledningar och lärare famlar mest. Skolan är inte van att vara konkreta med HUR man gör saker. Målen må vara omslutande men de är det på ett högre plan – det jag brukar säga strategiska eller övergripande – dessa måste med nödvändighet omvandlas till den pedagogiska vardagen. Brukar ha en liten struktur för omvandlande av läroplanen – SMARTA mål, Arbetssätt och Utvärderingssätt – har du det i huvudet och för Guds skull dokumenterat är det lättare. Man glömmer inte bort det senare ledet utvärdering när ska det göra och hur. Ett led som hoppas över i skolan – det pedagogiska samtalet.

    Och det här med nedbrutna mål. Kursplanen är inte så lämplig för det. Möjligen ska eleverna skapa, i samverkan med lärarna, sina personliga kunskapsmål. Men läroplanen måste med nödvändighet omvandlas till vardagen eftersom de är just mål på lärarnas pedagogiska arbete. Och det är ju trots allt den ultimata resultatet – elevernas kunskapsresultat som styr – nås inte målen måste det påverka sättet att utbilda. Du uttrycker det så bra ”lärare erbjuder 100 undervisningar istället för att begränsa till en form och ett innehåll”. En annan rapport i ämnet är Skolinspektionens kvalitetsgranskning i ämnet 2010:10. Där slås det fast att 9 av 10 rektorer inte har uppföljning och pedagogiska samtal.

    Några spontana funderingar av Plura på ett mycket bra manifest.

  4. MrPerfect72 says:

    Sluta bryta ner och boerja motivera eleverna att ha kul! Bygg upp eleverna! Intresse och engagemang skapar kunskap. Fraaga vad de vill goera, hur de maar och vad de aer intresserade av. Inom varje maenniska finns det ett kall. Hitta det! Goer man undervisningen flexibel blir den kul och kul saker kommer man ihaag och vill man dessutom ha mer av. Kul saker aer bra foer humoeret och oekar dessutom livsviljan. Ta bort betygen och infoer G eller IG med lite hoegre krav och moejlighet till omtentamen. Ibland har eleven annat att taenka paa. Ingen press. Laat duktiga elever avancera snabbt, laangsammma sakta. Vissa aer kallade som ingenjoerer andra som lokalvaardare och vad aer egentligen problemet med det? Sluta pressa dem och traaka ut dem!

  5. sspirit says:

    Detta med arbetet med läroplanen och styrdokumenten som du tar upp på ett strålande sätt Anne-Marie, tyvärr ser jag mycket av det i förskolan också, alldeles för mycket är de inte levande, utan bara några papper som samlar damm på en hylla. Hur annars, när pedagogiska samtalen och handledningen är i bästa fall tillfälliga och inte föda i vardagliga arbetet?!
    Och som du säger, upprepar jag gång på gång och blir förbannad över att svensk förskolan och skolan har alla förutsättningar att blir ledande modell i världen. Men de krävs aktiva insatser från var och en lärare och ledare istället för en gnällopassiv inställning.Så mycket frihet och utrymme för kreativitet som lärare i svensk förskolan och skolan har jag inte kännedom att finnas på många ställe i världen, ändå vi begränsar oss alldeles för mycket till billiga lösningar(dessa ursäkter med brist på tid och resurser som jag aldrig kan köpa) på barnens bekostnad.

    Tack för en mycket givande söndagsläsning, inför imorgons terminsstarten.

  6. Pingback: Ett viktigt manifest inför skolstarten! « metabolism

  7. Janis says:

    Dina tankar var nog de viktigaste skolord jag läst! Och då läser jag många kloka skolord på din blogg!Tack! Jag har länkat!

  8. Anne-Marie Körling says:

    TACK ALLA för retweets och för åsikter… Anne-Marie

  9. Morrica says:

    Hur tänker du kring betygskriterierna? De är också en viktig del av de navigationshjälpmedel styrdokumenten utgör för mig, eftersom mina elever befinner sig i den delen av skolan där det är en del av min uppgift att vid avslutat kurs tala om ifall de uppfyllt kriterierna eller inte.

  10. Anne-Marie Körling says:

    Betygskriterierna – svåra frågor… mycket svåra frågor. Jag föreslår att man nogsamt sätter sig in i dem – för vi kommer att sätta betyg från årskurs sex och det åligger oss att göra detta. Då det gäller bedömningar är jag för … jag skriver ett inlägg… du har det imorgon… jag döper inlägget – MINA TANKAR OM BEDÖMNINGAR OCH BETYGSKRITERIER…är det ok?

  11. Morrica says:

    Det är mer än ok, det vore fantastiskt, tack, du kloka människa!

  12. Anne-Marie Körling says:

    Jag grubblar och återkommer. Det blir på begäran som detta inlägg också var… A-M

  13. Maria says:

    Jag sparar denna länk, den ger inspiration och stöd. Jag gillar verkligen tanken om att bygga upp läroplanen. Jag ska under min första termin som lärare se vad det kan få för effekt att ständigt bära med mig och utgå ifrån läroplan och kursplaner, att bygga upp dessa styrdokument.

    Den skola jag nu ska börja på kräver att jag som lärare ger elever ett tydligt dokument med vad undervisningen ska handla om inför ett arbetsområde, varför just detta och hur vi ska jobba. Dessutom ska det finnas med en slags matris eller specifikation om vad som krävs för g, vg och mvg. Sedan utvärderar eleverna först själva hur de tycker att de uppfyllt målen, vi diskuterar sedan gemensamt och dokumenterar vår (utgår jag ifrån) gemensamma ståndpunkt, jag tror också att vi i detta läge sätter upp individuella mål/utvecklingsmöjligheter för eleven. Dessa utvärderingar ligger sedan till grund för betygssättning, som jag uppfattat att eleven också förbereder underlaget till genom att gå igenom sin portfolio. Liksom Morrica läser jag med intresse dina tankar om bedömningar och betygskriterier.

  14. Pingback: Läroplanstankar – inget passivt mottagande alls! | Anne-Marie Körling välkomnar dig till:

  15. Pingback: Pillimetermål « Lärande bedömning

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.