Pojkar läser inte, stilla konstaterande eller aktion?

Det finns så många sanningar, så många konstateranden som stannar vid just konstateranden. Jo, undersökningar visar att pojkar inte läser, eller de läser mindre och mindre. Jaha! I våra munnar förenklar vi sedan detta faktum och förvränger orden med – POJKAR LÄSER INTE! Då har vi snävat in alltsammans förfärligt och det tycker jag är sorgligt.

Tänk om vi kunde konstatera att frågan är om pojkar läser mindre eller inte? Vad vet vi själva om det i våra klassrum? Stämmer det? Vi kanske skulle undersöka hur vi har givit förutsättningar för alla att bli läsande och tycka om att läsa. Du kanske tänker – Vadå tycka om att läsa? Det kan väl aldrig vara meningen med läsning. Mera av att man måste läsa. Frågan är om du själv skulle läsa under hotet att du måste? Och om du skulle gilla det som ligger framför dig? Jag tror vi skulle protestera.

Jag tänker inte sälla mig till de enkla förklaringarna på saker och ting. Jag vill undersöka hur det ser ut. Jag vill veta om det stämmer i mitt klassrum. Jag måste dokumentera. Därefter måste jag fundera över vad det är jag finner och hur jag själv bidrar till detta eller hur jag hindrar eleverna från att läsa och bli läsande. Jag tänker inte lägga ansvaret på eleverna eller i elevernas knä för att lösa. Däremot går jag gärna i dialog med eleverna:

  • Vad vet du om din egen läsning?
  • Hur tänker du kring din läsning?
  • Vad lockar dig att läsa?
  • Var läser du helst?
  • Hur är din läsning på datorn?
  • Hur ser din Kalle Anka läsning ut?
  • Hur gör du?
  • Varför det?
  • Jag kan göra en hel lång och rik frågelista som visar hur jag autentiskt och lyhört vill undersöka, inte bedöma) elevernas läsning eller vilja att läsa.

Berätta! Jag är nyfiken på din läsning. Så är mitt anslag.

Jag tänker istället på vad vi kan erbjuda eleverna läsning och läsupplevelser. Jag har fyra till fem olika läsundervisningar i mitt klassrum. Eleverna är alltid fria att välja sin egen läsning. Det är en demokratisk rättighet att välja efter eget tycke och smak tänker jag. Men det handlar också om att få erbjudanden om läsning som passar läsaren. Och det är min uppgift som lärare – att finna den läsningen som öppnar portarna för något som eleven inte ännu vet men som eleven kommer tycka om.

Skolan ska vara generös säger Läroplanen Lgr 11. Det är viktiga ord i detta sammanhang tänker jag. Vad är skolan om inte en plats för egen lärande utveckling, nya ämnesområden att upptäcka och böcker att läsa. Vi skulle kunna titta hur generös skolan är i sin helhet kring texter. Vad erbjuds eleverna för läsupplevelser i skolan? Vad står det på affischerna på väggarna? Hur många toaletter har vackra tavlor med spännande ingångar till böcker – med korta stycken att läsa medan man gör det man ska göra? Hur ser väntrummet ut till skolsköterskan – hur många fantasyberättelser kan man inte läsa där … och skolmatsalen som är en riktig språkmatsal – vad finns det inte för texter att läsa på borden – inplastade underlag med rikliga texter med roliga berättelser eller matrika innehållsförklaringar till maträtterna – är skolan generös med texter? Har skolan öppnat upp biblioteken, de lagstadgade och hjärteviktiga? Hur mycket tid är biblioteken bemannande med en bibliotekarie som visar vägen och tar elevernas frågor och läsande på allvar samtidigt som det mänskliga mötet är nära och omslutande?

Jag är ärligt talat trött på konstateranden. Jag vill inte stanna vid det. Jag vill inte sätta åtgärdsprogram på föräldrar att läsa mer, tvinga till tårögdsläsande böcker på den egna kammaren där föräldrar blir oroliga för att eleven inte lätt och ledigt läser den svåra kemitexten flytande utan allt låter så illa och hemskt. Jag vill ha skolaktioner kring den skrivna texten.

Så här tänker jag mig att vi kan göra.

  • Läsa själva – varje lärare får visa sin egen läsning på tavlan där personalen presenteras – det är bara att kopiera omslaget på boksidan man läser och lämna utrymme för en plats där detta kan synliggöras. Det blir också intressant att följa en lärares egen läsning.
  • Högläsningen – denna underbara ingång till läsning – lärarens röst som högläser olika texter och många. Jag brukar börja alla mina lektioner med högläsning. Jag kan högläsa 60 sekunder och jag kan läsa två minuter, tio minuter och eleverna kan förse mig med högläsande texter och utdrag. På så vis blir det lugnare lektionsstarter och det blir mer generöst anslag kring skrivna ord.
  • Ge eleverna valmöjligheter då de ska arbeta med texter. Kopierar vi texter kan vi erbjuda tre – fyra val av texter och så får eleverna välja vad de vill arbeta med.
  • Och handen på hjärtat – ser klassrummet ut att vara generös med böckerna, frontade böcker, bokhyllor som är fyllda av olika böcker, syns böckernas värde i hanterandet av böckerna, har läraren en bok i handen som läraren själv kan dela med sig av?
  • Läraren ska och kan dokumentera sin frågeställning om och hurvida det är sant att inte pojkar läser – låt säga under en vecka. Analysera det som blir synligt vid en sådan dokumentation. Fundera över hur undervisningen i så fall kan läggas om, kan varieras och ständigt utvärdera alla förändringar som påverkar eleverna positivt. Det kan bara göras om man inkluderar eleverna i frågeställningarna.
  • Fråga eleverna! Ständig dialog med eleverna. Inte slutna och tysta konstateranden som läraren sen ser som sanningar utan att ge eleverna möjlighet att själva diskutera det läraren funderar kring?
  • Att lärare vidgar synen på vad läsning är eller åtminstone ställa sig frågande kring vad läsning kan vara och var eleverna läser? Pröva det eleverna gör.
  • Lärare bör heller inte använda så grova generaliseringar kring elevernas görande eller icke göranden – Kalle läser ingenting! Kan utvecklas till – Kalle läser ibland på datorn och då gärna kring de spel Kalle spelar, Kalle läser alla matematiktexter och gör det med glädje för Kalle gillar matematik, Kalle läser gärna om gräsklippare för Kalle är intresserad av maskiner och traktorer, och ibland läser Kalle gärna … Det måste bli ett slut på detta antingen eller, det svartvita och det som sägs som antingen eller – läsare eller inte läsare. Det är mycket mer komplicerat än så.
  • Göra undervisningar ur små textexempel. Det är otroligt roliga undervisningar man kan erbjuda eleverna genom att diskutera tre, fyra meningar. Eleverna kan tycka och tänka kring det skrivna och påverka det, lägga till ord, byta ut ord och ägna sig åt kreativt samarbete med författarens text som utgångspunkt.
  • Källkritiken är oerhört viktig. En författare är avsändaren. Avsändaren finns och jag tror att det gör texten mer relationsknuten. Någon vill säga dig det här! Lyssna, läs och fundera ihop med författaren.

Så tänker jag. Så funderar jag. Men att eleverna gång efter annan ska få uppleva att etiketterna sätts utan att ifrågasättas – det tror jag inte är konstruktivt alls.

This entry was posted in Biblioteken, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Skolmat och annat ätbart!, Skolrättigheter, Styrdokumenten, Svenska, Svenskämnet and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *