Texter svarar ofta mot andra texter. Därför bör vi tala textrörlighet med våra elever. Ofta har elever associationer till andra texter de har mött då vi läser en gemensam text i klassrummet. Elevernas associationer är en form av textrörlighet som stöttar och befrämjar förståelse för den text vi undersöker tillsammans.
Texten på fotografiet slår fast att ”boxed water is better”. När man påstår något är det ofta i ralation till något annat. Jag skulle låta eleverna undersöka vad det är som man söker slå fast och argumentera för. Jag skulle också be eleverna undersöka hur det står till med vattnet. Är det skillnad på vatten och vatten? Jag skulle också följa deras tankar då de diskuterar, inte styra in dem utan följa de spår diskussionerna tar och skriva ned frågor som uppkommer och elevernas egna påståenden som slår fast saker och ting.
Det skulle bli en härlig lektion. Jag har undervisat på detta sätt från årskurs ett till årskurs nio … jag tror denna diskussion är ålderslös och jag tror inte på den sortens mognad utan jag tror snarare vi mognar då vi får tänka. Eleverna får diskutera utifrån sina erfarenheter och tankar. Jag är med som diskussionspartner. Jag lyssnar också in de frågor som utvecklas och de tankar eleverna får. Dem tar jag senare in i undervisning och i summeringen av lektionen.
Jag knyter an till forskningen:
”att fokus förskjuts från lärarens förmedling av undervisningsinnehållet till kvaliteterna och karaktären på den interaktion som äger rum i skolan och klassrummet” ur Utmärkt undervisning av Håkansson/Sundberg, 2012, s 76.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
