I alla mina klassrum har jag funderat över hur jag ska undervisa och hur jag ska möjliggöra för att undervisa i olika konstellationer. Det handlar om att alltid undervisa men att undervisa i olika konstellationer. Undervisningen ska vara sammanhållen och beröra det innehåll jag lyft fram för eleverna. Därför undervisar jag i många konstellationer, ofta i en och samma lektion:
- helklassundervisning
- halvklassundervisning
- gruppundervisning
- parundervisning
- en-till-en-undervisning
Detta arbete att genomföra denna organisation kräver att man ger eleverna möjlighet att förstå vilken undervisning eleverna kan få i klassrummet. Undervisningen är heller inte för de som behöver utan för alla. Tanken är att jag som lärare problematiserar elevernas tänkande och samspelar med deras förståelse så att den blir djupare eller att den kan begripas genom att eleverna får berätta och tala om hur de förstår. Frågorna som möjliggör undervisningen ingår i planeringen av lektionen. I Kiwimetoden, 2006, skriver jag om undervisningens olika möjligheter.
Med undervisning avses ett utvalt område som eleverna ska få upptäcka, lära, utforska, samtala och dela lärandet tillsammans med lärare och klasskamrater. Med undervisning menar jag att jag håller i det innehållet och ger eleverna möjlighet att lära sig genom det. Fotografiet är från 2004.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
