Aktivera – inte passivisera

Nu stundar PISA-rapporten. Den som för några år sedan lade en sorgens täcke över skolan och som gav vind i seglen för all oro för hur det ser ut och hur det kommer att bli. Med all rätt ska vi se med stort allvar på hur barn och unga läser och att de kan läsa för att tänka, kommunicera och lära. Det är skolans viktigaste uppgift.

Det vi kan svara upp med är undervisande aktivitet och att vi tar frågan på stort allvar. Inte skjuta rapporten ifrån oss – utan ta den till klassrummet och ställa oss frågan om den stämmer överens där vi är, hur vi vet det vi vet. Undersöka hur det står till och leda till pedagogiska samtal som lyfter frågorna:

• Vad gör vi?
• Hur gör vi?
• När gör vi?
• Vem gör?

Och fråga oss om hur vi själva läser:

• Hur läser vi själva?
• När?
• Vad?
• Hur?
• Varför?
• Hur ser eleverna att vi själva läser och att vi ger oss i kast med sådant vi inte förstår och hur vi gör när vi inte tycker om böcker vi läser?
• Hur vi kämpar eller ger upp?
• Hur ser eleverna oss läsa?

Jag sa nyss till de blivande lärarkollegorna, de som nu studerar till lärare och som genom sin profession vill bidra till förändring och världen:

Om du vill förändra världen – lär ett barn att läsa!

Så viktigt är det för den enskilde att få lära sig läsa. Lika viktigt är det för samhället. Skolan har många, många år på sig att ge eleverna undervisning om vad det innebär att läsa, vad det betyder att läsa och utveckla sin läsförmåga. Skolan har många, många år på sig att bredda repertoaren av vad att läsa, både för eget intresse och av sådant som kan räknas som måste men som kan göras gemensamt genom undervisning och samtal.

Insatserna av ett läslyft är inte att den ska vara ett stuprör för en tid, en enstaka kurs för skolan, en fortbildning för en tid, utan ska bidra till att undervisningen förändras och att den pågående bidrar till att eleverna får lära sig läsa och fortsätta att läsa. Läslyftet är en åtgärd som ska göra att vi kan förändrar undervisningen så att den alltid bidrar till läsförståelse och rullar ut mattan till äventyret att läsa. För att lära, tänka och uppleva.

En elev som inte kan läsa är inte ett problem utan ett uppdrag.

En elev som inte kan läsa kan inte ensam bära ansvaret för att det är så. Föräldrarna kan inte åläggas ansvaret om läsutbildningen. Stadsbiblioteket kan inte vara resursen för oroliga föräldrar som efter ett utvecklingssamtal hänvisas till biblioteket för att barnet inte läser som det ska.

Uppdraget är skolans. Det är också så att det ligger i elevernas intresse att få lära sig. De som inte kan läsa vet om att de inte kan det. De försöker lösa sina svårigheter eftersom skoldagen varje dag påminner dem om att de inte kan det de måste kunna. Att förändra genom att föra dagliga samtal om hur vi läser och hur det går att läsa, vad vi förstår när vi läser och hur vi kan förstå det vi läser, hur vi tillsammans kan lära ur texter vi inte genast förstår, att hela klassen diskuterar en text för att vidga förståelsen av det som till en början inte gick att förstå. Att inte ta bort svårigheterna genom lättvindiga bedömningar av läsaren – detta är för svårt för dig, detta är för lätt för dig – utan istället möta texten ihop och se till hur vi kan lösa läsningen genom att hjälpas åt och när vi anser texten för lätt se till textens innehåll och vad den har att säga oss. Vi måste lära oss att läsa också det vi inte kan läsa men undervisningen ska göra detta till något gemensamt där lärare och elever tillsammans betyder att vi inte ger upp inför det vi inte kan utan ges möjlighet att söka förstå genom att stanna kvar i texten och göra den begriplig genom samtal och diskussioner.

Elever vill kunna läsa! Utgå från det!

Gemenskap och samhörighet skapas genom att man inte lämnas utanför eller betraktas som en som inte kan. Ingen elev ska uppleva att världen ger upp om den enskildes väg till skriftspråket. De som läser lite hänvisas till mer komplicerade texter i skolan, där matematikens text ska begripas, kemitexten likaså, men alla texter är måsten och nödvändiga och måste ackompanjeras med annan läsning och andra innehåll. Den självständiga läsningen bör ges utrymme och det egna läsvalet accepteras. Vill vi att barn och unga läser annat måste och kan vi själva bidra genom att högläsa för dem, öppna böckerna och ge det böckerna har att ge. Att tala om för barn och unga att de inte läser det de borde läsa är att kasta salt i sår och göra dem medvetna om att de inte kan något som förväntas av dem.

Hela skolan läser med eleverna

Vi talar om läslust. Vad menar vi när vi säger så? Och vad betyder det när vi inte känner den? Olust? Vad behöver en elev som känner olust för att läsa? Det är en pedagogisk fråga som ska leda bort från ansvaret som ligger i elevens knä till gemenskapen som kommer i händerna på de som kan bidra till skillnad; dvs rektorer, lärare, pedagoger och alla de som är verksamma i skolan. En skola där alla läser med eleverna. En skola där läsningen sätts i fokus och där alla bidrar genom om att läsa själva, läsa med, läsa tillsammans, läsa ihop, läsa i grupp och där biblioteket är öppet och där bibliotekarier bistår både lärare och elever. Och där varje undervisning bidrar till att ordförrådet utvecklas och utvidgas och att äventyret att läsa och lära påverkar, berör och engagerar.

Tankar om vad att tänka och göra

Att lära sig läsa handlar om att läsundervisningen börjar första dagen i skolan och avslutas skolans sista dag. Att få fortsätta att läsa handlar om att skolan tydligt visar att skolan läser och där skolbibliotek är bemannande med ett par bibliotekarier och med generösa öppettider. Bibliotekarierna ska inkluderas i alla pedagogiska samtal och bistå lärare med information om böcker och ha en god tillgång på resurser, ja pengar, för bokinköp och digitala program. Att lärare får möjlighet att läsa två-tre barnböcker samt två-tre ungdomsböcker per termin och att detta betraktas som en del av lärarens fortbildning och förutsättning för undervisning. En lärare kan ha läsrast vilket betyder att läraren sitter i skolans miljö och läser. Och att läraren har med sig en trave böcker så att elever som undrar vad läraren gör kan slå sig ned intill läraren och läsa intill.

• pågående läsundervisning från förskoleklass till årskurs nio
• inför läsrast för lärare
• generösa anslag till bokinköp
• bemannade skolbibliotek
• skolbibliotekarier som inkluderas i de pedagogiska samtalen
• elevernas självständiga läsval respekteras
• generös lästid i skolan
• vardagliga frågor om läsning
• högläsande lärare som läser det eleverna ännu inte kan läsa på egen hand
• boktravar i klassrum
• boktravar i skolans miljöer
• bokomslag som tavlor i klassrum och matsalar
• vuxna läser i skolan
• generös syn på barn och ungas möte med litteratur
• inled och avsluta lektioner med en stunds högläsning – så att rektorn vet att så gör vi – och kan komma och högläsa för elever och lärare genom att studera schemat.