Det är inte lätt att tänka att Ulf Stark inte längre finns bland oss. Men hans röst finns i hans böcker. Jag läser ofta om Sommar i stora skogen (2015). Den tycker jag mycket om. Idag läser jag Jul i stora skogen. Bilderna är av Eva Eriksson.
Jag läser:
Dom går tillbaka till hundkojan. För det är där Vrese bor nu. Den är lagom stor för en hustomte. Han har gjort fint därinne med bord och stolar, dörr och fönster. Och vedspisen från flickans dockhus. Vrese tar ut humlan, släcker lyktan och tänder adventsljuset istället.
– Får jag sova nu? brummar humlan.
– Nej. Nu ska jag läsa, fnyser Vrese. Och du ska vara tyst och höra på så att du lär dej nåt.
Han plockar fram sin bästa bok. Den enda han har. ”Till ensamhetens lov” heter den. Så börjar han läsa:
– Vad är väl härligare än att ensam njuta av tystnaden …
Han har inte hunnit längre förrän det hörs ett svagt surr. Det är humlan som har somnat och snarkar och drömmer om sommaren.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
