Besökt biblioteket. Library of Congress, utställning om alfabetsböcker, Washington 2016.
I kursplanen för ämnet svenska står de tre orden: tänka, kommunicera och lära. Det är ledord för vad eleverna ska få göra när de lär sig. I en artikel i DN Dokument Hjärnan lördagen den 24 februari 2018 beskrivs hur vägen till ett skarpare resonemang inte är så rak utan kantat av omvägar. Om det är så kan elevernas svar vara början på en tankegång och inte ett färdigt svar utan en inledning.
Nå, vad säger man i artikeln?
1) Information.
Att ta in information, sortera den och jämföra den med tidigare information.
Mina tankar om information:
När vi möter något nytt retar det hjärnan. Det nya krockar lite med det vi själva tänker och tycker. – Men nä, så kan det väl inte vara? kan man uttrycka. Det är inte helt lätt att släppa det man medvetet och kanske omedvetet har tänkt om världen. Men krocken innebär att något nytt har stört. Det som stör skapar nya tankar och får oss att kritiskt bemöta, undersöka och senare, om vi övertygas och får fakta, omvärdera.
2) Att utgå från det bekanta.
I artikeln beskrivs hur vi använder våra kunskaper utifrån de erfarenheter vi har. Om vi har en ny telefon utforskar vi den utifrån det vi kan och är vana vid. De problem som uppstår söker vi lösa, och kanske vi löser det genom att få inblickar genom att studera något annat, kanske något vi inte ens ser eller uppfattar som ett liknande problem. Andra områden kan erbjuda lösningar.
Mina tankar om det bekanta och det obekanta:
Jean Piagets termer av assimilering och ackomodation går att tillämpa här. Det vi kan funderar vi inte längre på. Vi kan utan att vi längre tänker på det. När något nytt tillkommer framstår det vi kan. Vi blir, eller tvingas bli, medvetna om det vi kan eftersom vi reagerar på det vi inte kan eller förstår. Det gungar under fötterna då vi måste omvärdera eller då vi känner oss ifrågasatta. Hjärnan arbetar. Den har roligt trots att vi kanske inte upplever det så.
Lösningar på uppkomna problem, stora som små, uppstår där vi minst väntar oss det. Vi bär frågan med oss där vi är och plötsligt under en skogspromenad har vi en ny tanke, ett nytt svar och applicerar det på problemet vi hade. Vi har fått tänka, och vi har fått tid att tänka. Ibland kan man sova på saken. Då arbetar hjärnan friare och vi kan vakna med en lösning. Tankearbete är ibland blixtsnabbt, ibland långsamt. Det är tur att vi är olika när vi tänker.
3) Enkla lösningar på svåra frågor
I artikeln läser jag att man inte ska krångla till det för mycket. Att våga fullfölja sin enkla lösning och se vad den leder, omvärlden till trots.
Jag tänker om enkla lösningar på svåra frågor:
Vi påverkar varandra att tänka på andra sätt vilket betyder att våra enkla svar kanske bemöts av skepsis och ifrågasättande. Att våga gå mot strömmen och inte genast kidnappas i tidens frågor och attityder. Barn ställer många frågor och om vi låter barn få tillräckliga svar så underhåller vi deras frågeställningar och deras nyfikenhet på vad frågorna ska leda till. Att avfärda barns frågor är att hindra dem från att tänka. Att ge dem stoff att tänka om är att ge dem fakta i frågan men fortsatt frihet att tänka och formulera frågor.
4) Cirkulera kring problem
I artikeln står att trots att ett bevis räcker behöver problem och lösningar beaktas från olika perspektiv. Här kan frågorna vara viktiga:
- Hur skulle någon annan lösa mitt problem?
- Vad skulle jag säga till en vän om hon kom till mig med det problem jag själv har nu?
Jag tänker om att cirkulera kring frågeställningar
Hela mitt undervisande yrkesliv har jag grubblat på hur undervisning ska utvecklas, hur barn lär och jag anser mig aldrig färdigutbildad. Då jag lär mig lite mer och tror jag förstår och kan möter jag ett nytt problem. De svar jag har prövar jag. Vad händer om jag anser mig färdig? Att frågan är besvarad? Vad gör det med min lyhördhet? Hur påverkar det min förmåga att utvecklas? Personligen är jag intresserad av hur micro påverkar macro och vad problem har sitt ursprung. Ofta är det i detaljerna svar finns och därmed möjligheter till förändring.
5) Tänk innan du talar
Tankeprocessen har en bearbetningsfas, men ju snabbare man öppnar munnen, desto kortare tanketid. Däremot att följa sin nyfikenhet, öppna böcker, läsa och gå i bokhandeln är sinnesutvidgande. Att timme efter timme botanisera bland böcker.
Mina funderingar kring tänk innan du talar:
Små barn tänker genom att prata. Deras tankar syns i deras tal. Det är viktigt att lyssna till barn och ge dem vår tid och närvaro. Inte genast avfärda deras tankegångar utan ta del av dem, utmana eller bekräfta med både frågor och följdfrågor. Om detta skriver jag i ”Undervisningen mellan oss” och i ”Textsamtal och bildpromenader”. Jag är speciellt intresserad av följdfrågorna. De kallar jag de formativa följeslagarna. De visar att jag lyssnar, de visar att jag också är fokuserad på det som är innehållet och att jag deltar i att problematisera dem utifrån det som är sagt och tänkt.
Då jag får frågor vill jag få tid att tänka. Jag vill inte genast presentera svar, exempelvis rörande pedagogik eller hur man får ordning på en klass. Jag behöver få samtala, lyssna och få en inblick i vad det är som frågas efter. Inte alltid är frågorna ställda utifrån de verkliga problem man önskar diskutera utan kan vara en fråga som anses socialt eller yrkesmässigt accepterad. Därför behövs lyssnandet. Att lyssna, tänka och fundera. Att formulera sig, både för sig själv och för andra. Jag vill tänka. När jag tänker brukar jag vara för mig själv. Inte sällan går jag en timme i en bokhandel. Eller i en skog. Eller på en promenad. Eller dammsuger. Eller bakar. Och tänker.
Hej HOPP!