Trängsel i korridoren skapar irritation och smågnabb

Anne-Marie Körling: Skolregler. 2010

Anne-Marie Körling:
Skolregler. 2010 – – – Om ni vill använda denna så tag bort ”själv” i första raden. Reglerna är synbart enkla men kräver både respekt för miljön. Där vi står är platsen vi är på. Vi påverkar den. Vännen intill oss blir vän för att vi är vänliga, frågar, hjälper och bjuder in. 

 

Trängsel. Detta gissel. Eleverna ska in på bestämda tider och ut på bestämda andra tider. Och korridorerna eller platserna att hänga kläder är ofta trånga och låter inte elever ta det utrymme som de behöver. De råkar knuffa till någon, denna någon tror att det var med avsikt, puttar tillbaka och så är konflikten ett faktum. Inte sällan ser vi miljöns betydelse utan tvingas reda ut något som egentligen handlar om något annat. Vi tror att vi genast behöver en skyldig och så är vi fast i den fällan. Ofta då vi själva ska ta rast och vila huvudet, dricka kaffe eller ordna det sista för nästa lektion, kopiera och skynda dit innan någon annan lärare är där och tänker samma sak. Vår stress gör oss mindre angelägna om att reda ut och ut, ut, ut ska eleverna. Sen ska de in, och vi lärare tränger oss förbi för att öppna klassrumsdörrar samtidigt som vi ber eleverna ställa upp. Ledet som bildas täcker för klädhängarna och de som inte hängt upp sina kläder får det svårt. Det puttas och puttas, blir gruff och tårar eller sura miner, dumma ord och skynda, skynda. Väl i klassrummet ska allt sedan fungera som förväntat trots att elever sitter med molokna blickar och fortfarande är kvar i det som hände ute i korridoren.

– Fröken, han knuffade mig …

– Fröken, han trampade på mina fötter, det var med vilje …

Jag minns att jag läste Konrad Lorenz om djur och trängsel och funderade över den aggressivitet, kanske också rädsla, som kunde komma ur just trängsel. Jag minns att jag försökte göra på flera olika sätt för att minska trängseln i kapprum och korridorer. Bland annat genom att släppa ut eleverna i olika omgångar och se till att kapprummen var i sådan ordning att det lätt gick att hitta sina kläder och skor. Jag berättade för eleverna att syftet med att ha en ordning var just att underlätta för alla elever att slippa trängas och slippa bli ovänner. Det tog inte många gånger innan den ordningen infann sig. Mest berodde det på att eleverna fick andra möjligheter att förstå varför ordningen var viktig samt att de så ofta blev ledsna på varandra när de väntade på att komma in.

Hej HOPP!

Anne-Marie Körling

This entry was posted in Pedagogiska miljöer, Pedagogiska samtal, Skolrättigheter, Strategier, Systematiskt kvalitetsarbete i undervisningen, Verkligheten and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.