Mentaliseringsteorin och textrörlighetsbegreppet

TVÅ AV DE VIKTIGASTE PEDAGOGISKA BEGREPPEN FRAMÖVER: MENTALISERING OCH TEXTRÖRLIGHET

________________________________________________

Jag har och kommer fortsätta att ägna mig och två stora begrepp vilka jag tror kommer att påverka för den framtida pedagogiken.  Det är det underbara begreppet textrörlighet som har sin utveckling i professor Caroline Liberg forskning ( läs också Carin Jonssons tankar på Skolverkets sida) samt mentaliseringsteorin som jag fann första gången genom Tor Wennerberg, läs i DN här.

Jag ser stora pedagogiska möjligheter att gifta samman dessa begrepp och utveckla undervisning och lärande förhållningssätt i klassrummet. Giftermålet – ja det ska jag i detta blogginlägg försöka utveckla:

Textrörlighet kring Anne Franks dagbok, tidningen som skrev om Anne Franks dagboksförvaltare, och elevens egna texter i förhållande till detta, körling undervisar 2010

TEXTRÖRLIGHET

_______________

Textrörligheten handlar om att länka samman elevens erfarenheter med den text som eleven får ta del av, läsa själv, bli högläst för eller konfronteras med i ett multimedialt sammanhang tillsammans i ett språklevande rum där lärare och elever talar om innehållet och samspelar med fokus.

Textrörligheten innebär också att läraren antar ett medvetet förhållningssätt till de öppningar texten skapar för elevens samspel. Det betyder att eleven ska tillåtas att utveckla en förståelse som handlar om aktiviteten förförståelse, medförståelse och egenförståelse (de sista är mina egna beteckningar för de olika förståelser eleven kan utveckla). Detta betyder att eleven får relatera till sina egna erfarenheter både innan, under tiden och efter att eleven fått ingå i undervisande sammanhang tillsammans med lärare och klasskamrater.

Denna textrörlighet innebär att läraren utan att värdera  tar vara på det samspel som eleven och texten initierar och utvecklar samt de tankar som andra elever kan samspela med. Läraren tar fasta på detta för att eleven och eleverna bättre ska förstå texten och involveras i den. Läraren kan därmed utveckla sin undervisning så att eleven förstår, engageras och träder in och ut i texten, dvs tänker om texten, hur de anspelar till annan text och hur eleven förstår den. Lärarens utvecklar reflexivitet och responsivitet till elevens känslor, tankar i relation till fokus.


MENTALISERINGSTEORIN

______________________

Mentalisering kan vara en del av det som händer i eleven då läraren utvecklar ett förhållningssätt där eleven tillåts uttrycka sig med sina funderingar och sina känslor utan att läraren värderar dem som rätt och fel utan bekräftar elevens tankegångar och syften, förförståelse och intentioner. Läraren kan utveckla ett vidare perspektiv på det eleven får kunskap om och det eleven tryggt får visa, känna och tänka.

Vad är då mentaliseringsteorin:

Tor Wennerbergs bok Vi är våra relationer (2010) handlar om denna teori och utvecklandet av mentalisering hos människan och då denna förmåga störs.

Människan är utvecklad för intersubjektivitet och mentalisering – det vill säga en fördjupad  upplevelse, både medvetet och omedvetet, av sina egna och andras inre ” (ibid s. 253). Människan har en ”medfödd strävan att bevara den relationen som för ett litet barn är den enda säkra platsen eller tillflyktsorten i en osäker tillvaro”. Relationen är livsviktig och avgörande för den lilla barnet. Vi söker i första hand upplevelsen av att vara i relation med andra. Den är livsviktig, för att prata överlevnad och självbevarande, utanför gemenskapen är vi dödliga.

”Vi söker inte lust i första hand utan upplevelsen av att vara i relation med andra” skriver Tor Wennerberg (ibid sid 252). Textrörligheten erbjuder i ett pedagogiskt sammanhang och i en medveten undervisning just detta. Därför gifter sig dessa två begrepp i min pedagogiska tanke.

En medveten undervisning kring text ska innefatta eleven och bejaka elevens tankar och åsikter, den förförståelse eleven har, de fantasier eleven får, de känslor som texten sätter igång hos eleven, ja hos eleverna. Läraren har texten i fokus, sin undervisning kring den och härbärgerar och speglar elevernas gensvar och dialog, lärare blir alltså mentaliserande andre.

Mentalisering, om jag tolkar det rätt, att den första viktiga personen barnet relaterar till tar emot barnets affekter och inte skräms av dem, dvs möjliggör för barnets inre själv – dvs en ”förmåga till inlevelse i barnets uppvaknande själv”. ”Det är med hjälp av mentaliseringsförmågan som individen reglerar sina affekter och tolkar och förstår sina upplevelser, samt infogar dem i en sammanhängande livsberättelse.

Det handlar då att läraren rätt tonar in och möter eleven där eleven ger sig till känna, uttrycker sig och inte värderar och sluter elevens tänkande och yttranden.

Jag ser läraren som en möjlig, om än en bit ifrån, viktig person i den pågående mentalisering som det lilla barnet är i färd med att utveckla eller kanske man kan säga stabilisera. Det finns, tänker jag, en slag möjlighet att genom ett medvetet förhållningssätt och en utveckling av professionen lärare inkludera detta viktiga begrepp och skapa ett slags mottagande av barnets funderingar, rädslor, glädjeämnen, ilskor och sorger.

Då barn får samspela med innehåll så samspelar barn också med innehållet i sig själva. Därför blir det ickevärderande förhållningssättet avgörande viktigt för läraren. Det som sägs, uttrycks, kommer fram är i relation till det som är undervisningens fokus, vilket i sin tur ska inkludera elevens erfarenheter och tankegångar, känslor, alltså en sak som kommer fram då eleven inbjuds till samspel, dvs, textrörligheten.

Textrörligheten förutsätter just samspel med eleven, elevens erfarenheter, elevens kontextuella förståelse, elevens andra samspelande källor – tvspel och film, annan litteratur som också kan länkas samman så att eleven bättre kan tillägna sig text.

Körling fotograferar en hoppande liten lycklig unge 2009

Ett försök till exempel på giftermålet mentalisering och textrörlighet skriver jag här:

Det mycket lilla barnet får höra en saga om en Nalle. Nalle har blå byxor läser mamma eller pappa. Det lilla barnet springer efter en nalle och återgår sedan till gemensamma högläsningen med sin mamma eller pappa. Det den lilla, lilla, lilla har gjort – det är en verklig textrörlighet. Så ser jag det. Och i knäet hos mamma eller pappa, i deras värme, närhet, hjärtdunkande kroppar, andetag så skapas medvetenheten – Ja, visst ska Nalle vara med oss och lyssna på sagan.Inkluderande, bekräftande och tillåtande. Respons och reflexibelt. I detta sker mentaliseringen. Om det lilla barnet gråter för att bokens Nalle tappar bort något livsviktigt är det barnets känslor i relation till bokens innehåll. Om mamma eller pappa bekräftar och sätter ord på det som barnet känner utvecklas såväl textrörlighet och mentalisering. Tänker jag.

Körling fotograferar 2010

Detta är min syn på skolans två mycket viktiga  framtida pedagogiska begrepp. Jag har i dem fått ord, begrepp och en teoretisk förklaring till det jag utvecklat under många, många år. En utvecklingspsykolog studerade för många år sedan mitt förhållningssätt till eleverna i klassrummet och hur vi samspelade med texterna (text, bild, film, elevens egna berättelser) under en hel dag – och det var detta han såg. Då saknade vi begreppen för det. Nu vet jag!

Därmed är jag i färd med att utveckla dem ytterligare. Det är nu jag får redskap att tänka och utveckla.

Ja, min textrörlighet kring Tor Wennergrens bok kan åskådliggöras så här:

Jag har läst Bowlbys teorier om anknytning, jag har sett hur anknytning kan se ut, jag har sett filmen om den lilla pojken John, blivit känslomässigt berörd, jag har läst en artikel i DN om mentalisering, kontaktat Tor Wennerberg för att få igång en diskussion om begreppets relevans i pedagogiken och för skolan och eleverna, börjat ana ett samspel med textrörligheten då jag skulle förklara min syn på mentaliseringen genom en text av Tove Jansson… och ja… jag för en dialog med Tor Wennerberg, jag har skrivit till Caroline Liberg för att intervjua henne i något nummer av Svensklärartidningen, hon har svarat jag och gått mig till  mötes. Tor Wennerberg har sagt ja till en bloggintervju.

Körling fotograferar 2010

Så … som sagt. Jag ser mig som lärande, undersökande och mitt i det Vygotskij kallar utvecklingszonen, intresserad, nyfiken, samspelande, frågande, pådriven av nyfikenhet och vilja, och under det att jag lär mig så övergeneraliserar jag en aning, det hjälper mig att förstå och att lära. För Vygotskijs teorier finns ju också med här. I skolan ska eleverna argumentera, analysera, förklara och generalisera. Om vi inte vågar höra deras ord, om vi inte låter dem tala och formulera sig kring det innehåll vi har i vår undervisning – tja, då faller ju det hela platt till marken.

Då kanske vi kan kalla det drill. Ord och inga visor med andra ord.

Anne-Marie

som på detta sätt tackar Tor Wennerberg för läsning och Caroline Liberg för ett stort begrepp. Jag har gift samman dessa två. Jag är teorins praktiker och omsättare.Läs också här där jag skriver om mumintrollet och hur jag förstår begreppet mentalisering.

This entry was posted in Barns rättigheter, Ordförrådet, Strategier, Värdegrunden and tagged , , , , , , . Bookmark the permalink.

One Response to Mentaliseringsteorin och textrörlighetsbegreppet

  1. Pingback: Att se; Den vuxne reglatorn kan härbärgera « Anne-Marie Körling

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.