Det syns att lärare och elever samspelat och det ska synas

I ”Vägen till skriftliga omdömen” 2009 skrev jag hur jag antecknade att jag och eleven samspelat i elevens böcker. Jag skrev alltid ett datum och signatur i skrivhäften och uppgifter att jag varit med eleven och vad vi diskuterat. Det blev därmed lätt att följa vad jag och just den eleven diskuterat och vad jag bidragit med för att stötta och utmana elevens lärande.

I McMinville, Oregon såg jag en lärare göra på ett annat och mer generöst sätt. Elevens skrivhäfte var delvis läraren och elevens tillsammans. Tänk dig ett uppslag i ett häfte. Den vänstra sidan är för lärarens modellande och elevens följande anteckningar, skisser eller modellande av hur att lösa. Det synliggör hur eleven och läraren samspelat och vad eleven har behövt stöttning och utmaning i att förstå. Den andra sidan är sedan för det eleven själv gör, tänker och skriver. Det enda som händer på den sidan är att läraren och eleven rättar det som blivit fel genom att först visa hur det ska vara eller hur man kan tänka på den vänstra sidan därefter får eleven grubbla på om det finns något som ska ändras i den egna uträkningen eller skrivningen. Den justeringen gjordes inte med radergummi utan genom att läraren klistrade över med maskeringstejp. Tejpen går att skriva på. Samtidigt syns att något har hänt i elevens text. Allt genom samtal, visande, stöttande och utmanande frågor som gör att eleven får tänka.

Det som är intressant är att läraren också kan följa hur läraren undervisar varje elev specifikt och hur läraren och eleven lär sig att mötas i samtal och diskussioner. Då blir lärtillfället elevens egna och läraren kan följa på hur många olika sätt läraren stöttar elevernas lärande.