Den högläsande rektorn

Postat den 31/01/2014 av Anne-Marie Körling

Inutitexten Per Nilsson Ett annat sätt att vara ung, 2000

Rektors ledarskap. Alltid en fråga. Alltid på tapeten. Rektors närvaro kan vara att besöka klassrummet och ta över för en stund, högläsa en novell på fem-tio minuter. Säga hej till eleverna, hej till läraren och så högläsa för att högläsningen är en gåva till eleverna, en bokspridarinsats och en ledarskapsgest; här läser vi och här högläser jag. Det ger boken ett lyft och det ger läraren ett redskap, den att högläsa mer för alla elever i alla årskurser.

Rektor får genom denna högläsning inblick i klassrummen, ta del av undervisningens möjligheter tillsammans med eleverna och boken, berättelsen, texten görs till skolans centrala innehåll.

Hur gör man då;

  • Man väljer ut noveller som är på två tre sidor. De tar ungefär 7 minuter att läsa.
  • Man säger till i skolan att rektor kommer att komma in i klassrum och högläsa
  • Man visar lärarna vid pedagogiska samtal att detta kommer jag göra och detta kommer det innebära

Vad ger detta:

  • Närhet till eleverna och delande av innehåll med dem och deras lärare
  • Rektorn blir synlig i lärande sammanhang i klassrummet – själv som aktör
  • Boken och berättelsen är det centrala och språkuppdraget gestaltas och ansvaras för i alla led
  • Modellat ledarskap för lärare och ett erkännande av högläsningen som en del av litteraturförmedling, språkutveckling och generositet.
  • Högläsning ger möjlighet att lyssna till innehåll och samtidigt få grammatik, berättelsestrukturer, ordförråd på köpet.
  • Skolan riktar sin verksamhet kring språkutveckling, in mot hjärtat av skolans uppdrag, elevernas lärande och välbefinnande

Läroplanen säger:

  • rektor bidrar genom litteraturen till elevernas ”förmåga till inlevelse”
  • rektor bidrar till omsorg om ”den enskildes välbefinnande och utveckling”
  • rektor bidrar till att skolan synliggör att den är ”en social och kulturell mötesplats”
  • rektor främjar ”för elevernas fortsatta lärande” genom att öppna upp för litteraturen i skolan
  • högläsningen gör det möjligt för eleverna att ”inhämta och utveckla kunskaper och värden”.
  • bidrar till att främja elevernas ”harmoniska utveckling”

Kursplanen i svenska säger:

  • genom undervisningen ska eleverna får utveckla kunskaper i och om svenska språket
  • genom undervisningen ska eleverna få kunskaper om skönlitteratur från olika tider och skilda delar av världen
  • genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla sina kunskaper om svenska språket, dess normer, uppbyggnad – och det ges naturligt vid högläsande tillfällen.

Val av litteratur:

  • Det gäller att välja berättelser som har en början och ett slut vid varje tillfälle noveller, fabler, konstsagor, folksagor, dilemmasagor, sagor, bilderböcker, dikter kan utgöra innehållet, tidningsartiklar också


Inlägg som berör samma teman:

  1. Medarbetarsamtalet som jag önskade mig det
  2. Den meningsfulla högläsningen – nu trycks den om!
  3. Skolveckostart och en lovsång till skolan!
Publicerat i Boken i undervisningen, Högläsning, Inkludering, Klassrummet, Kommunikationen, Om jag vore rektor | 3 kommentarer

Molande oro att inte göra sitt arbete gott nog

Postat den 30/01/2014 av Anne-Marie Körling

Lärare vill göra ett gott arbete. De vill göra det bästa. Men det som pågår i skolan sker i ett slags evigt flöde som aldrig stannar upp eller av. Det är därför det är så viktigt att skriva ned sina reflektioner för anteckningarna stannar upp flödet och tiden.

Röd kaffekopp Körling fotograferar 2013 I läraren finns den där molande känslan och oron över att inte göra sitt arbete gott nog. I ett evigt flöde av händelser, undervisningar och känslan av att inte hinna är det rent av behövligt att stanna upp och fråga sig – Var är vi? Vad lärde vi oss? Vart är vi på väg?

Dessa tre frågor gör något med känslan av att inte hinna, den molande oron över att inte göra ett gott arbete. Att hålla sig till det faktiska. Detta har hänt! Detta lärde vi oss! Hit ska vi!


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Tio år” och den eviga bristen på tid
  2. Läxor ger fel bild av skolans arbete
  3. Vi frågar om tiden då vi borde fråga om textsamtalet
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 1 kommentar

Vända trenden kring läsförståelse

Postat den 30/01/2014 av Anne-Marie Körling

Hej och Stort Tack för Din medverkan vid dagen för ökad läsförståelse!

Vi som arrangörer är mycket nöjda med Din insats som bidragit till att ge styrka till deltagarna som nu ska ta sig an  den stora utmaningen med att vända trenden kring läsförståelse.  

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Valfrågan! Stoppa pressarna!
  2. Skapa en aning av ingen aning!
  3. En dikt i full frihet: Ge mig!
Publicerat i Föreläsningar jag ger | 1 kommentar

Retroaktivt tack kära skrivmaskinsfröken

Postat den 30/01/2014 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2013

Med värme tänker jag på henne. Den engagerade skrivmaskinsfröken som mötte oss tonåringar i skrivmaskinssalen. Jag måste tacka henne för att hon trodde på sitt ämne och ingav förmaningar om hållning och fingersättning. Jag kan tacka henne för att hon älskade sin skrivmaskin och allt som kom ut ur den. Hon älskade plinget då vi skulle växla rad och uppmanade oss att titta in i hennes ögon så att hon såg att vi skrev utan att titta på tangenterna. Jag tittade på henne. Hon tittade på mig. Den blicken hon gav mig var fylld av värme över min förmåga att inte titta ned. Då den elektriska skrivmaskinen gjorde sitt inträde i skrivmaskinssalen så hoppade hon högt över att den var så känslig. Alla jjjjjjjjjjjjjjjjjj som kom utan att man förstod det och alla fffffffffff då man trodde sig vila på tangenterna.

– Hoppsan, sa hon.

Sen sa hon:

– Att om inte jag kan den riktigt så förstår ni ju att inte ni heller kommer att klara det genast.

Kära skrivmaskinsfröken. Vi skrattade alltid åt dig, men skrattet var fyllt av värme. Vi gillade att du trodde på din skrivmaskin, ditt ämne och din betydelse för våra raka ryggar och vår förmåga att skriva utan att titta ned på det vi skriver. Ja, ni måste naturligtvis läsa igenom det ni skrivit, sa hon. Man vet ju aldrig förrän man läst igenom. Kära lärare, värme från din forna elev. Idag sitter jag rak i ryggen. Kan mina fingrars sättning. Kan skriva digitalt. Din gärning sitter i allt det jag kan. Tack!

PS. Och den handskrivna lappen fick jag efter en föreläsning jag gav. Den sparade jag. Handskrift är också en konst. Att värma orden och ge iväg dem säger något om avsändaren. Ticketack. DS.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Lärarkandidaten är nu lärare
  2. Falun – välkomna att skriva och tänka ni som lyssnade
  3. Flickan som inte är
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Retroaktivt tack kära skrivmaskinsfröken

”Den hemliga ingrediensen” och något om redskap

Postat den 29/01/2014 av Anne-Marie Körling

Jag funderar över redskap. Jag funderar över vispar. Jag funderar över varför man vispar. En kaka eller ett bröd blir inte så där saftigt om denna ingrediens inte finns. Jag funderar också hur man gör om man måste vispa utan att ha något redskap att vispa med. De är frågorna gör mig kreativ. Om jag inte har något måste jag hitta på ett. Jag kan:

  • vispa med handen. För att göra det måste jag spreta med fingrarna så att luften komma in mellan dem. Jag måste kanske låta mina fingrar vara lite lediga men min armkraft koncentrerad. Hur svårt som helst.
  • jag kan gå ut i naturen och ta en kvist med många utväxter och smågrenar på. Den kan jag bearbeta så att den blir ren och jag plockar nog bort lite grenar och bark.
  • jag kan ta en gaffel och vispa med den.
  • jag kan hälla grädden i en burk. Då kan jag inte fylla upp grädden till toppen utan måste lämna utrymme för luften i burken. Sen kan jag hoppa, skaka eller ha ett gympapass så kanske jag har vispat grädden.
  • jag kan också uppfinna en ny visp genom att sätta ihop olika redskap med varandra, som videon här ovan. Jag undrar om det skulle gå fortare om jag kopplade en visp till en fön?
  • Ja, sen kan jag också ta en ballongvisp, en vanlig visp och … vad heter vispar, vilka finns och till vad ska jag använda dem till.

Ja, det finns mycket att fundera över. När uppfanns vispen? Hur gör man om man inte har en visp? Hur kan man uppfinna den? Varför ska man ha en visp? Vad betyder en bubbla? Var är bubblorna då brödet är bakat? Vad gör bubblorna i ugnen? Vad händer i bullen då den gräddas?

Då jag såg elever diska för hand upptäckte jag sambandet mellan att vispa ägg och socker poröst – då vattnet rann i diskbaljan vispade strålen upp bubblor – det sambandet.

Kursplanerna är inga stuprör. De korsar varandra. Här kan man säga att det handlar om kemi, svenska och hem- och konsumentkunskap. Man kan säga det.

 

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Något om att hinna och den där klumpen i magen
  2. Inblick och något om seendet
  3. Skriver blogginlägg och något om tålamod
Publicerat i Lektioner och lektionsförslag | Kommentarer inaktiverade för ”Den hemliga ingrediensen” och något om redskap

Som ett ankare i skoldebatten

Postat den 29/01/2014 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2014

Kidnappning. Vi lärare kidnappas in i frågor. Så söker vi besvara dem. Omvärldens syn på skolan kan vara sådana frågor vi kidnappas in i. Vi gör frågorna till sanningar utan att söka svar i det vi vet och kan. Frågorna vi får är inte sanna för att man ställer frågor till oss utan för att man tillfrågar en profession. Vi kan svara sakligt på det vi vet. Inte ana ugglor i mossen där anklagelserna vilar tunga mot oss. Frågan är öppen. Svaret kan peka på någon annat.

Vi kan ha andra frågor vi vill diskutera och behöver diskutera men de når inte ut. De behöver inte nå ut. Det viktiga är att vi verkar inåt, mot den kärna som är skola. Frågan hur andra ser på skolan kan ha en annan bild inifrån. Den bilden kan vi berätta om. Vi står närmast eleverna, vi är där varje dag, vi vet vad vi hinner förverkliga och hur vi arbetar för att göra skoldagarnas innehåll rika och lärande. Men vi tystnar i alla sammanhang, nedtyngda av de krav som ställs på yrket och synen på läraryrket som om lärarna själva inte kunde. En sak kan vi inte; det är att hålla oss till det vi själva vet. Som ett slags ankare i skoldebatten, för att hålla oss till det vi sakligt kan berätta och återge. En annan spegel av skolan mot den spegel andra vill hålla upp framför oss. Det betyder inte att vi blundar för svåra och besvärliga utmaningar. Det betyder bara att vi sätter ord på vår verksamhet. Den vi är i.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Jag ville vara i ett klassrum
  2. Känner mig ibland som ett ensamt knytt
  3. Att hålla undervisning är som att hålla ett glas vatten
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Strategier | 1 kommentar

Så viktigt är ditt arbete och ditt kommande läraryrke

Postat den 27/01/2014 av Anne-Marie Körling

– Man hör ju inte så mycket bra saker om läraryrket, mest om hur mycket tid det tar och hur mycket man har att göra, säger lärarkandidaten.

– Något annat, frågar jag.

– Nej, mycket om det som låter tråkigt och tungt. Inte så mycket om hur det känns att vara lärare och att lyckas med sin undervisning.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Brev till kära kollega: Så tungt du hänger med huvudet
  2. Frågan
  3. Ta hand om framtiden
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Så viktigt är ditt arbete och ditt kommande läraryrke