Behöver vi Rousseau idag?

Postat den 02/02/2014 av Anne-Marie Körling

Körling ritar 2010

”1749 började han sin litterära bana. Mest känd blev han för sin bok om uppfostran, Emile ou Traité de L`education (Emile eller Om uppfostran) som kom 1762. Den beredde honom olycka. Det franska parlamentet belade den med kvarstad, den brändes offentligt i Paris och Genève. Det utfärdades häktningsorder mot författaren och han tvingades fly först till Genève och senare till London. På grund av förföljelsemanier stannade han inte utan återvände till Paris, där han levde som enstöring till sin död.”

Och boken om Emile kom att få enorm betydelse för synen på barn. Människan föds varken ond eller god menade Rousseau. Han krävde också anpassning från de vuxnas sida och blev därför en försvarare av barns rättigheter att vara barn. Det handlade inte om att låta barnen vara ifred, eller någon slags ”låt-gå-mentalitet” utan mer att naturen har ett finger med i spelet och att det är skada att som kultiverad människa ställa så stora krav på barnet.

Ja, vi behöver förstå våra reformpedagoger också idag. Se tillbaka på utvecklingen. Förstå vår samtid ur det dåtida. Men jag gör en distinktion. Barn är barn. Rousseau utgick från Emile. Jag utgår ifrån barn. Oavsett.

Vi behöver våra ankare då det gäller vind-för-våg-båten skola!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Behöver vi allt ljus
  2. I tiden, i tiden – vad behöver vi kunna?
  3. Behöver vi Comenius idag?
Publicerat i Visionerna | 1 kommentar

Kort historisk överblick om vad ett barn är

Postat den 02/02/2014 av Anne-Marie Körling

Jag läser boken: Bilden av barnet, av Anne Banér, utgiven på Berghs Förlag AB, 1994. Jag ser en historisk tidslinje och låter er få dem här. Kanske läser ni också boken i sin helhet.

  • ”Den som ser ett barn ser ingenting”
  • ”… blir det en flicka, sätt ut henne” Grekland och Rom
  • ”Låten barnen komma till mig …” 300-900 e.Kr.
  • ”En liten vuxen” ca 900-1500
  • ”I barn, I skolen ha medlidande med Edra föräldrar …” 1500-talet
  • ”Liksom ridspöet får hästen att springa, får käppen barnet att lära” 1600-talet
  • ”Er son vill ta ifrån er herraväldet…” 1700-talet
  • ”Barn måste uppfostras innan de kan undervisas” Borgarbarn under 1800-talet
  • ”Bed och arbeta” Arbetarbarn under 1800-talet

Ja, dessa är rubrikerna hämtade ur Anne Banérs bok. 1900-talet kan befolkas av andra rubriker men århundradet som barnets blev Ellen Keys. Under 2000-talet tycker jag en del rubriker kommer tillbaka och jag tror därför på en historisk tillbakablick. De rubriker jag tänker mig för 2000-talets början är:

  • Barn måste fostras innan de kan undervisas.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Dagens viktigaste fråga:Vad är ett barn?
  2. Vad är ett barn?
  3. Vad är det för barn vi har idag?
Publicerat i Barns rättigheter, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning, Skolrättigheter | Etiketter , , , | 1 kommentar

Diskussionstext: Pappas yrke

Postat den 02/02/2014 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2012

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

”I skolan hade de talat om sina pappor en dag och Karl hade sagt att hans pappa var grönsakshandlare, vilket Bruno visste stämde, för han stod i frukt- och grönsaksaffären inne i stan. Och Daniel hade sagt att hans pappa var lärare, vilket Bruno visste stämde, för han undervisade de stora pojkarna som det alltid var klokast att hålla sig ur vägen för. Och Martin hade sagt att hans pappa var köksmästare, vilket Bruno visste stämde, för han brukade hämta Martin efter skolan ibland och när han gjorde det hade han alltid på sig en vit rock och rutigt förkläde, som om han kommit direkt från restaurangköket.

Men när de frågade Bruno vad hans pappa gjorde och han öppnade munnen för att berätta det hade han insett att han inte visste det själv. Allt han kunde berätta var att hans pappa var en man att hålla ögonen på och att Furien hade stora planer för honom. Jo, och så förstås också att han hade en fantastisk uniform.”

Ur boken: ”Pojken i randig pyjamas” av John Boyne, Ponto Pocket, 2006

Lärarens tankar:

Den här texten skulle jag högläsa för mina elever men innan det skulle få höra skullde få pröva textens mening: ”vilket Bruno visste stämde, för … ”. Det skulle jag inleda med. De skulle få byta ut Bruno med sitt eget namn, och hitta på en anledning för att det stämde. Kreativitet kopplat till litterär mening.

Jag skulle sedan be eleverna grubbla på det jag läste högt. Vilka ord vänder våra tankar i texten? Varför då? Vad gör första stycket med vår förförståelse? Vad händer då vi läser andra stycket? Vilken är tiden då detta utspelar sig? Hur är det att inte veta? Varför vet man inte? Och varför bara pappas yrke? Hur såg det ut för kvinnorna? Gör läraren rätt som talar om föräldrarnas yrken? Hur hör det ihop med skolans innehåll?


Inlägg som berör samma teman:

  1. ”Du har så lätt för dig, sa läraren men det hade jag inte”
  2. Den stora oron – att våga bära den
  3. Om skoloro!
Publicerat i Boken i undervisningen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Etiketter , , , | 1 kommentar

Om skrivhjälp, om att författa och om barn som hjälper till

Postat den 02/02/2014 av Anne-Marie Körling

”Han försökte samla sina tankar och hade nästan lyckats. Då hörde han ett pip utanför och Stina stack upp näsan över fönsterblecket.

– Skriver du sagor, sa hon. Skriv en åt mej då!

– Jag skriver inte sagor, röt Melker så att Malin hoppade till, fastän hon var halvvägs mot handelsboden.

Stina hoppade inte till. Hon bara blinkade lite. Visst hörde hon att farbror Melker inte lät riktigt glad, men det var nog för att han inte kunde några sagor, stackarn!

– Jag kan berätta en för dej, sa hon tröstande, så kan du skriva den.

– Malin, skrek Melker, Malin, kom och hjälp!

Stina tittade intresserat på hans skrivmaskin.

– Det är väl svårt att skriva böcker? Särskilt pärmarna, va? Skriver Malin dom?”

Ur ”Vi på Saltkråkan av Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, 1964, 2011

 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Frågor om döden
  2. Försvar till ett litet barn som fick höra tråkiga saker om sig själv
  3. Polera fram barnsynen – läs barnböcker!
Publicerat i Boken i undervisningen, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Om skrivhjälp, om att författa och om barn som hjälper till

Ur min diktskrivarhjärna

Postat den 02/02/2014 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2014

Ur min diktskrivarhjärna:

”Utanför
viskar träden till varandra
om knopparna de är havande med.
Fåglarna sjunger opublicerade artiklar.
Om våren. 
Ännu hemliga.”


Inlägg som berör samma teman:

  1. Min vårdikt
  2. Bloggkärleksveckan – min kärlek!
  3. Manusinlämning!
Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Ur min diktskrivarhjärna

Raggsockorna, den röda tråden och det utvidgade kollegiet

Postat den 02/02/2014 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2014

Så håller jag paketet från ön. Jag vet innehållet. Sockorna är förannonserade. Vill du ha ett par? Och ja … jag vill gärna ha ett par sockor. Sockor från ön. Sockor från en annan till en annan. Sockor som stickats av lärarhänder för lärarfötter med trådar som stickar in tankar, känslor och funderingar. Ja, jag vill gärna gå omkring i mina sockor. De jag nu gjort till mina. De som formas efter mina fötter. De värmer.

Jag tänker på handverket. Detta att själv göra och skapa. Jag tänker på tråden som blir maska som blir en del av något större och slutligen är det en socka. Jag tänker på tankarna som stickas in, om saknader, om sorger, om glädjen att få ge, om att få stanna upp tiden genom att göra saker själv. Jag tänker på förmågan att skapa. Den med fingrar som virar tråd och garn, som följer mönster och utbildar sig själva. Handen som kan.

Jag tänker på gesten att ge. Jag tänker på att jag har fått. Att ge och att få. Konsten att ge utmanar konsten att få. Eller ta emot. Jag får ett avi om ett paket. Jag går till posten och hämtar ut. Barnsligt glad öppnar jag paketet utanför. Julaftnar är det precis nu. Väl hemma kryper mina fötter ned i gåvosockorna. Det uppkommer inga skavsår i sockor. Inte ens sticks de trots att de är stickade.

Ja, jag blir lycklig över att vara mottagare. Jag blir lycklig över trådar som vävs genom skolsverige, stickas samman genom sociala medier, knyts ihop genom samtal och möten, färdigställer något för att sedan börja om igen. Om detta nätverk inte fanns skulle en lärare på en ö vara lärare på en ö. Och jag skulle vara lärare på min ö, eller där jag är. Lärare var en gång öar. Nu kastar vi ut trådar till varandra. Den röda tråden som vi alltid talar om i skolan. Den kan vi fatta, den kan vi knyta in oss i.

Jag tillhör det utvidgade kollegiet. Det som sticker ut. De som knyter an. Det som märkbart ger sig till känna. Trådar som knyts samman. Skapar grogrund. Aviga och räta oavsett.

Jag har fått ett par sockor.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det utvidgade kollegiet – så här tänkte jag då jag myntade begreppet
  2. Goethe lanserade den röda tråden
  3. När koncentrationen går att ta på
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, MITT UTVIDGADE KOLLEGIUM. Hälsa på en kollega, bara ett klick bort, Relationer och vänskap, Värdegrunden | Etiketter , | 1 kommentar

Förmågan att lyssna är en del av lärarens verktyg

Postat den 01/02/2014 av Anne-Marie Körling

Barn som får berätta, prata, tänka och diskutera, lägga fram sina hypoteser, fundera fritt kräver en lärare som lyssnar.  En alldeles för talande lärare blir annars kunskapsbäraren utan att eleverna fått pröva sina kunskaper genom att tala om dem och sätta in dem i meningar och därmed tala sig till förståelse. Bara att använda språket! Vilket språk som skapas då vi lyssnar. Bara det!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Det kreativa utrymmet – att tänka, att skapa nytt av det som är, att skapa samband
  2. OM LÄRARENS SPRÅK, STYRDOKUMENTEN OCH HUR MAN KAN TÄNKA
  3. Strindberg och detta år
Publicerat i Barns rättigheter, Ordförrådet | Kommentarer inaktiverade för Förmågan att lyssna är en del av lärarens verktyg