Det lilla barnet är 8 månader. Vi tittar på varandra. Barnet gör en liten min. Jag speglar minen. Då ler barnet. Sen kommer ett litet ljud. Jag härmar ljudet. Vi ser på varandra. Plötsligt ler barnet igen, gör ett glädjeljud. Jag härmar och gör det också. Jag för in några ord. Det är för tidigt. Barnet kommunicerar utan ord. Vår kommunikationen handlar om att se varandra, lyssna in och bekräfta med att le eller ser frågande ut.
”Hej! En snabbfråga. Behöver veta vilka läromedelsböcker gymnasielärarna använde på 1990-talet. Vet någon? Är ute efter böcker i samhällskunskap, historia, religion, matematik, naturkunskap och svenska. TACK!”
Det är inte alltid det är roligt att kunna läsa om man lämnas ensam med den läsning som erbjuds från rubriker och löpsedlar. Det är heller inte alltid roligt att kunna läsa om läsningen inte erbjuds som en aktivitet som delas med andra, där dialogen mellan läsare och författare utvecklas eller känslan ”att bli ihop med en bok” får äga rum. En elev berättade en gång att han ångrade att han hade lärt sig läsa för att det han fick läsa gav honom ”läskiga mardrömmar” och han förstod inte varför det var så viktigt eftersom allt han läste bara handlade om tråkiga saker.
Ja, han hade övergivit läsningen och vänt den ryggen. Jag träffade eleven av den anledningen. Jag skulle ge läsningen ett annat innehåll. Då tänker jag att skolan har ett synnerligen viktigt uppdrag; den att ge läsning och innehåll som väcker läsningen till liv och ger något för själva livskänslan. Skolan är en plats för innehåll. Men det är också en plats för avgränsningar. Det finns saker vi inte läser eller ger undervisning om men kanske vi ändå skulle behöva göra det; artikeln om mordet på den och den, hur det förklaras och vilka ord som återkommer. Jag har ibland blivit tvungen att leta reda på artiklar som barn har läst och som de ångrar att de läst. En elev hade läst om en hund som bet ihjäl en bebis. Så löd rubrikerna. Men ingen orientering kunde barnet få för det krävs läsförmåga till det. Inget om var detta hade ägt rum utan bara att det hade ägt rum. Ofta gav jag lektioner i geografi då dessa läsfrågor uppstod. För att möjliggöra distans genom att sakligt sätta händelsen på kartan.
Jag tänker ofta hur jag kan få eleverna att bli ihop med böcker. ”Bli ihop med böcker” handlar om att få den där boken som gör att äventyret läsa blir något annat. Jag har fått elever att bli ihop kring böcker genom att jag läser dem högt, plockar ut meningar som retar och kittlar fantasin, erbjuder medskapande till det författaren har skrivit. Och då en elev hittat sin bok har jag låtit eleven sörja att den är slut och erbjudit eleven att läsa om sin älskade bok. Läsa om?
Jag frågade om omläsning; om vi minns de böcker vi läste om som barn. Jag har många böcker som jag har läst om:
”Mina drömmar stad” och de efterföljande böckerna av Per-Anders Fogelström läste jag om och om igen. Jag överdriver inte om jag säger att jag läste den första delen säkert tjugotals gånger. Jag kunde den utan och innan men upptäckte alltid något nytt. Jag var så trygg i mötet med berättelsen och hur den berättades och jag klev närmare och närmare händelserna i den. Jag grät alltid på samma ställen och ville gråta där jag grät. ”Karlsson på taket” var en bok jag egentligen inte tyckte så mycket om, jag förstod mig inte riktigt på ”den där Karlsson” men jag identifierade mig med Lillebrors längtan efter en hund. Jag hade samma längtan. Astrid Lindgren fick mig att förstå hur den längtan kunde kläs i ord.
Den elev som ville sluta läsa, inte längre kunna, måste få ett nytt läsmöte där en slags mening för själva läsandet skulle uppenbara sig. Det skulle inte handla om hans förmåga att läsa, helst skulle han få glömma bort det arbetet till förmån för att bokens innehåll mötte honom och själva äventyret, det han skulle känna, uppleva och få, var hans. Det tog lång tid och mycket av min högläsning innan detta möte kom att äga rum. Och då det äger rum måste jag tassa försiktigt ut ur sammanhanget, följa där eleven signalerar det, möta när eleven vill det, lyssna då eleven berättar. Jag behöver heller inte kontrollera att eleven förstår. En elev som läser och inte märker av annat förstår så pass mycket att det vore hemskt att kontrollera läsförståelsen. Och erbjudandet att läsa om igen måste ges eleven när sorgen över att boken är slut är för stor. Att bli ihop med en bok kan göras igen och igen och igen.
Läsförståelse och kollektiv läsning ger jag i lektionerna, ur en annan text, ur en annan författares beskrivningar och berättelser.
Frågor att ställa eleverna:
Det är ett ypperligt tillfälle att tala om det vi gemensamt kan göra för varje barns språkutveckling – att tala om den på föräldramötet. Skolan har ett övergripande nationellt mål som säger att skolan ska ansvara för att varje elev:
”kan använda det svenska språket i tal och skrift på ett rikt och nyanserat sätt” Lgr 11, s. 13.
Att skolan ska berätta om hur detta språkutvecklande arbete ser ut och att språket och förmågan att berätta, lyssna, förklara, resonera och uttrycka sig finns med i varje ämnes kunskapskrav. Varje ämne är i sig språkutvecklande och har ett specifikt språk. Allt detta är skolans ansvar. Personligen tycker jag att vi ska tala mycket om vad vi i skolan tänker göra och hur vi tänker göra det snarare än att lämna föräldrar med ansvar för språkutvecklingen och inrikta föräldramötet på att tala om för föräldrar att de måste och de ska. Det är skolan som ska. Det är skolan som har ansvaret.
Föräldrar vill naturligtvis hjälpa till. Och på det som föräldrar kan och förmår. Vi får aldrig glömma att skolans ämnen inte alldeles säkert är ämnen föräldrar kan. Vi måste låta föräldrar vara föräldrar. Värna om barn och föräldrarelationer och att föräldrar får känna sig stolta för sina barn.
Jag brukar berätta hur jag högläser för eleverna. Och då läser jag ett stycke för föräldrarna. Så här kan det låta. Jag läser en sida eller två. Jag visar hur jag får med mig eleverna genom att göra muntliga möjligheter så att de kan härma och erövra författares språk.
Jag skrev lite om en nödvändig skrämselhicka i min lilla bok om högläsning. Att vi inte läser tillräckligt för våra barn. Att textvärldarna nu kräver mer av läsförståelse än någonsin, att källorna gömmer sig och vem som är avsändaren kan vara svårt att förstå, och att föräldra- och lärarröster kan vara kungsvägar in i böckernas och berättelsernas världar, alltså att vi själva läser för barnen. Där kan vuxna runt barn göra stora insatser för textens värld och för känslan av att vi gillar varandra.
Då barn får höra berättelser i högläst form får de:
Böcker ska blänka som solar skrev någon. Jag tycker det ska gnistra och stråla om gemensamma läsupplevelser.
Ja, jag önskar er lycka till på vartenda föräldramöte där ni diskuterar språkutveckling och läsutveckling.
Detta skriver jag på begäran. Dina ord och dina uppdrag kan du hämta ur Lgr 11. Det är om HUR du ska berätta, utveckla och förklara.
Att ha föräldramöte handlar också om att ge föräldrar insyn och också få uppleva lite av det som de egna barnen möter. Jag har alltid med mig läroplanen på föräldramötet. Ur den läser jag alltid. Jag läser syftestexterna framför allt. De ger föräldrarna möjlighet att förstå varför vi har ämnen i skolan och varför vi undervisar om dem, genom dem och ur dem.
Jag högläser exempelvis syftestexten ur kursplanen i svenska:
”Språk är människans främsta redskap för att tänka, kommunicera och lära. Genom språket utvecklar människor sin identitet, uttrycker känslor och tankar och förstår hur andra känner och tänker. Att ha ett rikt och varierat språk är betydelsefullt för att kunna förstå och verka i ett samhälle där kulturer, livsåskådningar, generationer och språk möts.” Lgr 11 s. 222
Det är viktiga ord. Jag läser också om tre andra ämnen. Vilka som helst. Detta för att åskådliggöra för föräldrarna om varför innehållet. Och jag känner mig stolt i min profession då jag gör det. Skolan är generös. Jag tycker vi ska visa att vi är det.
Därefter kanske jag uppehåller mig vid språket, och att skolans roll och betydelse här är stor. Eleverna ska få lära sig att utveckla sitt talspråk, sitt skriftspråk, sitt skolspråk, dvs alla begrepp som är specifika för olika ämnen. Här skulle jag definitivt berätta om vilka ord eleverna kommer att möta under sin skolgång, dvs, alla år de går i grundskolan:
Stjärnbilder * årstidsväxlingar * artbestämning * tyngdkraft*friktion*balansgång*megnetism*ledningsförmåga*källsortering*avdustning*smältning*delning*kokning*kondensering*filtrering*brännbarhet*förädling*energi-använding*kretslopp*fasövergångar*spridningsprocesser*fällningar*syror*kolatom*livscykeln*plast*matspjälkning* destillation … Lgr 11, s 145-148
– ja för att nämna några av alla de som eleverna får då de har ämnet kemi. Allt det skolan ger. Skolan är generös.
Önskar dig, föräldrarna och eleverna en god och givande fortsättning på det kommande arbetet att utveckla läranderelationer och lärande.
Folksagor läser för mina elever. Det är något magiskt med dem. Sagoberättandet gör något med oss. Ibland när växandet är för besvärligt och eleverna tar kliv över till tonåren för att nästa dag ta kliv tillbaka då läser jag folksagor. Jag läser dem för att de ofta handlar om att växa, våga och förändra. Jag läser dem för att de är en slags kollektiv kunskap som under år av berättande blivit rentvättade på onödig information. Det är också lite känslor i folksagor, det är lyssnaren som kliver in i texten med känslorna. Även om det händer svåra saker så tycks det finns det hopp i sagan. Det undermedvetna kan få näring.
Jag läste om sagornas betydelse. Jag läste bland annat:
Bruno Bettelheim och Marie-Louise von Franz har olika perspektiv på sagan. Intressanta men får aldrig vara annat än högläsarens förståelse. Någon analys av sagan ska inte ges eleverna utan eleverna ska själva få tänka och berätta. Som lärare delar jag frågeställningar. Oftast blir sagan en stund av återhämtande. Jag har förundrats över hur eleverna över tid blir lugna och hur de liksom lutar sig mot texten som vore den en farmor eller farfar som berättade den.
Mitt eget sagobibliotek är stort. Jag samlar på sagor och konstsagor. Jag läser dem ibland för att jag själv behöver.
Sagosamlingar jag läser ur, jag nämner några men vill säga att det finns så många, så många:
Då det gäller sagor tittar jag också på kvaliteten, dvs, att de inte är alldeles för urvattnade på sin text och sitt innehåll.
Ja, lycka till med läsningen!
Ibland är det mer än okej att störa
Detta hände när jag slutade läsa en sommar
Ingen frågar mig längre vad jag ska bli när jag blir stor
Känslan av att kunna cykla gör mig fortfarande lycklig
Det som inte får hända på en begravning
Händerna och generationernas görande
Man blir aldrig för gammal för kurragömma
Att läsa sig till ett humleintresse
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Om skärmstopp och den viktiga ögonkontakten
Högläsning ger vinster som inte går att mäta
Föräldrar ska inte träda in som lärare
Låt oss bli lite mer som världens bästa Karlsson
Därför fortsätter jag envist att hälsa på alla elever jag möter
Inom varje stökig pojke finns en vetgirig elev
Det är inte skryt att berätta om sitt viktiga arbete som lärare
Läslistorna är här – låt oss läsa
Läsförmågan får aldrig överges och bli en förväntad kunskap
Vi måste väcka liv i lärares tystade kompetens
Nu är nyfikenheten viktigare än förra årets dystra resultat
Låt oss aldrig bli för gamla för barnböckerna
Så drabbar stressen både lärare och elever i skolan
Skolan är det bästa skydd våra barn har
Stöts man ut från skolan, stöts man ut från samhället
Det räcker inte att säga att vi är en läsande skola
Så försvinner elevernas rädsla för att göra fel
Om högläsning på ett främmande språk
En sommar utan läsning – då gick min hjärna i dvala
Det gör fysiskt ont i mig när eleverna inte får läsa det de vill
På rasten är han kung, i klassrummet ”dum i huvudet”
Livsviktigt med böcker för att barnens fantasi ska flöda fritt
Att banna en bok är att banna ett barn
Barn läser inte för att göra vuxna glada
Om lyssneläsningen – inte antingen eller – utan både och
Låt oss inspireras av alla lärare i litteraturen
Vetgirigheten får eleven att låna böcker från översta hyllan
Min respektlösa fråga gav mig en funderare
Fler borde ha min mammas tillit till skolan
När läsningen inte fungerar – lägg allt annat åt sidan
Alla elever lyssnar uppmärksamt trots att de inte förstår ett ord
Pajkastningen mellan hem och skola är destruktiv för alla
Galet att lärare inte vågar vara sjuka
Vi lärare har mycket att lära av varandra
Läs gärna porträttet i Läraren Här
Böcker jag har läst 2026:
Böcker jag lyssnat till 2026
Böcker jag läst under sommaren 2025:
Böcker jag läser under december 2023:
