Anne-Marie Körling

Det är den där eleven. Elevens hopp jag inte kan släppa. Hur eleven fick sitt hopp släckt och hur jag rent fysiskt kunde se det försvinna. Den sorgen. Jag såg in i ögon som förtvivlade. Och jag såg hur mörkret lade sig i ögonens botten. Och jag tänkte att detta mörker kan vi aldrig någonsin skapa hos barn. Vi måste alltid tro, alltid ge förutsättningar till att göra om, alltid se till möjligheterna och variationerna. Med några få bokstäver skriver vi betyg. I elevernas inre är bokstäverna större och tyngre än vad vi någonsin anar.

Jag tänkte så här. Om man slutar i årskurs ett har man som elev otroligt mycket kunskap om hur det är att gå i årskurs ett. Filma ettornas erfarenheter och ge till blivande ettor då det börjar.

Jag tänkte att årskurs två har väldigt mycket erfarenheter om vad de lärt och tänkt under sin tid i tvåan. Låt dem rita en lång berättelse för dem som ska börja tvåan. Eller filma små snuttar och låt blivande ettor redan nu få längta framåt till nästa termin.

Jag tänkte att årskurs tre är eleverna kunniga i mångt och mycket. De kan berätta för dem som ska början trean. Om vad som händer i ett klassrum då man lär sig där, vilka böcker de tyckt om att läsa och vilka berättelser de kan lämna smakprov på.

Jag tänkte att de som går i fyran är just experter på att gå i fyran. Treorna som lämnar årskurs tre är säkert jättenyfikna på vad just fyrorna fått lära sig och hur mycket engelska de kan och hur det är att gå på mellanstadiet. Filma, skriv, skicka mail, bjud in på lärandekonferens i klassrummet.

Jag tänkte att de som går i femman går just i femman. De vet precis allt om hur det är att gå i femman. Det finns tävlingar på TV om hur mycket femteklassare kan och vet. Det är mycket, mycket. Låt eleverna berätta om sina kunskaper i film, i blogg, i brev eller bjud in årskurs fyra till en hejdundrande frågesport. Fråga ut en årskurs femmare!

Jag tänkte att de som går i sexan är hur kunniga som helst att gå i sexan. De vet allt om vad man lär sig i årskurs sex. De vet också en hel del om betyg och vad det betyder för dem var och en. Lär ut sexornas knep för årskurs fem bums. Och lyssna till vad sexorna kan och förvånas över att de kan mer än du trodde.

Jag tänkte att de som går i årskurs sju vet ofantligt mycket om hur det är att börja högstadiet och få många, många olika lärare. Låt dem dela med sig av sina knep och idéer hur man lär sig att vara elev, fatta vem som utbildar i vad och att alltid ha med sig penna och block till lektionerna. Ja, sen kan de berätta att de har lärt sig en hel del.

Jag tänkte att de som går i årskurs åtta vet otroligt mycket om hur det är att gå i just åttan. Hur det är att sjunga i musiken, ha bild och kanske inte riktigt hänga med jämt och ständigt, för man är trött och man är kär och man behöver bråka för man är som man är, man växer och man växer lite hit och lite dit och så har man matematikprov. Sån´t kan de berätta för blivande åttor.

Jag tänkte att de som går i årskurs nio måste veta väldigt mycket om grundskoletiden som varit så lång och som de nu lägger bakom sig. Låt dem berätta sig igenom sina skolår, filma snuttar av vad de vill lämna bakom sig, nyttiga saker som andra kan lära om att gå i skolan, råd i elfte timmen och vad de inte kunde i årskurs ett som de definitivt kan idag.

Ja, så tänkte jag. Låt skolan bli en berättelse. En berättelse från inifrån!