Anne-Marie Körling

Jag skissade för många år sedan en undervisningstanke för hur jag skulle locka eleverna till böckerna. Jag tänkte utifrån Lev Vygotskijs utvecklingszon. Jag ska förklara genom skiss och genom mina ord. Modellen är egentligen cirkulär. Innehållet förflyttas i relation till elevernas kunskaper och läsande utveckling. Den är också årskurslös. Den handlar om läsundervisning.

Eleverna ska genom läraren få undervisning, få upplevelser och få närma sig litteratur och texter. Det är läroplanens undervisningsord som ska prägla undervisningen. Punkterna löper inte från 1- 4. De går i varandra. De löper olika beroende på aktivitet. Att befinna sig utanför utvecklingszonen kan handla om att återknyta till minnen en bok har givit. Det kan betyda utmaning vilket gör att aktiviteten att läsa en text man verkligen kan förflyttar boken in i utvecklingszonen. Det är aktiviteten som är i utvecklingszonen, den där elevens intresse är stort och där vi ömsom påverkar varandra; lärare, elev och läsningens innehåll.

TID

Vi måste också ge eleverna tid att läsa. Det är inte en aktivitet i slutet av en lektion. Inte för att fylla ut då andra sysslor är avklarade. Vi måste besluta oss om att ge tid.

Punkt 1 ELEVENS SJÄLVSTÄNDIGA LÄSNING/ELEVERNAS SJÄLVSTÄNDIGA VAL – OCKSÅ HUR ATT LÄSA

Eleven får välja att läsa. I den nedre delen av utvecklingszonen finns elevens bok. Den kan vara självvald. Den kan vara utvald. Den kan vara i elevens intressesfär. Den ska vara på läsarens villkor och utifrån intresse snarare än läsförmåga. Boken som eleven väljer själv är inom det eleven behärskar och kan eller är intresserad av att läsa. Det betyder att vi kan inte och ska inte värdera elevens läsval. Vi ska inte värdera läsningen eller valet av bok. Inte säga att boken är för svår. Inte säga att boken inte passar eleven. Inte säga att boken är för svår. Inte säga att: Den boken får du inte läsa!

Jag betraktar alltid elevens val som en början. Den måste vi respektera. Man får titta i böcker om man vill. Också svåra texter får man titta i. Läsa ur. Undersöka i. Titta på bilder eller läsa det man vill. Det viktiga är att boken får vara där – på elevens bänk, i elevens fokus och att intresset får vara elevens. Som lärare kan jag lära mig om hur eleven väljer och vad eleven väljer. Jag ska vara nyfiken. Mycket nyfiken. Och bejakande. Så är mitt förhållningssätt. Adain Chambers skriver att barn som rör vid böcker ska vi låta röra vid böcker. Barn som läser gamla trogna böcker som mammor och pappor högläst ur en gång för länge sedan kan med värme och innerlighet tillåtas gå tillbaka till dessa böcker och hämta värme och kärlek. Ja, få minnas. Alla böcker får finnas. Oavsett. Så tänker jag.

Eleverna får också läsa i par. De kan samlas kring en bok och läsa den ihop. Jag ger alla möjligheter för att eleverna ska läsa. Mitt förhållningssätt måste jag undersöka och vara nyfiken på.

Jag visar också att jag är nyfiken på elevernas textfrågor. Hur de förstår ord och begrepp, hur de förstår innebörder och hur de behöver muntligheten för att tänka om det som står skrivet. Jag är alltid en dialogpartner runt elevernas läsning.

Punkt 2: LÄRARENS HÖGLÄSNING – och det gäller all text och oavsett ämne, oavsett genre, oavsett innehåll – ALLTID HÖGLÄSNING

Det är de böcker jag väljer att högläsa ur. Dessa böcker har en mer komplicerad uppbyggnad och är av det slag som eleverna inte kan läsa själva. Med min högläsning visar jag på den egna läsningens framtid. En dag kommer du att läsa om skogen, vattnet och personerna. Du kommer att läsa längre meningar och dyka djupare ned i berättelser. Du kommer att läsa den här boken jag läser. Nu tryggar jag den med min högläsningsröst. Jag ger. Skolan är generös. Så förstår jag min högläsning. Den är generös. Den ger. Den ger så mycket av grammatik, av meningsbyggnad, av ordförråd, av sammanhang, av kreativitet och av egna tankar. Vygotskijs tankar om språket som utanför oss går att famna och bli en egen röst och stämma. Boken som gör att vi kan förstå saker och ting utanför oss för att vi senare ska kunna tänka. Ordförrådets enorma förråd som jag delar med mig av. Min högläsning. Den ger jag. Och jag väljer med omsorg: Den här berättelsen ska eleverna få. Och jag läser om det eleverna inte kan läsa, men väl höra, och genom muntligheten förstå och närma sig. Den läsningen som en dag kommer att bli självständig.

Minns att ge variation. Böckerna är många. Genrerna likaså. Och kulturerna vi möter är många, olika och … ja, vad är en dag i skolan utan ett litteraturmöte.

PUNKT 3: Vi ska ägna oss att ge undervisning i text:

Jag utmanar med texter som jag kopierar ur skönlitteratur. Det betyder att jag tar kortare texter som ligger mellan det eleverna kan läsa självständigt och det jag högläser. Den text vi arbetar med kan vi läsa ihop och undervisa i. Den text jag valt ut för undervisning betyder att jag också synliggör den på smartboard och på kopierat papper. Det kopierade pappret ska eleverna få skriva på, ringa in ord i, stryka under meningar, högläsa för en läslyssnare, få högläsa ur och få diskutera inre bilder och yttre meningar. Vi läser också mellan raderna och funderar över vem som är mottagaren till texten och vad vi behöver förstå om mottagaren. Vi funderar också på vad som sker innan och vad som sker efter. Vi lyfter upp ord och gör egna muntliga meningar kring dem. Vi skriver av och härmar författaren och gör liknande meningar som utmanas av vår kreativitet och författarens ord. Vi lägger oss i. Texten ska erövras. Texten ska finnas i rummet. I våra ord och våra skapade meningar. Texten ska modella medverkan, påverkan och läsning för livet.

PUNKT 4:  ELEVENS SJÄLVSTÄNDIGA LÄSNING – en utmaning att fortsätta läsa.

Då eleverna förflyttar sig i texter, en form av elevtextrörlighet, måste vi vara med och stötta. Varje utmaning att läsa en annan bok kräver en lärares medverkan och nyfikenhet. Återigen rör det som om att modella nyfikenhet, inte att döma eller bedöma, utan att undra, fråga och stötta. Att eleven rör sig i texter och söker annan läsning har att göra med att horisonten har vidgats, språkförmågan möjliggjort och nyfikenheten på vad författarna har att säga, bildkonstnärerna och illustratörerna utvecklar, förståelse för sig själv som läsare och att utmaningarna är något som undervisningen har tagit upp och som bidragit till att läsförmågan kan bli större och generera eget läsande.

LÄSANDE BARN! Var nyfiken på ett läsande sätt. Vad läser du? Berätta!