Kreativitet och glädje: Leendet och förmågan att läsa problem

Postat den 13/03/2013 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2010Skärmavbild 2013-03-13 kl. 7.43.55 AM


Inlägg som berör samma teman:

  1. Ur böckerna hittar jag …
  2. Margareta Normell: Kunskap, fantasi och föreställning
  3. Mentalisering, textrörlighet och förmågan att härbärgera
Publicerat i Barns rättigheter, Föreläsningar jag ger, Lektioner och lektionsförslag, Om jag vore rektor, Pedagogik, Pedagogiska samtal | Etiketter , , , , , | Kommentarer inaktiverade för Kreativitet och glädje: Leendet och förmågan att läsa problem

Lektioner i avsändare och mottagare: Förståelse och anpassning till mottagaren

Postat den 13/03/2013 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2012

Elever ska lära sig att det finns en mottagare. Syftet med en text är att den ska bära utan att eleven är med och förklarar texten. Det är att anpassa den till mottagaren oavsett tid och rum. För att skapa en text som inte behöver en bisittare som berättar om den blir till genom att läraren alltid betraktar textens innehåll, läser upp den, talar om eleven som skrivit den och lägger vikt vid att ta emot textens innehåll på ett värdigt och nyfiket sätt.

Att texten har en mottagare, en specifik, ska också vara ett undervisningsområde. Idag skriver vi till badvakten vid simhallen, idag skriver vi till bibliotekarien, idag skriver vi till oss själva i våra dagböcker, idag skriver vi ett brev till mormor eller en berättelse till farmor, idag skriver vi en novell som ska kunna läsas av någon vi inte känner, idag skriver vi en debattartikel om vikten av att …

Om allt kan vi utbilda, lära och tänka. Om allt kan vi skriva och formulera.


Inlägg som berör samma teman:

  1. TEXTFÖRSTÅELSE: Lärarens rätt att undervisa – elevens rätt att lära
  2. Läs och fundera: Att skriva till en mottagare!
  3. Textsamtal gör mig till en undervisande lärare
Publicerat i Källkritik och undervisning, Kommunikationen, Lektioner och lektionsförslag, Styrdokumenten | Kommentarer inaktiverade för Lektioner i avsändare och mottagare: Förståelse och anpassning till mottagaren

The Big 5 (000)!

Postat den 13/03/2013 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar sms

Läste just att facebookgruppen The Big Five snart, om inte nu, har 5000 medlemmar. Det är lärarkonst och lärarrum på en och samma gång. Det är stort när lärare samlas kring frågorna och diskuterar dem. Den pedagogiska diskussionens innehåll värnas och utvecklas. Gå med! Delta, påverka, tänk och utveckla!

Läs Göran Svanelid i Pedagogiska Magasinet! 

5000 rosor till Marie Andersson, Öpedagogen! 


Inlägg som berör samma teman:

  1. Finns det något utrymme för eleverna?
  2. Värdegrunden? Inte en grund utan …
  3. From the bottom up
Publicerat i Läraryrket och lärarrollen, Pedagogik, Pedagogiska samtal | Kommentarer inaktiverade för The Big 5 (000)!

Vad ska barn läsa?

Postat den 13/03/2013 av Anne-Marie Körling

P1190549

Vad barn ska läsa har alltid varit en stor fråga. Jag minns den som liten och som tonåring. Jag undrar var frågan är idag? Finns den? Hörs diskussionen? Syns den?

Som barn förstod jag aldrig diskussionen om vad jag inte skulle få läsa. Jag läste just det jag inte fick läsa. Trots blev därmed bra. Om man hade sagt till mig vad jag inte skulle läsa och därmed gömt undan världslitteraturen hade man gjort mig en tjänst. Jag hade sökt upp den. Nu sökte jag upp serieböckerna. Jag sökte upp Allersromanerna. Jag sökte upp det jag inte fick läsa. Och oj, så jag läste. Jag läste och läste. Boktravar under sängen. Den ena boken efter den andra.

Senare läste jag allt det jag skulle ha läst för att blidka den stränga omvärldens syn på böcker. Men då var jag större och faran med min bokläsning var över. Jag har funderat över hur man såg på barnet och läsningen. Långt tidigare i mitt liv ansågs det direkt skadligt att läsa, att hänga över böckerna, man skulle ut. Barn skulle vara ute.

Lennart Hellsing skriver mycket om myter och tankar kring om barn och läsning i Tankar om Barnlitteraturen, 1963, 1999. Ordet bänkbok funderar jag mycket över. En slags bok som blivit en skolbok som hamnat i en bänk och ur vilken man läser när inget annat erbjuds. En bänkbok!

Jag tänker:

Jag tror boken vinner på att vara just bok! Att läsning får vara just läsning. Att vi nyfiket deltar i barns läsning och undrar över hur de läser. Inte vad. Jag tycker också att den ska vara daglig, litteraturläsandet i klassrummet ska visa att skolan är generös och utgivande, delande och lyssnande. Jag tror på berättelsen. Jag tror på den berättande människan. Jag tror på kraften i att få språk via berättelser. Jag tror på variationen. Jag tror på bokens innehåll!


Inlägg som berör samma teman:

  1. Högläs för ditt nyfödda barn!
  2. Hur får man barn att läsa själva?
  3. Om att locka till läsning; Det här finns att läsa, lyssna till
Publicerat i Boken i undervisningen, Lektioner och lektionsförslag, Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Vad ska barn läsa?

Läsfrågor! Alltid välkomna. Dagens läsfråga är denna:

Postat den 12/03/2013 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2002

DAGENS LÄSFRÅGA:

Hej!

Jag brukar träffa fritidspedagogerna i kommunen två gånger/ läsår ungefär. På torsdag ska vi prata högläsning och jag blir yr över det jag vill göra. De brukar läsa högt vet jag. De tycker det är knepigt att läsa saker som sträcker sig över flera stund, det är inte samma barn alla dagar.

Vad skulle du göra , jag har en timme till förfogande?

SÅ HÄR SVARAR JAG:

Fritidspedagogerna är viktiga läsarutvecklare, det är alla som arbetar vid skolan, viktiga läsutvecklare och läsinspiratörer. Jag brukar säga att alla som arbetar har ett synnerligen viktigt språkuppdrag. Detta uppdrag går att läsa i det inledande stycket i läroplanen: Varje elev ska efter tioårig grundskola ha fått ett rikt språk både i tal och skrift.

Då fritidspedagogerna har samlingar kan de alltid högläsa de texter som handlar om information. Det betyder att de, precis som lärarna under lektionerna, utvecklar det talade språket, så att detta blir tydligare och mer skriftlikt. Det skriftlika språket är att tala mer fullständigt, att undvika ersättningsord som hon, den , det utan medvetet sätta ord på begrepp. Det betyder också att tala utvidgat – alltså att inte ta bort förklaringar som eleverna inte förstår utan lägga till förklaringar så att eleverna förstår.

Då det gäller läsning tänker jag att boken bör ha en början och ett slut under varje högläsning. Då passar noveller och korta stycken utmärkt att läsa. Jag tror på den fullständiga berättelsen, dvs, att vi läser klart berättelser och att vi ger eleverna möjlighet att höra färdigt. Det är också en väg att lära sig lyssna till sagor och berättelser och utveckla den förmågan till att omsluta böcker vilka måste läsas under en längre tid.

Som alltid då det gäller högläsning lyfter jag fram vikten av denna. Det betyder att högläsning inte är något för att lugna gruppen eller ha andra syften än att faktiskt ge språk, idéer, handlingar, författarröster, ge tankeutrymme och mening för den lyssnande. Därför måste högläsaren lägga vikt vid högläsningen. Inte tala om den med barnen utan känna ansvaret om gåvan högläsaren ger till de som lyssnar.

När vi väl högläser söka att inte avbryta oss för det yttre. Sagan, berättelsen ska ha fullt fokus och vi kan alltid innesluta eleverna med frågeställningar och att barnen får smaka på meningar och ord kollektivt. Men straffa aldrig med att sluta läsa eller läsa irriterat för att gruppen inte sköter sig som du önskar. Fortsätt. Historien fångar dem till slut. Det är min erfarenhet.

Lycka till!

PS. Texten jag skrivit handlar egentligen inte om fritidspedagogerna utan om alla läsare vid skolan. D.S


Inlägg som berör samma teman:

  1. Miljön berättar för oss hur vi kan delta
  2. Alltid, ALLTID, utvärderingar – men variation i hur!
  3. Vad gör det med eleven att vi alltid berättar vad som är svårt och vilka svårigheterna är
Publicerat i Ansvaret, Boken i undervisningen, Frågekonsten, Högläsning, Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Läsfrågor! Alltid välkomna. Dagens läsfråga är denna:

Att individualisera undervisningen

Postat den 12/03/2013 av Anne-Marie Körling

Körling fotograferar 2013

Undervisning är att ge ett innehåll, utmana med det, skapa kunskaper genom det. När man gör det låter man alla elever få det. Undervisningens fokus är alltså något för hela klassen.

Om eleverna får uttrycka sig, tänka, diskutera och samtala om det man ger eleverna individualiseras undervisningen inom kollektivet. Det är där läraren kan se hur eleverna förstår, hur de tänker, hur de funderar, hur de löser och hur de utvecklar förståelse. Därför måste eleverna få samtala. Det att ge undervisning och sedan låta eleverna arbeta individuellt, utan att prata, utan att föra diskussioner kring fokus, gör att läraren måste vara stöd individuellt, i stället för att vara stöd kollektivt och utifrån alla och genom alla. Steget från undervisningen till självständigt arbete är för stort. Undervisningen kan, låt oss säga vara en del, och samtalet kring det som är i fokus en större del för att slutligen mynna ut i att eleven kan få pröva själv.

Då elever tillåts tänka, tycka, fråga, utveckla, undra och göra hypoteser, finna upptäckter i det kollektiva så lär sig alla genom det. Dessutom är det roligt och utmanande. Varje individ har sina tankar och tillsammans blir vi kollektivt lärande.

Jag menar med att vi kan individualisera genom att låta eleverna få sina röster och att de räknas och accepteras i klassrummet. Inte att var och en ska tänka själva. Att göra uppgifter självständigt är ett slutligt mål. Vägen till målet är att omsluta fokus med gemenskap och mångfald av infallsvinklar och idéer. Då lär vi oss ihop.

Skärmavbild 2013-03-11 kl. 10.32.38 AM


Inlägg som berör samma teman:

  1. Undervisningen är möjlig att förändra – inte den som är i den
  2. Att utveckla undervisningen
  3. Se inte på eleven, se inte vem kollegan är …
Publicerat i Klassrummet, Kommunikationen, Lärarens språk | Kommentarer inaktiverade för Att individualisera undervisningen

Att få vara med i tanken hos någon som är i Indien och läser sagor

Postat den 11/03/2013 av Anne-Marie Körling

I tanken var jag med i Indien


Inlägg som berör samma teman:

  1. Hemma hos mig – det ser ni hos någon annan!
  2. Någon annan är ”hemma-hos-mig”
  3. Här är några sökord som gör att man hamnar hos mig!
Publicerat i Boken i undervisningen | Kommentarer inaktiverade för Att få vara med i tanken hos någon som är i Indien och läser sagor