Luncha med sexåringar

Idag har jag lunchat med två sexåringar. De hade fina tandlösa leenden. De tänkte och tyckte mycket om saker och ting. Vi tänkte så olika om dessa saker och ting. Så är det i en mångkultur. I morgon hoppas jag på en ny lunch.

Publicerat i Eleverna! | Kommentarer inaktiverade för Luncha med sexåringar

Tvärtomdagens snöbollskrig – en liten saga jag berättade för en nioåring!

Eleverna i klassen tittade på sin lärare. Läraren tittade ut genom fönstret. Snön föll rik och vit därutanför. Läraren kunde inte längre undervisa om multiplikationstabellen eller om hur franska revolutionen … läraren knöt sina händer på katedern. Eleverna visste vad som skulle komma att hända. Efter rasten skulle de få sitta och vänta på sin lärare. Vänta och vänta. Och när läraren kom in skulle de få skälla och berätta om regler för läraren. Eleverna skulle titta på de snötoviga lovikkavantarna som läraren hade kramat snöbollar med och se hur läraren la dem på elementet och känna hur lukten av blöt och varm ylle spred sig i klassrummet. Varje snöväder likadant. Varje gång. Det hjälpte inte att reglerna fanns. Det var liksom för mycket lek i lärarna. Lek de måste få utlopp för.

Och traditionen var sådan att de ordningsamma eleverna gick ut på sin sida skolgården. Där roade de sig med att rulla snöbollar till vackra lyktor och en och annan stor snögubbe kunde skapas. Ingen elev kastade snöbollar. På andra sidan skolbyggnaden lekte lärarna herre på snötäppan. Rektor styrde och ställde. Syfröken stod rödmosig i ansiktet och hade hunnit rulla 10 snöbollar beredd att kasta mot kemiläraren som stod och tänkte på hur snö egentligen kom till. Hela lärarkåren, ja till och med matsalspersonalen var med. Och när rasten var slut, när klockan ringde in, hade de så mycket snö i öronen att de inte hörde att de skulle in. De fortsatte sin lek. En och annan fick snö innanför skjortan och någon började lipa illa. Men när lärarkåren väl var på plats igen väntade bannorna av väluppfostrade elever som väntade ivrigt tuggande på sina skolpennor och sina vita och torra pappersark. Läraren satt åter i katedern och blickade ut mot nästa äventyr. Snön gör något med lärare. Och det vet eleverna.

Publicerat i Skriver om ditt och datt | Kommentarer inaktiverade för Tvärtomdagens snöbollskrig – en liten saga jag berättade för en nioåring!

Julfrågor knutna till skolan – nästan som ett jultal

Hur mycket kemi finns det inte i ordet tomtebloss?

Hur mycket historier och berättelser finns inte i tomten och tomtar på loftet?

Hur många stjärnor finns inte i vintergatan och i naturvetenskapen?

Hur många tankar ryms inte i ämnet svenska?

Hur många kilo julklappar lär vi oss bära genom att idrotta i skolan?

Hur många grötsorter kan vi koka i hemkunskapen?

Hur många spanska ord kan vi inte uttala efter lektioner i underbara språk?

Hur många traditioner kan vi inte lyfta fram genom att belysa en tradition?

Hur många ljus kan vi inte tända av hopp i skolans elever?

Hur många mörker kan vi inte sänka i en elevs tro på sig själv?

Hur många leenden kan vi inte besvara när vi ställer våra innehållsfrågor?

Hur många historiska dilemman kan vi inte grubbla på genom att närma oss det vi kallar jul?

Hur många begrepp kan vi inte ge varandra i skolans rum och salar?

Hur mycket olikheter kan vi inte smaka av när vi serverar julbord och julmust i skolmatsalen?

Hur många gåvor kan vi inte ge av kunskaper och känsla av att kunna bära dem ut ifrån skolan?

Hur många tippe-tippe-tipp-tapp kan inte höras från musiksalen?

Hur mycket midvinternatt kan vi fantisera om då mörkret lägger sig över skolan klockan två?

Hur många upplysta klassrum kan vi inte vara stolta över?

Hur många ögonblick av lärande kan vi summera terminen med?

Publicerat i Frågekonsten, Ordförrådet, Sommarlovstal och andra tal | Kommentarer inaktiverade för Julfrågor knutna till skolan – nästan som ett jultal

Kyrkan, avslutningen och psalmen – Amen!

Jag googlade på skolavslutning och fick ungefär 340 000 resultat (0,14 sekunder). Skolavslutningar är ett stort sökord.

Kyrkorum och lagrum

Efter artikeln där Skolverket redogjorde för möjligheterna att vara i kyrkan utan att prästen har huvudordet och huvudansvaret för innehållet väckte många känslor. Och kanske är frågan en ickefråga som Jan Björklund skriver och många andra jag lyssnar till. Frågorna i skolan kan tyckas få ett löjets skimmer trots att det är julljus som strålar.

Men i skolan måste allt beaktas. Kanske är det omöjligt att bemöta alla kulturer och alla åsikter som rektor och som lärare. Skolan måste i olika frågor förklara väg och bekänna ståndpunkt. Skolan måste följa de lagar som omsluter skolan. Skolan måste kunna förklara vad det är man gör och varför man gör det man gör. Jag såg den här artikeln som ett stöd i hur att befinna sig inom lagrummet för besöket i kyrkan och fira skolavslutning där. Återigen är det rektor som beslutar hur det blir. Rektorn har den makten. Rektorn har det ansvaret. Rektorn är den som måste sätta ord på vad som kommer att äga rum i skolan. Att många vänder sig till Skolverket med frågan hur man får göra, kan göra är inget konstigt alls. Varje skola strävar efter att göra rätt. Och i denna iver att vara en skola som gör rätt sätts saker på sin spets.

Mina elever har alla besökt kyrkan vid avslutningar och Luciatågen hölls i kyrkan. Det var skolans tradition mer än kyrkans. Frågan kom aldrig upp i kollegiet för den fanns inte. Det kan i och för sig vara ett problem. Den att vi inte diskuterar det vi gör. Att vi inte vänder och vrider på allt som vi gör i skolan. Kyrkorummet var öppet. I mörkret lyste ljusen från kyrkan. Kyrkan låg också alldeles i närheten av skolan. En byggnad som stått där i många, många år.

Mina tankar om kyrkan

Jag minns en begravning där en ung man skulle sägas farväl till. Kyrkan fylldes till sista stol av unga män, ja det var många, många män, i den kyrkan. Och det var många, många religioner samlade under detta tak och inför denna cermoni, en cermoni ingen ville delta i för ingen ville vara där. En ung människa får inte lämna oss. I min bänkrad, såväl framför mig som bakom mig, satt unga män som inte visste hur man gjorde, de ville sjunga med men visste inte vilken psalm, vilken sida man slog upp i psalmboken, de såg sig vilset omkring inför allt det som skulle äga rum och de knackade på min axel med frågor mitt i all den sorg de försökte hålla inom sig. Prästen gjorde ett fantastiskt arbete med att ledsaga alla dem som var där, lotsa dem genom begravningscermonin samtidigt som han höll två föräldrars krampaktiga sorg i sina handlingar och samtidigt som han gav rum för den som lämnat alla. Jag har sällan varit med om något så starkt och så samlande.  Prästens styrka och kraft var avgörande för att begravningen skulle bli så vacker och så värdig som den blev. Jag tänkte att det kanske var tur att kyrkan fått vara en plats för luciatåg och avslutningar för att bekanta sig med ett rum och en kultur man inte är bekant med.

Jag tror vi måste utbilda i händelser i livet och vilka traditioner och cermonier som knyts an till dem. Det må vara kyrkans rum, moskéns rum, sjukhusets rum, bibliotekets rum … alla dessa rum för oss människor. Teaterns rum, biografens rum och hur vi är ihop då vi är där ihop.

Vi ska ju sjunga psalmer

Och så detta med psalmen. Den kan vi sluta diskutera. I kursplanerna för musik går att läsa under rubriken Musikens sammanhang och funktioner:

”Musik som knyter an till elevens vardagliga och högtidliga sammanhang, däribland nationalsången och några av de vanligaste psalmerna, samt inblick i svensk och nordisk barnvisetradition.” Lgr 11, s.101

 

 

 

Publicerat i Läraryrket och lärarrollen | 3 kommentarer

Allvarliga ord om medicin och om kartböcker

– Var rädd om dina inre organ, sa läkaren och tittade på mig allvarligt.

Jag fick inga märkvärdiga mediciner. Vanliga och erfarna mediciner. Läkarorden brann sig fast i mig. Läkaren är sin diciplins text. Denna allvarliga muntlighet och följeslagarord gör mig plötsligt medveten om att jag inget vet och att läkaren gör det.

Denna tyngd av allvar önskar jag mig ibland i skolan. Jo, det är av vikt att kunna orientera sig i livet. Var rädd om din förmåga att läsa kartbok och odla nyfiket kunskaperna om den.

Publicerat i Ansvaret | Kommentarer inaktiverade för Allvarliga ord om medicin och om kartböcker

Ord som värmer böckerna

Publicerat i Litteratur och läsning | Kommentarer inaktiverade för Ord som värmer böckerna

Läraruppväckt och lärarupptäckt

Publicerat i Lärartycket, Läraryrket och lärarrollen | Kommentarer inaktiverade för Läraruppväckt och lärarupptäckt