Pedagogiska diskussioner: Vad förvånade dig idag?

Vi talar om mognad. Jag måste sätta några åldrar på barnen vars tankar jag beskriver. Deras tankar sätter jag ingen ålder på. Det är klart att jag tänker på barn och deras kognitiva utveckling. Jag tänker också på den diskussion Lev Vygotskij höll i förhållande till Jean Piaget teorier. Jag tror barn lär och jag tror barn tänker. Jag tror att vi vuxna påverkar barn genom språk, genom att vi själva gör och genom att lyssna, delta och skapa kommunikationsmöjligheter. Mognad kan vi tänka om.  Men inte om vi vuxna ser mognaden i första hand och inte utmanar eller lyssnar på och till vad barnet faktiskt berättar, tänker eller uttrycker, om det kommer i andra hand. Mognaden vi talar om är kanske bättre uttryckt i förmågan att tänka konkret och abstrakt. Barn tänker konkret och utvecklas att tänka abstrakt. Då behöver vi inte tala om mognad utan tänka hur vi kan förstå barnets svar, delaktighet och hur det konkreta plötsligt upplöses och blir abstrakt. Jag tänker också på mellanrummet – det som handlar om kreativitet. Det är ett mycket spännande område.

Jag ställde frågan – Om man åker till månen ser man upp eller ned på jorden då? till nioåringen och sexåringen. Och sexåringen svarar konkret på frågan. Nioåringen har fått lära sig i skolan och säger att det finns inget upp och ned egentligen. Sexåringen säger då att man kanske inte åker upp, man kanske åker till.

Jag satt länge tyst och grubblade. Jag satt länge tyst och funderade. Detta med språket. Detta med frågornas begränsningar och styrande. Min feta fråga om att åka till månen och se ned på jorden är styrd. Det är med mitt språk jag skapar frågorna. Konsten att fråga är något märkligt stort område att lära sig i. Barn som vågar och kan använda sitt språk, de som får göra det, kommer att visa andra aspekter av våra frågor. Så konsten att fråga handlar om konsten att sedan lyssna in. Den konsten kanske är ännu större. Vad säger barn?

Hur tvingande är inte våra teorier om vi inte vågar ta vårt perspektiv ur dem och se dem gå om intet i våra klassrum. Jag tänker på pedagogiska diskussioner. Jag tänker på att samtala om det vi förvånas över i skolan. Vad förvånade dig idag?