Jag gör en ordbokspromenad i meningen: Att bilda sig en uppfattning. En mening jag uttalar högt. Vill aktivera flera sinnen.
Att bilda sig en uppfattning är inget vi gör i en handvändning. Själva meningen antyder det. Vi bildar oss en uppfattning genom att bilda oss och utbilda oss, genom att göra och pröva, genom att medvetandegöra en frågeställning och tänka på det som vi inte tänker om utan bara gör.
Inom oss sker tankeverksamhet med omsättande erfarenheter och då, efter en tid, kan vi kanske bilda oss en uppfattning om det vi undrat kring. Det fina med att bilda sig en uppfattning är också att den kan ruckas på ganska ordentligt om den utsätts för vidare frågor. När det senare inte stämmer med verkligheten. Det är när vi bryter våra generaliseringar mot något som pockar på och kräver en inre förändring av den tidigare uppfattning. Då ombildar vi vår uppfattning. Man kan fråga sig om denna process någonsin tar slut? Jag hoppas inte.
Bilda sig och uppfattning är två pedagogiska ord. Bilda sig är ett större ord än att få kunskap om. Uppfattning är något personligt som uppstår när vi har fått tänka kring det vi själva vet och det vi har fått veta. Ordboken ger så fina förklaringar. Att uppfatta är att bli medveten om genom att ta emot och bearbeta (vissa) yttre, fysiska retningar från och med hjälp av flera sinnen. När vi speglar varandras uppfattningar kan vi uttrycka denna vackra mening: Har jag uppfattat det du sa rätt? Har jag förstått det du ville säga?
Då är vi långt, långt ifrån påståenden. På-ståenden handlar om att stå för något man tycker och ofta sker det i relation till någon som inte tycker alls så. Påståenden handlar om att, som ordboken säger: meddela såsom ett faktum. Är man dessutom påstridig kring sina påståenden hävdar man envist och aggressivt sina åsikter eller sitt krav. Den som då lyssnar har ingen tid eller möjlighet att bilda sig en uppfattning. Istället träder försvaret in. Och kampen är ett faktum.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
